Luleå HF

Sven.Savage: Alla som har varit verksamma inom föreningshockeyn, oavsett nivå, förstår väl att eliten aldrig hade funnits utan bredden? Att det är mindre klubbar med amatörledare som utbildar spelare tills de börjar gymnasiet.
Det är absolut inte givet att Brynäs är bästa laget bland typ 10-åringar i Gästrikland. Det finns många föreningar som gör ett bra jobb här. GGIK, Huge och Strömsbro för att nämna några 'klassiker'.
Det här med att spelare på hockeygym flyttar långt skapar förstås lätt problem i den åldern, men det förvånar mig att Skellefteå har haft så stora problem som du beskriver, med tanke på att varje spelare man tar till hockeygym är en framtidsinvestering som man bör måna om.

Peja: Ja, eller hur. Det kan ju hända var som helst. Att pojkar i 15-årsåldern - ibland yngre - inte är mogna att flytta hemifrån från familj och vänner händer förstås.

Det som är obehagligt med Apan är att historierna är så många och den bild man får är att det ena uppdraget - att ge unga pojkar en gymnasieutbildning med specialkompetens i hockey - inte har någon betydelse alls utan att det andra motivet - att försörja Apan med s k egna produkter - är det enda som gäller.

Apschtaan, som på sextiotalet fick nya gränser med följd att Apschtaan såväl till ytan som till befolkningsantalet var Norrlands största stad! har funnots offside som byn som Gud glömde helt bortglömd av allt och alla. Så man kan förstå att de är desperata att hockeyn måste lyckas - annars finns de inte - och det tycks ha varit grogrund för den sektmentalitet som råder.

Observera att det inte bara handlar om de pojkar de har lurat till sig. Den vidrigaste behandlingen fick en pojke från Skellefteå, som ville spela för Luleå trots att han gick hockeygymnasiet i Skellefteå. Ledarna krävde att han skulle lira för Piteå i stället, slängde hans trunk på golvet och portade honom från omklädningsrummet under skolans gymnastiklektioner; han fick hållas i en skrubb.

Men många stod inte ut med vad Apan visade upp där. T ex Petter Emanuelssons lillebror som avbröt skolan och åkte hem till Kiruna i stället. Nästa höst sökte han till Luleås hockeygym i stället och nu lirar han i Luleås A-lag. Hans storebror Petter, kom hem från AHL ifjol, men tackade nej till Apan och sökte sig till Luleå i stället. Umeåpojken Lucas Wallmark lämnade Apan och sökte sig till Luleå. Piteåpojken Johan Forsberg lämnade Apan och sökte sig till Luleå. Och så vidare.

Visst kan det bli problem i alla hockeygym men historierna om Apans är så många och elakartade att man inser att Apan är speciell i detta avseende. Anledningen är nog hålans desperation som utmynnat i sektmentalitet vilket färgas av på många områden, inte bara hockeygymmet.

Peja:
Tyvärr är mentaliteten i SKAIK lite märklig, ett lysande exempel på denna är när Bert blev intervjuad efter att de hade blivit utslagen i kvartsfinalen!!
"Våra spelare förtjänade att spela vidare i slutspelet, de har slitit mest av alla för att vinna" typ så gick snacket på honom!!
Inte ett tack för matchserien eller gratulerar till motståndarens vinst utan bara snack om hur bäst SKAIK egentligen är!!

Detta kommer om det inte redan har "bitit" dem i arslet, lägg därtill att dom "sparkar" inköpta talanger i förmån för legoknektar som dessutom vart i SKAIK en gång!!
Kanske så törs inte unga talanger söka sig till SKAIK längre!!
Men nu satsas det på ett damlag, vilket jag tycker är bra men deras J20 är tyvärr på dekis numera och det ska bli intressant att se hur det hela slutar...