Luleå HF

Daddeh: Jo, håller med. Som jag sa en nyår i Paris när ett helt gäng sträckte fram paté efter paté till mig: varifrån jag kommer säger man att en riktig karl äter inte paté.

Jävlars vad de hatade mig efter det;-)

Sanningen är den att jag gillar paté, men med välsmakande cumberlandsås till. Och några cornichon.

Men en riktig karl skriver inte på en välavlönat kontrakt och uppfyller inte sin del utan skyller på familjen. År efter år.

Liknelsen med Rit-Ola är perfekt. Nu funkar det sämre i Swiss tydligen, och då är han beredd att komma hem till Leksand.Helt mirakulöst har de svåååååra, mer eller mindre invalidiserande yrseln - enligt Apans fru distriksläkare, denna potentielle nobelpriskandidat i medicin, följt av att Näsan och apsupportrarna i >100 kommentarer i Norran skrev "stackars, stackars, lycka till, till supermyglaren Rit-Ola - botats!

Sven.Savage: Hahaha! Jag känner igen det där med patén, men i mitt fall var det i Lissabon och brutalt torra efterrätter som jag till slut var tvungen att neka med en ärlig förklaring. Det togs inte emot speciellt väl måste jag erkänna :)
Det hjälpte inte heller att man som svensk och framför allt norrlänning äter sig mätt på middagen, så jag hade haft svårt att hitta plats tom för goda och välsmakande efterrätter. I Portugal, iaf de jag umgicks med, envisas med efterrätt efter varenda jäkla middag och flertalet av dem var så sjukt torra att en halvårsgammal butterkaka får anses vara blöta och saftiga i jämförelse.
När de däremot bjöd på hembränt efter middagen så fanns det så klart plats. Det var ganska kul att de tittade på mig och förväntade sig att jag skulle reagera som Macaulay Culkin i Home Alone första gången han baddade in den nyrakade hakan med rakvatten. Den var betydligt klenare än den norrländska HB jag vant mig vid så de fick inte den hulkande/hostande reaktionen de hoppades på :)
Nu är detta absolut ingen diss mot Portugiser som är otroligt gästvänliga, utan bara ett konstaterande att det är ganska kul hur man kan skymfa vissa kulturer utan att det är medvetet. Jag och min dåvarande tjej blev även inbjudna på middag hos en jättefattig brasiliansk familj som var så otroligt generösa trots att de hade det hemskt knapert och två barn. Det gjorde mig så rörd att jag "råkade" glömma en hyfsat stor sedelbunt hos dem kvällen innan vi åkte hem. Jag tror på karma.