Dags för den match vi väntat på hela säsongen: Luleå Hockey mot Apan!
Bulan hade ju fått igång Luleå utmärkt. Hela laget bidrog med väl avvägt presspel över hela isen, och försvaret hade på så sätt blivit mycket samspelt och svårt för motståndarna att överlista. Med detta som säkerhet började också offensiven fungera med snabba uppspel och kontringar där våra snabba forwards allt mer hittade samspelet. Var igenkligen bara Hedman som inte riktigt bjöd till att finna sin roll, samt Mickelson som uppträdde lite ointresserat och slängde iväg lite puckar utan att visa den noggrannhet och exakta passningar som övriga backar fixat till. När så dessa blev skadade/bänkade fungerade laget ännu bättre. Därefter har de kommit tillbaka och Hedman har skärpt sig rejält till det bättre, medan jag fortfarande är osäker på om budskapet gått hem hos Mikkel.
Men tyvärr - mitt i detta - blir plötsligt många spelare skadade: Ola blir borta. Isak borta. Båda bröderna Emanuelsson borta. Själin borta. Och fler därtill. Och spelet havererar. Dvs fungerar emellanåt, men med så pass många nya femmor - ibland fyra helt nya linor - fungerar det ofta inte alls som tidigare.
Idag får vi tillbaka Olle, Einar och Pontus, men kan deras återkomst få alla femmor att fungera igen? Och kan de själva omedelbart gå in och fungera som tidigare och håller de överhuvudtaget?
Läget är osäkert.
Samtidigt har Apan kommit igång. De påstås ha landets bästa lina - t o m en intakt förstalina för Tre Kronor, som påstås ha varit vår bästa senast i koskenkuppen. Personligen tycker jag att ett lag med ett genomtänkt och bra försvarsspel relativt väl kan neutralisera denna lina. Men mot ett lag där försvarsspelet inte är på topp riskeras att Möller eller Highsticking får skottlägen - och skjuta mål kan de. Får de fritt spelrum kan de vinna matcher själva för Apan.
Som om det inte räckte har tydligen andralinan kommit igång och bl a Bud Holloway har bestämt sig för att anstränga sig så på sistone har även denna lina varit rejält farlig framåt och kan också den vinna matcher för Apan.
Men vid sidan om dessa två förstalinor är Apan betydligt svagare. De andra femmorna försöker, men är lättviktiga. Och detsamma gäller försvaret där Apan sökt ersätta sina lätta backar med tyngre pjäser, men dessa är inte bättre än en ej fungerande Mikkel skulle jag vilja påstå.
Matcherna mellan Luleå och Apan är nästan alltid högkvalitativa hockeymatcher där båda lagen är beredda göra sitt yttersta och ofta når man ända in i kaklet med lika läge eller endast något måls försprång.
Hoppas få se det också idag, men känner mig osäker på om Luleå kan lyfta till det spel man hade innan skadorna.
Så. Sammantaget tror jag att det avgörande idag, för Apans del, blir om deras två förstafemmor till 80% bestående av köpespelare kan få igång den hockey de ibland lyckas med. Och om övriga spelare samt försvarsspelet kan nå en acceptabel nivå. Medan det för Luleå främst gäller om hela laget fungerar och på så sätt kan stoppa Apan framåt för att ta över det övriga spelet.
samtidigt kan slumpen påverka på så sätt att det kan ramla in mål för ena laget trots att matchen igen-kligen är jämn och hamnar Apan under med 2-0 kommer det nog bara att reta upp dem att göra ännu bättre i från sig: Apan kan ibland chockstarta men vanligare är att de är mer beskedliga tidigare i matchen för att härja vilt mot senare delar. Däremot är jag inte så säker på att Luleå kan komma igen från 0-2. Vi har fortfarande inte Bulanhockeyn helt säkrad och att ha tryggheten att bara trumma på även om man kommer under med några mål? Nej, så känns det inte ännu. Och dessutom har vi fr a tidigt i säsongen gång efter annan tappat spelet när vi ska stänga matcher och speciellt tredjeperioder har varit svaga.
