Luleå HF

Aftontrasan skriver

"Leksand knäcktes – av publiken.
Efteråt erkände bortalaget att de påverkades av trycket från läktaren.
Den högljudda atmosfären knäckte leksingarna, erkänner de till och med själva efteråt.
– Det var en fantastisk atmosfär som tog hårt på en del av våra spelare. Vår lag har inte varit med om det här tidigare. Det var något nytt för många, säger Leksandstränaren Perra Johnsson.
– Det var ett jävla tryck och det är klart att man blir påverkad. Jag försökte göra något bra av det, få energi, men det var svårt, säger han.– Det tar hårt när man hela tiden hör; ”Djurgården, Djurgården, Djurgården”, säger Oskar Lang efter förlusten."

8100 åskådare på ett fullsatt Hovet, och masarna brukar ju mangrant ansluta och t o m fylla Fjollbollen, men kanske hade de begränsad tillgång biljetter och åskådarläktarna dominerades av gårdare?

Ändå förvånad att läsa sådana påståenden av Trottoarkantens tränare och spelare. Men mycket inspirerande för klackar att läsa att de har betydelse:-)

Jag gillar Hovet. Blir ofta ett härligt tryck där och vi Luleå-supportrar är ju vana. Sitter man i eller i närheten av Luleås klack får man båda sidor och stämningen är helt enkelt underbar.

Hovet är så upplagt att på ena kortsidan finns inga publikplatser utan hela restaurangen där folk sitter och äter och ser match.

Mitt emot, på andra kortsidan, sitter klacken, ungefär 3000 platser som ofta är fullsatta. Klacken har därför ett perfekt läge mitt i publikhavet och kan hålla igång rejält och när stämningen är hög och matchen spännande kan de ofta därifrån dra med sig långsidorna också och då jävlar blir det tryck.

Ofta har man varit med om när matchen står oavgjord och väger hur de i andra halvan av andra perioden eller i tredje perioden drar igång Djurgården, Djurgården allt högre och allt mer dominerande minut efter minut efter minut - när spelet pågår och även under avbrotten - och på isen märkar man hur Djurgårdens spelare växer och blir allt starkare medan motståndarna - Luleå, när jag är där - också inspireras av stämningen och det är full fart på isen liksom på läktarna. När det här trycket startat pågår det och slutar inte och min minnesbild är den att >9 gånger av 10 pågår det till det blir ett DIF-mål. Kanske jag minns fel, men så minns jag det.

Stör det mig? Absolut inte. Tvärtom! Det är det här jag vill se av en hemmapublik, det här är hockey.

Något helt annat än publik som bara märks genom att de vrålar och visslar för att få med sig utvisningar på bortaspelare för ta mig fan allt möjligt, även när en hemmaspelare snubblar och ramlar på isen medan närmaste bortaspelare är mer än tio meter bort. Sådan "publik" är bara pinsam. Visst, finns det sådant hos all hemmapublik - konstigt vore det annars - men när det är mer eller mindre det enda som hemmapubliken har att komma med, då är det riktigt löjligt. Ett jävligt viktigt motvapen mot sådant puerilt uppträdande är förekomsten av en väl fungerande hemmaklack som kan dra igång ett organiserat hejjande på hemmalaget.

Bortaklackar kan också ta upp striden och när Djurgårn möter Luleå på Hovet är vår klack ofta välorganiserad och gör definitivt avtryck. Kan ofta äga ned hemmaklacken, speciellt när Luleå dominerar och leder stort. Men om/när DIF-klacken drar igång det där oupphörliga tiominuterstrycket, då får vi inte en syl i vädret;-)

Förr om åren kunde Luleåklacken märkas, men inte mer. Men på senare år, när hemmaläktarna varit mer glest besatta, har Luleåklacken haft chans och ofta lyckats agera nästan lika mycket och ibland mer än hemmaklacken.

Då talar jag Djurgårn. På senare tid, när Riktiga AIK var uppe i elitserien SHL, var det ont om gnagare i publiken. De valde i stället sparkboll. Och på Hovet vann Luleåklacken nästan alltid matchen.

Nåja. Djurgårn-Luleå på Hovet är en upplevelse. Har man också innan match varit på tjeckisk restaurang och ätit gulasch som man sköljt ned med pilsner från kranen....kan det bli bättre?