Tarasov: Tack:-) Jo, det signalerar ju att det cirkulerar en speciell terminologi bland hockeysupportrar på nätet. Ibland handlar det om folk som är vana att tala men inte skriva och då bildas det nya ord som tycks leva sitt eget liv. Ibland handlar det bara om ett tyrckfel, som upprepas och fastnar. Vidare ids man inte rätta det man skrivit och låter det skrivna felstavade stå eftersom man utgår från att folk förstår, ändå. Personligen är jag van och stavar rätt och har koll på grammatik men samtidigt skriver jag ofta i halvliggande ställning med ett löst bluetooth-skrivbord i knät medan jag tittar på eller läser annat så det blir en hel del slarvfel från mig ändå utan att jag bryr mig nämnvärt.
När det gäller språk är det ju inget som fanns i begynnelsen och inte får ändras och det betyder vidare att alla som på språkliga grunder kritiserar något man skrivit som regel är helt fel ute.
Jag tror att Ludvig von Wittgenstein begrep detta bättre än t ex någon Brynässupporter som blir upprärd för att jag skriver Pölsan och utvecklingen av nätet och internationaliseringen av språket innebär bara att salig Ludvig får mer och mer rätt.
Min uppfattning om språk är att det är ett verktyg för kommunikation och när jag kommunicerar är det bara jag som vet vad jag vill förmedla. I det ligger att jag utan vidare kan strunta i regler och etablerade begrepp om jag vill, och det vill jag ofta.
"Glud" som haver hockeyn kär signalerar också den upphetsning som infinner sig hos random supporter när denne drömmer om stora framgångar, och igen-kligen vill froza det lag som änk-ligen kommer att ta hem Le Mans.
Men när jag började på snacket hösten 2012 öppnade jag "Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!" eftersom jag trodde att det fanns en realistisk möjlighet att kunna följa Luleå till översta toppen redan den säsongen, och sedan skulle jag kunna lägga ned hockeyskrivandet.
Därefter har det ju varit en hel del öken och själva rubriken illustrerar numera den längtan och väntan som är det dagliga livet för de flesta av oss supportrar till hockeylag.
Något vi vill bli av med, men ändå ha kvar. Jag kommer ihåg när jag var på Medborgarplatsen för att vi firade att Hammarby vunnit Glud i sparkboll och det starkaste känslan från då är att det kändes fel, på något sätt; som att för oss som höll på Bajen hörde det till att vi skulle fortsätta hoppas men aldrig nå ända fram. Lite liknande bakgrund till att Apan och tidigare Warulfven tappade massor av publik sedan de nådde positioner där de bara hade allt att förlora. Igen-kligen.
Ja nu är det guldyra i Twin Peaks igen. Detta efter att ha varit det tredje raka laget i år som med en marginal på 4-5 mål besegrar det rekordsämsta laget någonsin efter tre omgångar. Jag satt och halvtittade på matchen och kan säga att inget av laget gjorde mig orolig. Den största skillnaden mellan lagen var att Skeås andramålis var deras bästa spelare, till skillnad från Rögles som nästan såg ut att anstränga sig för att släppa in så många mål som möjligt. Det var alltså en ren parodi på försvarsspel från båda lagen och SAMTLIGA mål kom efter grova tabbar eller obefintlig markering (även så straffen som efter en grov tabbe av domaren kanske redan nu blir säsongens billigaste utdömda straff). Hade Rögle haft Örebros målvakt i samma form som när vi mötte dem senast så är jag 100 % säker på att Skeå hade tappat poäng.
\"Luleås match då?!?!?!?\" sitter Skeåtrollen och hoppar upp o ner med fradga i munnen. Där nöjer jag mig snabbt med att inte ha några illusioner om SM-guld eller hylla laget till skyarna då de inte förtjänar det trots en vinst. Det var en riktig jäkla skitmatch mellan två lag som kan mycket bättre.
Jag kanske inbillar mig men just lördagsmatcherna känns det som att Luleå spelar som absolut sämst. Nåja, bara se fram emot Luleås nästa match trots deras minst sagt tuffa fortsätta spelchema i form av Linköping borta, HV hemma, Linköping hemma, Frölunda hemma och Frölunda borta innan vi äntligen får möta strykpåsen Rögle som vi får hoppas inte hittat spelet ännu. Tror inte vi får med oss många poäng tills vi möter Rögle.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
När det gäller språk är det ju inget som fanns i begynnelsen och inte får ändras och det betyder vidare att alla som på språkliga grunder kritiserar något man skrivit som regel är helt fel ute.
Jag tror att Ludvig von Wittgenstein begrep detta bättre än t ex någon Brynässupporter som blir upprärd för att jag skriver Pölsan och utvecklingen av nätet och internationaliseringen av språket innebär bara att salig Ludvig får mer och mer rätt.
Min uppfattning om språk är att det är ett verktyg för kommunikation och när jag kommunicerar är det bara jag som vet vad jag vill förmedla. I det ligger att jag utan vidare kan strunta i regler och etablerade begrepp om jag vill, och det vill jag ofta.
"Glud" som haver hockeyn kär signalerar också den upphetsning som infinner sig hos random supporter när denne drömmer om stora framgångar, och igen-kligen vill froza det lag som änk-ligen kommer att ta hem Le Mans.
Men när jag började på snacket hösten 2012 öppnade jag "Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!" eftersom jag trodde att det fanns en realistisk möjlighet att kunna följa Luleå till översta toppen redan den säsongen, och sedan skulle jag kunna lägga ned hockeyskrivandet.
Därefter har det ju varit en hel del öken och själva rubriken illustrerar numera den längtan och väntan som är det dagliga livet för de flesta av oss supportrar till hockeylag.
Något vi vill bli av med, men ändå ha kvar. Jag kommer ihåg när jag var på Medborgarplatsen för att vi firade att Hammarby vunnit Glud i sparkboll och det starkaste känslan från då är att det kändes fel, på något sätt; som att för oss som höll på Bajen hörde det till att vi skulle fortsätta hoppas men aldrig nå ända fram. Lite liknande bakgrund till att Apan och tidigare Warulfven tappade massor av publik sedan de nådde positioner där de bara hade allt att förlora. Igen-kligen.