Helt klart är att det finns risk för att PP/BP kan få en avgörande betydelse. Det är ju lite av en färskvara men kollar vi statsen ser vi att PP inte varit totalt framträdande med 18% för Apan och 18% för Luleå och bara typ 10e plats i ligan. Men BP-statsen ger obehagliga rysningar. Apan har bäst i serien med närmare 90% medan Luleå har bedrövliga 73% med bara Skånelagen bakom oss.
Det känns ju som att det är i högsta grad nödvändigt att det inte blir många utvisningar för det kommer att ge Apans 1a- och 2a-femmor utmärkta chanser att panga sönder oss, när vi är för få spelare på isen för att stoppa dem. I detta ligger att det vanligen blir tuffa matcher mellan Luleå och Apan och Apan har i match efter match på senare tid visat att när de har det svårt kör de igång maximalt med att tjafsa och bråka - vid varje situation framför eget och motståndarmål, efter varje målvaktsblockering, vid och efter varje närkamp vid sargen.
Så helt avgörande idag kan bli att vi får zebror med is i magen som låter spelarna avgöra detta; skulle vi få visselipiekåta zebror som utdelar en massa PP talar mycket för att Apan vinner, även om det blir lika utvisningar för båda lagen.
Ja, va fan. Nu är vi ändå där. En match man längtat efter hela säsongen. Ja, igen-kligen i flera år. Senaste åren har ligan vanligen lagt två möten mellan Apan och Luleå direkt i säsonginledningen - ett upplägg som opassat Luleå rejält och vi har nästan inte fått någon pinne med oss från dessa möten. Nu får vi i alla fall mötas först sedan serien kommit rejält igång, vilket vi önskat i flera år och nu får vi se hur det går.
Retur redan i övermorgon i Apschtaan och skulle vi torska idag kommer det att kännas riktigt j-a illa förstås...
Dagens stora händelse med betydelse för svensk elithockey är naturligtvis de allsvenska klubbarnas uppror.
Ni känner bakgrunden? Hockeyligans klubbar får årligen 43 miljoner av Cmore, medan Allsvenskan får drygt 2 miljoner, och omlägget från kvalserien har hittills inte hindrat avancemang men självklart kommer det att göra så med tiden. Inte ens när en klubb avancerar till SHL får de samma ersättning, utan måste avstå en del av pengarna till det tidigare SHL-laget, för att detta lag då i Allsvenskan ska ha överlägset med pengar jämfört med de allsvenska lagen.
Grejen är den att för svensk hockey vore det bättre med mer rättvisa villkor. Drygt tio klubbar i högsta serien kan aldrig själva se till att vi får ett fortsatt tillskott av duktiga junisar: det behövs många starka klubbar under SHL som kan ge många unga pojkar chansen att utvecklas i hockey och med tiden bli elitspelare.
Men Cmore skiter fullständigt i det och ser otroligt kortsiktigt bara på närmaste årets inkomstbrigare: här är det MARKNADEN som gäller.
I sparkboll har ett starkare förbund gjort gemensam sak och fördelningen av köpesumma från TV-bolag fördelas mer rättvist över divisionerna vilket är strategiskt bäst för sparkbollens framtid.
Men inte i hockeyn, eftersom en stark hockeyliga gjort gemensam sak med Cmore för egen vinning och tvärtom i åratal fått igenom diverse idiotier som t ex kraven på plats för 5000 sittande åskådare eller hur det nu var och dessutom försökt stänga ligan gång på gång. Formellt har de inte lyckats, men i praktiken har de genomfört en massa för att så gott de kan stänga ligan.
Nu påståd följande i Aftontrasan:
Enligt vad Sportbladet erfar har nu de sex allsvenska klubbar gjort gemensam sak och kräver nu svar från SHL och Svenska Ishockeyförbundet (Sif) hur SHL ska se ut de kommande åren. Enligt Sportbladets uppgifter handlar det om folkkära och klubbar som Leksand, AIK, Modo, Södertälje, Timrå och Björklöven. De sex topplagen i allsvenskan vill ha svar på hur den högsta serien ska se ut de kommande åren. Ett upplägg likt det nuvarande är inget alternativ, anser klubbarna. Inom en månad vill man nu ha klara besked från förbundet och SHL om hur de ser på landets högsta serie i framtiden. Är inte svaren tillfredsställande är risken uppenbar att man tvingas skära drastiskt i verksamheten och anpassa den för en framtid i hockeyallsvenskan. Att lägga ner både damlaget och hockeygymnasium, eventuellt hela junioravdelningen, är åtgärder som kan bli en realitet enligt uppgifter till Sportbladet.
