| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Att du gör det på Luleåsidan beror förstås på att Anton Hedman spelar i Luleå Hockey nu, även om han var warulfv när han tacklade/överföll Sebastian Enterfeldt. Jag tror inte heller att du lade inlägget här i riktning mig, eftersom du nog vet, om du läst här, att jag är definitiv motståndare till den hockey som leder till ökande skador på spelare.
Om jag avstår från att söka vara objektiv och låter mina känslor avgöra är ju sanningen den att Sebastian Enterfeldt har jag bara gott att säga om och han var en jättefin spelare i Rönkens hockey i Luleå. Jag gillade honom så mycket att även när han beslutade vända "hem" till Pölsan fortsatte jag gilla honom. Så när han råkade ut för den svåra skadan var jag på alla vis på hans sida och inte på Hedmans.
Vi hade två liknande skador för några år sedan.
• Enterfeldt, vars arm krossats då han utsatts för Hedman.
• Per Ledin, vars arm krossades då han utsatts för Ole Tollefsen.
Skadan på Kabanov skulle nog också kunna plockas in i samma anda.
Båda händelserna fick svåra konsekvenser, men värst drabbades Sebastian.
I båda fallen handlar det om en 95 kg spelare som i full fart dundrar in i en motståndare. Jag är helt säker på att dessa bjässar inte hade nämnda skador som avsikt. De ville "bara" sätta in en korrekt monstertackling inom regelverket, där hockeyn tillåter sådana, och hoppades bli uppskattade och hyllade för det tuffa spel som är en del av hockeyn.
Men ingen av 95 kg bjässarna hade full kontroll över situationerna och att de ändå gav sig in i dessa kan tolkas som brist på respekt för motståndarnas liv och hälsa.
Där kommer min första synpunkt. Jag tycker inte att hockeyn ska acceptera att någon spelare agerar så att skador uppstår. Även om det skulle - av sådana som swikegård och sanny - hävdas att "tacklaren följde reglerna". Men i situationer där en spelare har all anledning att inse nu kommer jag att allvarligt skada en motståndare "men det är hans eget fel eftersom han är för liten/står fel/har inte koll eller vad fan det kan vara" vill jag inte se sådana spelare på isen. Lite svårare är nästa steg typ "det var inte spelarens avsikt," men han borde ju ha insett att det kunde hända, ungefär som om man släpper in en uppretad buffel i en butik för glas.
Men ju mer man sett hockeyn förändras, desto mer har man sett hur denna problematik blivit värre och jag tror inte att det är så enkelt som att det handlar om att bli av med enskilda spelare, t ex Hedman, som varit inblandad i många skador. Anledningen är förstås att han spelar en fysisk hockey och tacklas så ofta som möjligt; det är klart att risken är större att han ska skada någon, jämfört med t ex Johan Harju, som är lika stor och tung, men aldrig tacklas. Och faktum är att Hedman nästan alltid tacklas korrekt och ju äldre han blivit, desto bättre på detta har han blivit. Vidare ÄR han en juste hockeyspelare som sällan är utvisad överhuvudtaget.
Men han har inte den skicklighet/respekt som t ex Lennart petrell visade. Petrell, lika stor och tung, tacklades minst lika mycket och det handlade om monstertacklingar, men han var mycket skicklig på jobbet och det handlade alltid om justa tacklingar som visserligen helt tog luften ur motståndare och dessutom skrämde motståndarlaget. Men utan att orsaka skada.
Men väldigt få klarar detta som Petrell gjorde det.
Nu kommer jag till punkt två. Hockeyn är mycket gammal och tidigare kunde den fysiska hockeyn hanteras mycket lättare. Eftersom det gick mycket långsammare. Spelare hann med, hann se upp, hann försvara sig.
Så är det inte längre. Numera går det väldigt mycket snabbare. Dessutom har "handbollshockeyn" försvunnit. Nu pågår spelet över hela isen hela tiden och det kan smälla när och var som helst och det gör det också. Och dagens hockeyspelare är generellt betydligt mer vältränade, orkar mer, är starkare än förr om åren.
Konsekvensen vet vi. Huvudskador, hjärnskador, tragiska dödsfall i hjärnsakesyndrom som punchiga boxare eller amerikanska fobollspelare. Eller i missbruk, psykiatriska svåra tillstånd och självmord.
För att inte tala om komplicerade skador på armar eller våld mot halssryggrad och risk för förlamningar.
Jag har tidigare varit varm förespråkare för den fysiska hockeyn och t o m tänkt att "vi vill väl inte se damhockey"?
Men jag har helt ändrat inställning. Numera ser jag på en del damhockey faktiskt och jag skulle inte alls ha något emot att vi ändrade på herrhockeyns regler och körde damhockey. Vi skulle förlora något, men vi skulle vinna mycket mer.
Och jag tror att vi blir tvungna, eller borde bli tvungna. För en hockey där offren i form av unga pojkar skadade för livet och andra som går mot för tidig död...nej, det är inte värt det.
Hockeyn har ändrats så mycket och så snabbt att nu börjar den gränsa till romerska gladiatorspel där kristna kastades för lejonen.
Nej, det är inte OK.
Att en spelare som Sebastian Enterfeldt slutat spela hockey vid 26 års ålder är inte OK. Inte någonstans.