Luleå HF

Powerfade: Jo. Du och jag - och de flesta andra som är intresserade av svensk hockey - vet ju att, framför allt under senaste decennierna, har förutsättningarna för elitklubbar snabbt förändrats.

I grund och botten handlar det om att NHL utvidgats rejält och måste fylla på med spelare utifrån. Och när KHL etablerades kom Ryssland att i högre utsträckning behålla sina spelare - och konsekvensen är att numera dammsugs Sverige och >>100 av våra bästa spelare lirar i Nordamerika. Pölsan har exporterat många, MooDoo likaså, Frölunda och Djurgården ännu fler.

Det innebär att de svenska klubbarna måste rekrytera nya spelare om det inte finns tillräckligt att lyfta upp från juniorled. I första hand började klubbar med pengar - som Warulfven, Pungen och Frölunda att sno de bästa som fanns kvar i andra klubbar. Men numera räcker det inte till: många klubbar är tvungna rekrytera halva truppen inför varje säsong och sedan tröskeln på nordamerikaner släpptes har importerna från AHL ökat rejält.

Så är det numera för alla elitklubbar i Sverige. Kan man, fyller man på från juniorlagen men måste man, rekryterar man utifrån. Tidigare var det framför allt Finland och Tjeckoslovakien som bidrog, men även där har man fått tunnare eftersom många redan värvats över pölen eller till andra länder. Så fiskandet i Allsvenskan har ökat, många plockar också från Norge, och - som sagt - vågspelet att hitta bra spelare från AHL har verkligen blivit av stor betydelse.

Konsekvensen är naturligtvis att snack om köpespelare och köpeklubbar är förlegat. När Frölunda, Warulfven och Pungen höll på med att ösa ut pengar för att köpa sönder andra klubbar kunde vi förvisso skälla på dem, men numera sitter vi alla i samma båt. De som har mest pengar har ett försprång. Men det kan kompenseras av lag som har duktiga sportchefer och organisationer att hitta spelare som kan gå in och fungera i laget. Växjö har ju tagit ett Glud nyligen, just eftersom de rekryterat så utmärkt. Pölsan rekryterade en sportchef med liknande kvaliteer. Luleå under Osten var ett tag suveränt bäst i klassen att rekrytera från Allsvenskan, men visades därefter vara sämst på att rekrytera amerikaner och kanadicker.

Så för en klubb finns det många olika möjligheter att försörja A-laget med de spelare man behöver. I första hand genom att ha en fungerande rekrytering från sitt naturliga upptagningsområde och en väl fungerande pojk- och juniorverksamhet att förädla dessa. Men också viktigt med en effektiv rekrytering till sitt hockeygym för kompletterande junisar. Och därefter att om nödvändigt hitta unga seniorer som kan ta fortsatta steg - samt förstås identifiera etablerade spelare i slutet av sin karriär som kan komma "hem" och fylla på.

När det gäller att rekrytera spelare "utifrån" var kanske Pölsan tidigast och skickligast. Inte bara det att man lyckades få över många av sina första stjärnor från Godis och Strömsbro - sedan förstärkte man mycket effektivt uppifrån Norrland och speciellt alla spelare från Kiruna som blev legendariska i Pölsan. Trots detta har knappast någon skällt på Pölsan för rekryteringarna. Viktigare än var folk är födda har varit att man passat in i laget och klubben och en klubb, som väljer att rensa dräkter och arenanamn från reklam kan man inte annat än beundra.

För några år sedan hade Pölsan tappat greppet och år efter år hamnade man under strecken och tvingades kvala sig kvar. Prognosen var förstås att laget förr eller senare skulle ramla ur. Men så kom de unga spelare - som nu är etablerade starka NHL-spelare - och Pölsan, inte bara klarade sig kvar, utan slog sig t o m framför till ett nytt Glud. Bara att beundra.

Fast köpespelarsnacket är förlegat och det vet vi alla.

MEN.

I Allsvenskan valde Apan efter att ha klarat sig från fiaskokonkurs att staka ut en "ny väg" och basen för den nya strategin var att 5 av 10 spelare skulle komma från bygden Skellefteå dvs norra Västerbotten som utgörs av Skellefteå Kommun.

Sedan har ju Apan blivit tvungna rätta mun efter kappsäck - när de gick upp till Elitserien var ju 83% av spelarna INTE från bygden. Sedan kunde de klara sig hyggligt själva några år, tack vare en generation av hyggliga junisar men man ska inte glömma bort att en stor del av dessa hade Apan snott från Umeå och Norrbotten via sitt hockeygym. Snyggt? Javisst. Förutom då den detaljen att de i lönndom låg på andra klubbars pojkar ner i 12-13-årsåldern för att sno dem till sitt hockeygym; inte så snyggt. I vilket fall som helst har det sinat rejält från junissidan för Apan och numera blir de som alla andra tvungna att rekrytera/köpa in ett sort antal spelare.

Men den där historiken har de tagit som grund för att med nödsanningar förhärliga sin egen klubbs filosofi och junisutbildning och som grund för maligna supportrar som apmonstrumen att sitta och håna och hata andra klubbar som de påstår bara köper spelare.

Vi andra klubbar gör ju så gott vi kan och det är vi tydliga och offentliga med. Men Apans påståenden om egen självtillräcklighet - följt av hån och hat - innebär att det är fullt legitimt att kontrollera hur väl Apan verkligen uppfyller vad de påstår att de gör.

Sanningen om Apan är förstås att de köpte sin plats i Elitserien, eftersom de hade köpt in nästan alla spelare i laget som tog dem upp. Och helt avgörande var förstås Magnus Wernblom, som i vredesmod efter att ha erbjudits ett smaligt kontrakt av MooDoo lämnade klubben några år.

Hade det inte hänt kan man betvivla att Apan kommit upp överhuvudtaget. Visst kan man påstå att de fick fram många dugliga junisar åren efteråt och de hade nog kunnat fixa det. Men hade de varit kvar? Skulle de inte i slutet av junistiden/början av seniortiden valt att lämna Apan för att få spela för andra klubbar i Elitserien? Troligen. Och då hade Apan inte kommit till Elitserien alls. Så visst köpte Apan platsen. Och råd hade man, med en kommun som hellre öser pengar på lokala hockeylaget än att ha tända julgranar och lekplatser för små barn.