Luleå HF

Noterar att Pölsans vackra försök på publikrekordet i damseriehockey inte lyckades, men det var riktigt nära.

I matchen som Dampölsan spelade hemma mot Damgården, efter att herrpölsan mött herrgården blev det hemmaförlust i båda matcherna. Damerna förlorade dock först på straffar.

I den gävliga arenan fanns en publik på hela 2954 personer, vilket innebär att de kom knappt 200 under det fortfarande gällande rekord som Luleå har från Delfinen - med fint stöd av FruktHamster - på 3150 personer.

men fantastiskt roligt att det blev av och att det ökar draget kring damhockeyn:-) Är säker på att det kommer fler försök och att rekordet kommer att slås och då blir det upp till Luleå att svara:-)

Och vinnare är vi alla och speciellt damhockey:-)

Tack, dampölsan, för ett härligt försök. Nästa gång går det!

Apropos damhockey.

Ett stort beröm till Pölsans satsning med match i Gavlerinken direkt efter herrmatchen och en satsning mot publikrekordet som man nästan lyckades slå. Nästa försök på rekordet görs den 5 februari av HV som tar emot Dampungen.

Hoppas det lyckas - så får vi i Luleå till uppgift att ta tillbaka rekordet:-)

Från den tidigare Riksserien har det damhockeyn senaste året växlat upp och går emot bättre ordning och mer professionalism jämfört med de amatörmässiga förhållandena damerna levt med. Tidigare har det mest handlat om hobbyverksamhet och damspelarna har haft "riktiga" jobb eller studier vid sidan om - ja, så är fortsatt villkoren för de allra flesta förstås. Och i fjol hade Dampungen tom kassa när de skulle resa till Luleå för finalmatch, och bara genom en sponsorinsats kunde de överhuvudtaget komma till match.

Men satsningen måste komma från klubbarna som måste till att börja med ha hockey för både herrar och damer och förutom det också ge damerna lika villkor när så är möjligt.

Inte lika i form av löner förstås; i så fall går verksamheten under för de ekonomiska förutsättningarna har inga klubbar. Men det finns mycket i fråga om lika villkor som kan göras ändå. Promovera och följ damhockeyn på så lika villkor som möjligt på hemsidan. Ge stöd för damhockeyn ända uppifrån klubbens ledning. Promovera damhockeyn och damspelarna med sponsorer och journalister. Arbeta för att ge damerna så goda träningsförhållanden som möjligt. Stöd supporterföreningarnas stöd för damhockeyn och ge goda villkor för att damhockeyn ska få spela i bästa arenan. Visst, de flesta klubbar har bara runt hundra åskådare på damhockey men satsningar - som den av Pölsan igår, av HV i februari och tidigare Luleå - lyfter damhockeyn och får allt fler att lära känna den för ökat intresse.

Glädjande nog händer det alltså mycket på damsidan och visst känns det fint att Luleå tagit stor del och ligger bakom mycket som hänt. Men det har också fört med sig att andra klubbar hänger på och att satsningar av olika slag sker på andra håll. Tycker att förutom Pölsan och HV finns det goda signaler även från Stockholmsklubbarna samt MooDoo och Damtrottoaren och dessutom pressar det på tidigare dominanterna Dampungen att anstränga sig bättre.

Men lite smolk i bägaren finns det.

Vi har förstås många gånger diskuterat Apans trista hantering av damhockeyn. Klubben tog alltså över damhockeyn från Bergsbyns IF men inte bättre än att när damerna var kvalificerade för högsta damserien lades laget ner. Därefter har Apan hävdat att de "stöder" Clemensnäs damhockey men vad det stödet var värt synades i höstas då Clemens fick lägga ned damhockeyn för hela säsongen eftersom de saknade spelare. Vidare säger Apan i ena mungipan att "de har inte råd med damhockey" medan de med andra mungipan förklarar att de är "rikast i hockey-Sverige". Och eftersom det ovanstående varit obegagliga fakta har Apan "utrett frågan om damhockey" i omgångar utan att göra något och förklarar bara att kommunen måste bygga en ny ishall för att det ska finnas plats för damer. Nej, det är trist agerande och svårt att tro att det kan ske på 2000-talet.

Men Apan är inte ensam. Nyligen försökte damhockeyn i Göteborg få stöd av Frölunda, men Frölunda förklarade nej tack. I stället har Dampölsan beslutat att ge det stöd de kan till Göteborgs damhockey. Pinsamt att se detta uppförande av Frölunda.

Slutligen har vi hockeyförbundet. De har skämt ut sig utomordentligt genom att låta Porkaborks kompisar utse denne till förbundskapten och ensam beslutande om damkronorna.

Vem som helst kunde inse att det skulle ta en ände med förskräckelse. Porkabork har ju skämt ut sig på herrsidan genom sina ultimativa ledarfasoner som kan betecknas som ungefär lika moderna som Djingis Khans ledarstil, nästan.

Porkaborks främsta och mest unika egenskaper är att han nästan genomgående sparkat de bästa spelarna i varje klubb han kommit till i syfte att skrämma upp övriga att blint lyda honom vad än han hittat på. Och hittat på, har han gjort, allt tokigare och galnare upptåg som han alltid motiverar med att "spelarna ska läras att lyda och följa mina order i vilka extrema situationer som helst" men som mer karakteriseras av "jag testar att vara hur j-a galen som helst för att se hur långt jag kan gå innan de sparkar mig och blir tvungna betala min lön resten av kontraktsperioden utan att jag behöver göra något". Och sparkad har han blivit. Från klubb efter klubb. Där han genomfört sina helt sjuka metoder och det har regelmässigt slutat med att det har gått käpprätt åt helvete för laget.

