Luleå HF

Pölsan kvitterar till 2-2 sedan Clark på halvdistans slår en lite långsam puck på volley centralt in i målet, men Ortio tycks helt förvirrad och flaxar åt alla håll i stället för att bara lugnt stå kvar och i vägen för pucken.

2-2 efter två perioder. Tänk att Apan håller spelet uppe trots att de har historiskt så svårt för Apan visat genom Pölsans långa streak av vinstmatcher mot just Apan.

Som jag ser lagen är båda skickliga att pressa varandra och det blir svårt att komma in med kontroll i anfallszon utan tvingar till dump-and-chase; något som karakteriserar många av matcherna numera, när lagen i stor utsträckning spelar Rönkenhockey. Det betyder att andra kvalitéer har mindre betydelse men det som kan göra skillnad är huruvida anfallarna har extra skicklighet att samspelat bryta igenom försvarshockeyn, liksom försvararnas möjlighet att stå emot pressen.

Anfallsmässigt har båda lagen extra kompetens, även om just Möller-highsticking är lite extra samspelta.

Försvarsmässigt har Apan nackdelen att blir deras försvar i egen zon pressade är de förvånansvärt svaga där medspelarna inte letar upp fria platser för att ta emot pass från pressad kamrat, som får slå blinda pass.

Men Pölsans försvar är inte heller optimalt och fr a ser man att laget är inte så samspelt att de hittar positionerna när Apan kreativt anfallsspelar. Det är ju Tommy Sjödin som har uppdraget när det gäller försvarsspelet men kanske är han så gammaldags att han tror att det räcker att snacka med backarna - i modern SHL-hockey måste samtliga fem spelare delta.

Sammantaget är väl matchbilden den att Apan ätit sig in i matchen och med 2-2 och en period kvar riskerar Pölsan att det fortsätter så.

Vi får se vad Bulan kan göra i paus, men just nu vet jag inte riktigt vad han ska trycka på annat än att i försvarsspelet måste varje gubbe veta sin uppgift inom laget och själv: ganska svår utbildning där en paus knappast räcker.

Viss risk att Apan tar den här matchen och bryter Pölsans långa streak...