| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Risken för skador i hockey är skrämmande, även om det kanske finns större risker vid andra sporter som t ex skidåkning, hästsport m m.
Men det speciella med hockey är nog att det är en av de inte så många sporter där de svåraste skadorna inte sällan beror på våld från motståndare och att sporten förutsätter att våld från motståndare ska tillåtas. Ja, t o m är en grundläggande idé för sporten i fråga.
Men våldet är reglerat, dvs vissa former av våld är tillåtna, andra inte.
Det förstår alla att det inte alltid är så lätt att bedöma var gränsen går och den är förstås flytande och ändras med tiden. Kan nog tycka att betydligt värre och elakare våld kunde förekomma förr. Ser man filmsekvenser på vad som kunde ske förr är det skrämmande ur ett nutida perspektiv.
Men sedan har vi frågan om avsiktligt eller oavsiktligt överträdande. Och här blir det ännu knepigare. "Alla är skyldiga att hålla reda på sin klubba" brukar det hävdas och slår man någon i ansiktet har man brutit mot reglerna.
Men samma synsätt överflyttas inte till andra och betydligt riskablare varianter av våld. En månad efter att Enterfeldt skadats av dåvarande Warulfven Hedman, skadades Per Ledin av Warulfven OKT.
Ledin själv, Luleås ledare, zebrorna och alla andra var helt överens om att det på intet sätt var ojuste.
Själv har jag en annan åsikt. Men jag är nog ganska ensam om den. Sekvensen kan ses i en aftontraseartikel i nedanstående länk.
Jag tycker så här.
Ledin har precis varit i närkamp med en annan ulfv som försöker stoppa honom mot sargen, men Ledin lyckas tränga sig igenom för att fortsätta in i ulfvazonen. Men han är rejält i obalans, är låg, har inte riktigt kontroll över benen och har ingen chans att försvara sig om han i det läget blir attackerad.
Och attackerad blir han eftersom 95 kg OK Tollefsen tagit sats frän centrala isen och accelererat för att damma in i Ledin. Sista metrarna vänder sig OKT om och ser då inte vad och hur han träffar Ledin utan har samlat maximal tyngd på OKT-arslet som blir den kroppsdel med vilken han manglar Ledin mot sargen.
Dvs inte hela Ledin utan Ledins arm bara, som får ta emot smällen. Oväntat nog blev det inga frakturer men däremot komplicerade mjukdelsskador. Något som ofta kan vara värre, eftersom de flesta frakturer speciellt om de inte är lednära enkelt kan immobiliseras ingipsade - eventuellt efter att ha stabiliserats med metall - och så läker allt och blir snarast starkare än tidigare.
Men Ledin blev borta många månader. Innan skadan var han i toppskick. En dominerande målspottare i Luleå och med överlägset flest matchavgörande mål i hela ligan. När han kom tillbaka var han en annan spelare, som knappt bidrog och några månader senare fick Luleåikonen inte ens vara kvar i Luleå. Därefter har han jazzat runt lite i Europa med blandad framgång, men OK-arslet sänkte hans karriär, helt klart.
Och "alla" tycker att detta är OK eftersom "OKT VILLE leverera en OK monstertackling".
"Ville" ja, men jag menar att han hade ingen kontroll alls över det våld han avlossade, eftersom han vände sig om och inte såg var han träffade. Ledin var så ostadig att han mycket väl kunde ha ramlat framåt varpå rumpvåldet kunde träffat - inte armen - men Per Ledins huvud och manglat det mot sargen. Hur stor skada skulle det ha kunnat leda till? Jag vet inte men föreställer mig alla möjligheter inklusive maximal skada i form av ett krossat huvud med intrakraniella svåra blödningar.
OKT hade ingen aning om hur svårt han kunde ha skadat Per. Han såg att Per var helt i obalans men vände sig om och "avlossade våldet" och sket fullkomligt i vad Per kunde råka ut för.
Jag tycker att det är respektlöst och jag gillar inte den hockey som accepterar, ja, ibland, applåderar detta.
Jag ser gärna en hockey som är fysisk där tacklingar används för att stoppa en motståndare och stoppa ett motståndarlag. Som leder till att de drabbade helt tappar luften och känner sig manglade och möra och inte kan fortsätta lattja bara utan blir försiktigare. Men inte mer än så. Jag vill inte se ett våld som skadar och lemlästar på en hockeyrink; som drabbar hjärnor, ansikten och huvuden, kotpelare, knän, armbågar, fot- och handleder m m.
Men hur ska det undvikas?
"Det var inte med avsikt" brukar det heta, men ibland finns inte den "förmildrande" omständigheten. Ibland ÄR det med avsikt, ibland utdelar en spelare ett våld som han har all anledning att inse kommer att med största sannolikhet leda till svår skada men han gör det ändå, speciellt som han inser att det finns god chans att "tycker" kommer att "tycka" att det var korrekt enligt reglerna.
Nej, jag gillar det inte. Mycket långt tillbaka kunde det fungera, kanske, eftersom spelarna inte var lika vältränade och det gick inte så fort. Men inte nu längre.
Och när jag nu sett damhockey tillräckligt mycket har jag insett att jag skulle mycket gärna "stå ut med" att herrhockeyn följde samma regler. Visst. Jag skulle inte längre få se de härliga oskadande monstertacklingar jag så uppskattar. Men det vore ett billigt pris för att veta att de farligaste skadorna skulle försvinna. Tror definitivt att hockeyn fortfarande skulle vara fysisk även om det skulle bli annorlunda.
Sedan har vi detta med skyddens utformning. Hjälmar, knäskydd och axelskydd är ju till för att "skydda" men utformade så att de samtidigt ger maximal skada när de används för våld mot motståndare. Debatten om "tacklingen var väsentligen riktat mot bålen" blir lite knepig när det som skett är att axeln med kraften av en murbräcka stöts rakt in i ansiktet på en motståndare.
Jämför med boxningssporten och anta att boxningshandskar var utformade likadant, dvs en stenhård klubba rund näven som "skyddade fingrar och handens alla leder" från skada. Men samtidigt skulle risken för att dödande slag utdelades bli skyhög.
Sådant kunde nog förekomma i gladiatorspel där en del av idén handlade om att någon skulle dö. Men "the noble art of selfdefence" har förebyggt detta genom bolstrade handskar även om det inte alltid lyckas och man blir mörkrädd med tanke på alla punchiga, härnskadade ex-boxare.
Men anta att man inom hockeyn körde med bolstrande skydd i stället. Tror att en sådan fysisk hockey vore betydligt mer attraktiv och att de svåra skadorna skulle elimineras i hög grad.
Harrejavvlar så mycket ord jag lägger in, men det är svårt att sluta i ett viktigt ämne och jag skriver så fort speciellt när jag inte jobbar med att planera framställningen utan snarare bara "pratar på" till jag fått sagt det jag hade att säga.