Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Född utomlands, uppvuxen i Skåne, bodde några år i Örnsköldsvik men det var mest en lycklig slump i livet. Börjande följa sport hösten 90, som upplagt för att bli malmöit. Men farsan var murare och ogillade Percy, har för mig att det var pga en byggolycka men kan inte svära på att det var så. Minns att de som gillade hky i byn håll på malmö, men malmö knöt aldrig an hos mig. Sen njuter jag lite av att om alla går åt ett håll vill jag gärna gå åt andra bara för att:) Tog ett halvår i Övik innan jag kom ut som Modoit.
Det var tom med så att jag ofta håll på de lag som mötte malmö, vilket medfört att jag är ganska positivt inställd till många lag. Exv så stor Djurgården rätt högt i kurs i pga finalen 92, minns även att jag höll på djurgården i fotboll rätt länge, tack vare en viss Ken Burwall som jag fastnade för i samband med någon tv-sänd match. Alla norrlandslag stod även de högt i kurs när jag växte upp.
Hur det blev Modo har jag inte någon definitiv koll på, men minns att jag hösten 93 definitivt höll på Modo i samband med någon hockeytorsdag som de hade på Svt om inte minnet ny sviker mig. Får jag gissa så är det troligt att Forsberg/Näslund påverkade mitt sinne, hoppar man dessutom på Modotåget kring 92 så har man ganska roliga 10 år fram till 2002, så klagar inte.
Öht så är var hockeytåget rätt tacksamt hösten 90 och framåt blev Vm-guld 91,92 final 93, OS guld 94, Vm final 95, hkyvm är nostalgi för mig och en av årets höjdpunkter minns tillbaka alla gånger man som snorvalp satt klistrad framför matcherna.
Bor numer i Sundsvall och trivs väldigt bra i norrland, känner inget lust att flytta söderöver alls. Gillar dessutom vinter,kyla och mörker, märkligt nog är jag inte direkt friluftsmänniska heller, men miljön/mentaliteten här uppe tilltalar mig. Rent allmänt så tycker jag den skånska mentaliteten gifter sig rätt bra med den norrländska.