| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Vore fint om någon kunde precisera "laga hot" som man får framföra.
Skämt åsido. Någon skulle kunna tro att jag, som så ofta kritiserar zebror, skulle förstå och stödja påhittet att hota zebror.
Det gör jag inte.
Jag anser faktiskt att zebrorna gör så gott som de kan. Problemet är att de inte är kvalificerade. Framför allt saknar många zebror de egenskaper som gör att de kan stå emot rasande hemmapublik men också vissa ledare, tränare, spelare och lagkaptener som attacker zebrorna i tid och otid. De har inte förmågan att hålla sig kalla och fortsätta göra sitt jobb även när det blåser. Andra är så pass i avsaknad av sunt förnuft att de tappar matcher eftersom de uppträder på ett sätt som bäddar för problem; antingen genom att de accepterar stå och lyssna på gnäll, gnäll och och åter gnäll alternativt att de hotar den tränare som vill fråga om något med att denne åker upp på läktaren om han inte håller käft. Och till råga på allt finns det zebror som inte ens kan reglerna - hur ska de då kunna döma.
Jag brukar efter "extrema zebrainsatser" påstå att de uppträder som de varit mutade. Nu tror jag inte att domare blir mutade - även om jag kan ha fel men det tror jag inte - men däremot när de kollapsar rejält uppträder de som de varit mutade. Det värsta exemplet är förstås höjdhopparen, som gjort det upprepade gånger.
Det finns företag och organisationer som kännetecknas av att det är ett j-a bråk hela tiden på den operativa nivån längst ut. Blir det uppmärksammat, skäller man på någon enskild längst ned som "inte uppfört sig som man ska hos oss".
Men enligt min erfarenhet ligger problemet nästan alltid på högre nivå. Det är ledare och chefer som har ansvar att se till att lösa problem och etablera de förutsättningar som folk behöver för att jobbet eller uppdraget ska fungera smärtfritt. Dåliga chefer inser inte detta utan skiter i uppgiften och när de problem som bara att vänta inträffar blir det folk längre ned som får bära hundhuvudet.
Det är vad som gäller för hockeyns rättssystem. Det är inte zebrorna, lärlingen eller DIFiplinnämnden som är problemet. De gör så gott de kan. Men de kan inte.
Problemet beror på att de som haft ansvar att se till att rekrytera och utbilda personer som har rätt karaktär för uppdragen, får uppdragen. De har alldeles för länge skitit i att göra sitt jobb och följden har blivit att vi har ett system som alltför ofta havererar, vilket är en skam och en brist på respekt mot alla som vill följa och älska hockeyn.
Vilka talar jag om?
Den avgående domarbasen Peter hejsanhejsan Andersson är naturligtvis en av de skyldiga, t o m den mest skyldiga av alla inblandade. Han har haft lång tid på sig att slå larm och verka för att de nödvändiga steg som måste tas lyfts fram och tydliggörs samt att nödvändiga resurser tillförs verksamheten. Att rekrytera lämpligt folk och utbilda duktiga zebror går inte från en säsong till en annan utan kräver långsiktiga insatser som kommer att ta åratal för att slå igenom. Det är något hejsanhejsan borde ha initierat för många år sedan. I stället har han varit en dominerade del och orsak till problemet, men eftersom han själv är en myglande nisse har han inte insett, analyserat och tagit fram en plan för förbättring. I stället har han t ex - när hans eget mygel uppdagats - satt ett sådant pulver som lärlingen till en enorm makt över det hela med följd att det hela förvärrats.
Vidare skulle förstås i första hand nationella förbundet men också ligan, som fått en sådan enorm makt över elithockeyn, ha agerat för länge sedan. Men det svaga förbundet har letts av mjäkiga låtsas-ledare som fyllt sina dagar med möten, luncher och middagar och trott sig utföra en massa. När det enda rätta skulle ha varit att inse vad de i första hand skulle ta i tu med - som t ex rättskipningen - och koncentrerat sig på sådant. När det gäller ligan verkar den skita i allt utom att göra allt den förmår för att arbeta för att de 14 klubbar som f n deltar i SHL ska bli så rika som möjligt och arbeta för åtgärder som stoppas övriga klubbar att få delta i SHL hur sportsligt motiverade det än är.
Jag vet förstås att det finns många som menar att "domarna är bara människor och alla gör vi misstag men domaren dömer och vi bör ställa oss bakom dem".
Jag kan förstå den inställningen och framför allt är den självklar när och om vi har rätt personer på rätt plats.
Men nu har vi det inte. Och det finns all anledning att påpeka detta missförhållande, även om man under aktuell tid gör sitt bästa att söka följa hockeyn på det sätt man vill.
Det är min inställning och med den bakgrunden anser jag att Petter Lasu Nilsson uttryckte saken helt korrekt. Med undantag för att han kunde påpekat att det är inte lärlingen och zebrorna som är det igen-kliga problemet. Det sitter högre upp.