Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Matchen mellan Pölsan och Warulfven beskrivs som "klassikermötet". Jag vill påstå att Djurgårns matcher mot Ulfven också uppfattas så. För att inte tala om västderbyt Ulfven-Frölunda. Och numera är Öret-Ulfven också det ett möte med speciell karaktär. På samma sätt är det något speciellt för oss i Luleå att möta Ulfven.
Warulfven ÄR något speciellt. Eftersom de i så många år lyckades så bra, hade byggt (dvs kommunen byggde och gav till klubben) en mycket fin arena med >70 meter pissränna, fyllde arenan genom att bussa ned pensionärer med gredelina vimplar, och lirade i princip final varje år.
Det där lever kvar. Att möta Warulfven, dynastiernas dynasti.
Lite förvånande att Apan aldrig nått sådan status, och man kan verkligen undra varför.
Det är inte lätt att svara på men jag har funderat och - jag är allvarlig nu - tror faktiskt att det beror på att Ulfven var så fullsmockad av starka spelare som supportrarna uppfattade som sina "egna". Många av dessa spelare hade varit över i NHL och lyckats utmärkt, men värvades hem till Karlstad där de gav några starka år ytterligare. Och de sprudlade över med sjungande wermländska.
Apan har inte riktigt detsamma. Tio år senare och även om Apan vill hävda att de dominerats av hemmaspelare är det inte så. Krampartade försök att hävda att Jocke Lindström ÄR ju från Apschtaan räcker inte eftersom han stack som 15-åring och därefter var borta i tio år. Fläskberget likaså, född i Apschtaan förvisso, men försvann som liten och åter först >20 år senare. Inte så mycket Apan över den. Och aldrig någoen "egen" målvakt, den position som nästan alltid är viktigast för hemmasupportrar. Visst, Möller, Holloway och sådana där är tongivande, men inte är de från Apschtaan. Detsamma gäller också större delen av de duktiga spelare man plockat upp från junislaget. De flesta anslöt först som B-junisar eller senare, och kommer från i första hand Burkölen och Ume, därnäst Norrbotten och några från olika delar av Västerbotten. Visst finns där också en del som är födda och uppvuxna i Apschtaan, men inga av de mer framträdande.
Visst finns det apsupportrar som visar kreativitet genom att hitta så kallad "anknytning" till Apschtaan för spelarna, men det blir tämligen löjligt då.
Min gissning är att lag som Apan och för den delen alla andra nuvarande och kommande lag aldrig kommer att kunna etablera sig vare sig lokalt eller för andra klubbar på det sätt som lyckats för Warulfven, dynastiernas dynasti. Ta t ex Pölsan eller Frölunda som lyckats plocka fram många spelare som är stjärnor i NHL numera. Men de är där de är, inte hemma, och de drog innan de knappt blivit torra bakom öronen och kommer de tillbaka, är det när de är snarast passé och långt ifrån det zenit de var i många år innan.
Nej. Någon mer Warulfven kommer vi nog inte att se och kanske/troligen flagnar även de med tiden. Apan, däremot, har trots en sådan dominerande position under många år på senare tid inte alls kunnat etableras på sådan nivå. Numera, när de varit sämre, är det ingen tror jag som tänker att matcher mot Apan är så speciella.