Luleå HF

Om fyra dagar är det dags igen: Luleå-Apan. De mest spännande SHL-matcherna för oss i norra Sverige - ja nu, när MooDoo, Timrå och Burkölen saknas: de mest spännande matcherna för oss i Norrland.

Eftersom Gästrikland planerar lämna Norrland för att ingå i en Svealandsregion inom få år, räknar jag redan bort laget Pölsan för Norrland i förhand.

Men visst är det härliga matcher. Ser man över den tioårsperiod som snart passerat sedan Apan återkom har vi ju mötts bortåt femtio gånger. Inledningsvis vann Apan det mesta - helt väntat, eftersom en uppstickande lillebror vanligen kan mobilisera mer energi att besegra storebror än tvärtom. Detsamma har vi sett o Sthlm, i väst-Sverige, i Småland, i Skåne så det var inget konstigt alls.

Men sedan fortsatte Apan hålla ställningarna. Om vi hoppar över de första åren är det nog sammantaget rätt jämt mellan oss, men Apan har tagit de viktigaste drabbningarna, nämligen semifinalen och finalen om SM; även om vi mot det har drabbningen i Europa-semifinalen som vi vann.

I vilket fall som helst: nästan alltid jämna, tuffa och spännande drabbningar ända in i slutet. Några gånger har Apan runnit iväg och vunnit med utklassningssiffror; enstaka gånger har Luleå vunnit klart nere i Apschtaan, i försäsongsmatch häromåret och speciellt vid vårt allra senaste möte, då Luleå grymt och klart kämpade ned Apan totalt.

De allra flesta matcher med två lag som gjort sitt yttersta i offensiven men också för att med en stark defensiv förhindra motståndarnas alla försök att komma till mål; därför ofta målsnålt och nästan alltid spännande in till hesa fredrik som slutat med ett måls vinst, om inte ett extramål gått in tom kasse; eller om det kvitterats ledd till förlängning.

Den ovan givna beskrivningen tror jag att jag delar med närmare 100% än 95% av alla supportrar av Luleå Hockey och av Apan.

Men det finns undantag, och numera synes de vara mer eller mindre ensamma, i karantän i apboken. De tre Aporna. Den vedervärdige hatbrottslingen. Hans sidekick. Och det nya aptrollet.

Jag beskrev ju tidigare idag hur de tre aptrollen skriver om matchen och Luleå.

Och nu har hatbrottslingen kompletterat det hela med sin syn på det hela; något han delar med de två andra troll-aporna. Men knappast med någon annan hockeyintresserad i Norrland.

Så här skriver trollet nu inför matchen:

"...skräckfilmer...dessa varelser...kommer helskinnade därifrån, fysiskt såväl som psykiskt...diverse trauman och övergrepp när vi motar ondingarna i grinden...bortförklaringar och övergrepp...osportslighet och lögner...grotta i folkmun ...Kööööööp arena...någon tog av sig skridskon för att sen springa omkring och snitta folk med den...varelser dåliga på att spela hockey...mumsbiten bryta ihop tillsammans med quislingen..."äckel saik" inlägg... ".

Personligen har jag inget emot att man tar upp och diskuterar såväl positiva som negativa fakta av betydelse för hockey; det kan gälla spelare, tränare, lag m m.

Men - och seriöst nu - vad faan har det dravel som hatbrottslingen kräks ur sig med hockey att göra? Stödd av de två andra ap-trollen?

Det är verkligen trist att en sådan viktig förening som Skellefteå AIK ska behöva dras med den trion käpprätta dårar som skämmer ut klubben värre än någon motståndare kunde lyckas med.

Tycker synd om.

Vi vet ju att Skellefteå AIKs supportrar vandrat i ökenskuggans dal under nästan två decennier, mer eller mindre bortglömda av de flesta, och det känns fint att klubben äntligen tog steget upp i eliten igen som belöning för de motgångssupportrar som hängt kvar och hoppats år efter år.

Att laget dessutom lyckades nå toppen var bara grädde på moset och en ytterligare värmande belöning för att man blivit sin klubb trogen och väntat och hoppats.

Men tyvärr har det gått överstyr för vissa med ledande funktioner (nja, den mest ansvarige är ju sedan i somras borta) som hybrisdränkta offentliggjort allt för långtgående påståenden som Apan som historiens bästigaste, påståenden som fått spridning och fått folk att tappa fattningen och inbillat sig mer än vad som finns.

Det gäller bl a Apans påstående om att man "utvecklar alla spelare att bli NHL-stjärnor".

Vem som helst, som kontrollerar fakta, upptäcker att det inte är sant. Efter några års observation står det tämligen klart att bara någon enstaka eller några få överhuvudtaget kan lyckas nå en ordinarie plats i ett NHL-lag och om någon av dessa på sikt utvecklas till stjärna? Ja, det återstår att se.

Men de allra flesta lyckas inte och har bara några bortkastade år i AHL-träsket att se tillbaka på, en tillvaro med bortslösade år dit man lurats av påståendet av Apan som "leverantörer av NHL-stjärnor".

Nu senast är det fru distriktsläkarens som som placeras på waivers för att återigen förpassas ned i träsket.

Det är andra tider nu. Helt andra än när Luleå Hockey på kort tid exporterade Mikael Renberg, Mattias Öhlund och Tomas Holmström till NHl. Pojkar som blev NHL-stjärnor. På riktigt.

Inte undra på att det finns enstaka illvilliga apsupportrar som, när sanningen börjar gå upp för dem, hemfaller till att sitta och håna och hata, för att regrediera till maligna troll som bara förstör för andra.