Att Porkaborks kompisar sätter denne som ansvarig för damkronorna kan bara förklaras med att dessa kompisar fullständigt skiter i damhockey och bara använder fenomenet till att skaffa en inkomst för kompisen Porkabork.

Så. Vad har Porkabork gjort då? Han har bett spelarna i damkronorna att svara på ett antal frågor om damhockey. Sedan har han lusläst vilka svar de bästa hockeydamerna givit och hittat en eller annan punkt där Porkabork förklarat att "den uppfattningen står så mycket i strid med den uppfattning jag kräver ska råda så vederbörande får sparken och förbjuds komma tillbaka till damkronorna närmaste åren dvs så länge Porkabork inte sparkats.

Vidare är villkoren för de flesta damhockeyspelare att de får BETALA för att utöva sin "hobby". De får betala för deltagande utan ersättning och offra semesterdagar och så vidare. Etablerade duktiga spelare har ofta kommit upp i åren och runt trettio år gamla kan de ha familj och ett socialt liv vid sidan av hockeyn. I vissa fall har det hänt att porkaborken lägger ett "läger" en vecka när damspelarna inte kan deltaga med anledning av att de har en planerad semester med familjen eller annan viktig angelägenhet. Inte optimalt förstås, men sådan är villkoren för damhockeyspelare.

Så vad gör Porkabork? Han förklarar att "nu räcker det med dispenser" de som inte niger och kommer när jag kallar är för evigt borta från damkronorna till jag får sparken.

Vilka får han med sig då? Ja, unga spelare är ju mindre upptagna och kan tänkas acceptera Porkaborkens diktatur. Men hur bra är de? Oerfarna, inte så bra förstås.

Följden - när Porkabork för evigt sparkat landets bästa damhockeyspelare - blir inte oväntat att laget försvagas och de misslyckas.

Inte speciellt oväntat alltså. Och det är precis vad som hänt. Damkronorna har under Porkaborks ledning raskt fallit i rankingen vilket inte är konstigt eftersom de förlorar nästan alla matcher de spelar och konsekvent hamnar långt ner i de turneringar de deltar i. Efter varje förlust förklarar Porkabork att "det var ett fall framåt" och ingen av hans kompisar i förbundet bryr sig i att invända.

När det gäller de bättre damnationerna är damkronorna ännu mer chanslösa mot dem än tidigare. Och i matcher mot de damlag som tidigare låg bakom oss, som vi brukade spöa, får vi numera i stort sett alltid spö av dem också. De enda vinster vi eventuellt får - och det är mycket sällan senaste åren - blir mot "damlag" från nationer som i stort sett nyss tagit upp damhockey och skickar något lag bestående av damer som knappt kan åka skridskor. Även dessa lyckas ofta slå Porkaborks damkronor. Men ibland slumpar det så att Porkabork vinner en sådan match mot ett riktigt uselt damlag. Och då förklarar Porkabork: "vi är på rätt väg och här har vi beviset".

Naturligtvis håller det inte i längden. Även om media inte speciellt anstränger sig att så ofta lyfta upp damkronornas resultet och Porkaborks ansvar brukar media ändå lyfta fram fakta och resultat och det räcker ju för att var och en ska kunna inse vilket haveri damkronorna befinner sig i.

Och Porkabork känner att han måste förklara sig, "berätta" varför hans damkronor gått från att vara en starkt hockeylag strax bakom Kanada och USA till att tillhöra bottenskrapet inom internationell damhockey.

Erkänner han?

Kommer han ut ur Porkagarderoben och förklarar att "allt beror på att jag är helt inkompetent som ledare och min ledarstil och hockeyfilosofi har inte oväntat visat sig leda till katastrof?

Nejdå. "Vi är på rätt väg" förklarar Porkabork. Snart vinner vi och 2018 satsar vi på OS-GLUD!

Men varför har det ännu inte lyckats? Varför blir damkronorna bara sämre och sämre år efter år?

Ja, det är vissa lag i SDHL som är orsaken till det, menar Porkabork. De har några finska stjärnspelare och även duktiga damer från andra nationer i laget. Om dessa klubbar "bara" kastade ut sina damspelare från andra länder och rejält sänkte nivån på den hockey som spelas i SDHL - ja, då skulle damkronorna bli mycket bättre! Mycket, mycket bättre!

Ja, men... skulle damkronorna bli bättre genom att ett antal av seriens bästa spelare sparkades och ersattes av betydligt sämre damer? Är det inte möjligt att en annan förklaring ligger närmare till hands? Nämligen den att Sveriges bästa damhockeyspelare sparkats från landslaget av för omvärlden helt obegripliga skäl?

Nejdå, förklarar Porkabork. Att damkronorna förlorar mer och mer och numera nedmonterats till att vara sämre internationellt än vi någonsin varit - det är bevis på att "vi är på rätt väg". Ju mer vi förlorar, desto större chans har vi att vinna OS-gludet. Laget blir visserligen bara sämre och sämre - men de går upp mitt i natten när jag väcker dem och de är troligen beredda att äta rå orm om jag kräver det. Helt nödvändiga ingredienser i internationell hockey! Det vet väl jag, som varit anställd i så många hockeyklubbar. Visserligen har jag fått sparken från de flesta, men det berodde ju bara på att de inte insett att ju mer vi förlorade, desto mer på rätt väg var vi.