Luleå HF

Trottoarkantens IF tigger pengar, meddelar Hockeysverige citerande en dalatidning, som under rubriken:

Leksands IF:s ordförande: "Vi har inte ekonomi för att värva spelare"

informerar om innehållet i ett utskickat medlemsbrev.

Lustigt nog menar samma ordförande att de inte har det värre än andra och igen-kligen bara behöver att folk går på matcherna.

Hmm. Man får ju anse att det är snyggare än förr några år sedan, när Trottoarkanten köpte minst ett lag spelare varje säsong och finansierade det hela genom diverse skumma transaktioner mellan kommunen och föreningen, gärna organiserade så att någon annan skulle stå för fiolerna om möjligt. Illustrerat av hur kommunen sålde en trottoarkant till föreningen i syfte att se till att landets skattebetalare förlorade några skattemiljoner.

När det gäller publiksiffror snittar Trottoarkanten i år nästan 6 000 per match, siffror som bara de tre storstadslagen, samt Warulfven och HV matchar eller slår.

Och att medlemmarna ska betala extra är ju inget nytt - de samlade ju senast in pengar för att säkra inköpet av Rit-Ola.

Men hur länge kan Trottoarkanten klara sig? Och även om de faller ur ta sig tillbaka?

På sikt är det förstås inte möjligt. En liten, liten ort som förr i världen kunde leva på lokala rekrytering av duktiga spelare och starka ledare. Men tiden har ju runnit ifrån en sådan bakgrund och elithockey idag är big business där det antingen krävs ett storstadsunderlag till rekrytering för att bygga upp konkurrenskraftiga lag eller ett välvilligt stöd från kommunen där Djurgårn och Frölunda är exempel på det tidigare, Warulfven och Apan på det senare.

Men hur man än brottas med ekonomien för att hålla sig kvar i eliten finns ett dilemma i form av att NHL stjäl svenska talanger för att fylla sina lag. Så har det alltid varit och så länge det handlade om 10-15 spelare kunde vi väl överleva det men stölderna har exploderat så under 2000-talet att Elitserien SHL och svensk hockey allvarligt hotas att bli en B- eller C-liga där varje lag varje år riskerar att gå under. Nu har vi långt över hundra spelare på andra sidan av Atlanten inklusive väsentligen alla de bästa svenska spelarna och det är klart att vår nationella liga lider och riskerar sotdöden nu.

Eftersom NHL stjäl spelarna utan att betala för sig. Javisst, det finns ett avtal, men det är bara för syns skull och garanterar bara nålpengar. Vilket NHL anser rimligt eftersom de förklarar att "svenska spelare är bara outbildade talanger av juniskaraktär med amatörmässig bakgrund" som de därefter jämställer med att plocka in pojkar från de egna skolligorna.

Svenska förbundet, vanligen i samverkan internationella förbundet, förhandlar ju med NHL med jämna mellanrum men kommer ingen vart eftersom NHL förklarar att de gör som de vill och därför bara går med på avtal som de tycker duger.

Den vägen är alltså inte framkomlig.

Mitt förslag är att de nationella förbunden i Europa går samman och registrerar en motpart - en organisation eller dotterföretag om du så vill - i nordamerika, samt att vi samtliga därefter inte använder spelare som inte skrivit på ett avtal med krav på anständig nivå av ersättning till de egna klubbarna om NHL-klubbarna önskar anställa vederbörande.

Att utveckla ett sådant avtal skulle ta sin tid, men det skulle förstås göras med stöd av jurister från den nordamerikanska organisationen
för att säkra att avtalen blev hållbara för domstolsprövning i US/Kanada.

Sedan är det bara att vänta till någon NHL-klubb försöker sno en spelare av oss och då stämma skjortan av dem. Genom domstolsförhandlingar i US med två amerikanska företag (en NHL-klubb och ett amerikanskt dotterföretag till en ekonomisk sammanslutning mellan europeiska förbund) där vi stämmer spelarna eller klubbarna för avtalsbrott. Spelar förstås ingen roll vilket; om spelarna stoppas, stoppas också klubbarna.

Då talar vi maktmedel men det är förstås det enda som biter på NHL, tro inte annat. Att försöka få dem att "förstå" är bara meningslöst. Det handlar konkret bara om hur mycket vinst ska ägarna stoppa i fickorna och de ser ingen anledning att "skänka pengar" de inte behöver till andra. Speciellt inte i det land där religion bedrivs nästan in absurdum samtidigt som de flestas gudomlighet representeras av ett dollartecken.

Jag tycker att ett avtal skulle förutsätta att
• spelare från andra länder skulle hanteras på ett helt annat sätt än de nationella skolpojkarna i US och Kanada.
• värdet av den spelare de köper in skulle beräknas korrekt vilket skulle förutsätta ett ingångsvärde samt därefter en årlig uppdatering under en viss tid. Visst är det glädjande för vissa spelare att tjäna hundratals miljoner och ibland mer än en miljard under en hockeykarriär men att de klubbar som ofta möjliggjort detta med ideella krafter bara ska ersättas med någon % eller mindre av vad spelarna själva tjänar... nej, det är skandalöst helt enkelt.

Vad skulle detta leda till?

Att de spelare som sticker över Atlanten tjänar något mindre - för NHL-klubbarna kommer förstås att lugga ersättningarna till de svenska klubbarna därifrån - men det har de råd med.

Att rekryteringen från Sverige skulle reduceras. Något som är minst sagt nödvändigt sedan många år. Som det nu är transporteras bara fler och fler över och till slut har vi en nationell liga på blåbärsnivå.

Att de risken för konkurs för svenska klubbar som utvecklar talanger minskar.

Som jag ser det bara att genomföra. Vad har vi att förlora? Och vad händer om vi inte gör något?

Och nu kommer "rättelse" vad det gäller Trottoarkantens ekonomi. Det medlemsbrev som ligger till grund för historien bifogas.

Vilket innebär att jag får rätta informationen, och det får också Hockeysverige, och slutligen bör Dalatidningen som skrev det hela och som lurade oss andra göra det.

OK. Trevligt att se att läget för Trottoarkantens IF är bättre än förmodat. Hoppas att det beror på en mer välskött ekonomi. Och att vi slipper informeras om inköpta gatstenar och liknande framöver.