Luleå HF

Iakttagelse:

Luleås Powerplay är betydligt starkare när man spelar 5 mot 5 än när man spelar 5 mot 4. Eftersom det är rörligare vid lika antal spelare medan de tycks ha fått den strålande idén att i numerärt överläge är det hemliga vapnet att alla som inte har pucken står blick stilla. Ibland imponerar det så extremt att även puckföraren ansluter. Då jäklar!

Men senare halvan av perioden lirar röglarna desperationshockey och lyckas rulla kaos ofta i vår zon med chanspass in framför Lassi hela tiden med 2-3 röglar som kastar sig fram för att styra eller panga in pucken.

De kunde mycket väl lyckats men anledningen att det inte skett är naturligtvis Lassi som är skön att se hur överlägset han läser spelet och hinner placera sig så att det inte ens upplevs som farliga lägen medan andra vakter skulle stå och sila.

Det är i alla fall skönt att slippa se Hillding på isen. Den här viljan att inte vilja... Inte delta i lagspelet, bli den felande länken som leder till att andras uppoffringar och 100%iga satsningar blir meningslösa då Hilldingen inte bryr sig att markera sin plats, ta sin gubbe, eller avstå från lata misstag.

Jag tycker att när alla försöker, som nu, är jag nöjd. Däremot inte när man tillåter sig bli satta så under press i egen zon då jag längtar efter en back som kan avlossa en open-ice monstertackling för att förklara vad vi accepterar.