KOMMENTAR Luleå Hockey är en del av Hockeyligan, och därmed delansvarig för ligans agerande, även om det helt klart är andra klubbar i Elitserien SHL som länge drivit på denna utveckling.
I allt detta är jag definitivt på de allsvenska lagens sida. Tidigare hade Allsvenskan en liga som gick för j-a bra genom en överlägsen TV-täckning av överlägsna experter främst Jidhe - som inte ens var hockeyspelare! - och en kvalseire att se fram emot.
Men Cmore och Ligan lurade sönder Allsvenskan så det stänkte om det. Allsvenskan lämnade Viasat och accepterade att två lag fick plats i SHL samt att kvalserien avvecklades. Där var allsvenskan amatörmässiga och nu får de betala för det. De räknade med Cmores/SHLs goda vilja men dessa två aktörer var bara ute efter egen vinning, att slå sönder makten för allsvenskan, samt sket fullständigt i svensk hockeys framtid.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
36% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
27% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
· 
Bulan hade ju fått igång Luleå utmärkt. Hela laget bidrog med väl avvägt presspel över hela isen, och försvaret hade på så sätt blivit mycket samspelt och svårt för motståndarna att överlista. Med detta som säkerhet började också offensiven fungera med snabba uppspel och kontringar där våra snabba forwards allt mer hittade samspelet. Var igenkligen bara Hedman som inte riktigt bjöd till att finna sin roll, samt Mickelson som uppträdde lite ointresserat och slängde iväg lite puckar utan att visa den noggrannhet och exakta passningar som övriga backar fixat till. När så dessa blev skadade/bänkade fungerade laget ännu bättre. Därefter har de kommit tillbaka och Hedman har skärpt sig rejält till det bättre, medan jag fortfarande är osäker på om budskapet gått hem hos Mikkel.
Men tyvärr - mitt i detta - blir plötsligt många spelare skadade: Ola blir borta. Isak borta. Båda bröderna Emanuelsson borta. Själin borta. Och fler därtill. Och spelet havererar. Dvs fungerar emellanåt, men med så pass många nya femmor - ibland fyra helt nya linor - fungerar det ofta inte alls som tidigare.
Idag får vi tillbaka Olle, Einar och Pontus, men kan deras återkomst få alla femmor att fungera igen? Och kan de själva omedelbart gå in och fungera som tidigare och håller de överhuvudtaget?
Läget är osäkert.
Samtidigt har Apan kommit igång. De påstås ha landets bästa lina - t o m en intakt förstalina för Tre Kronor, som påstås ha varit vår bästa senast i koskenkuppen. Personligen tycker jag att ett lag med ett genomtänkt och bra försvarsspel relativt väl kan neutralisera denna lina. Men mot ett lag där försvarsspelet inte är på topp riskeras att Möller eller Highsticking får skottlägen - och skjuta mål kan de. Får de fritt spelrum kan de vinna matcher själva för Apan.
Som om det inte räckte har tydligen andralinan kommit igång och bl a Bud Holloway har bestämt sig för att anstränga sig så på sistone har även denna lina varit rejält farlig framåt och kan också den vinna matcher för Apan.
Men vid sidan om dessa två förstalinor är Apan betydligt svagare. De andra femmorna försöker, men är lättviktiga. Och detsamma gäller försvaret där Apan sökt ersätta sina lätta backar med tyngre pjäser, men dessa är inte bättre än en ej fungerande Mikkel skulle jag vilja påstå.
Matcherna mellan Luleå och Apan är nästan alltid högkvalitativa hockeymatcher där båda lagen är beredda göra sitt yttersta och ofta når man ända in i kaklet med lika läge eller endast något måls försprång.
Hoppas få se det också idag, men känner mig osäker på om Luleå kan lyfta till det spel man hade innan skadorna.
Så. Sammantaget tror jag att det avgörande idag, för Apans del, blir om deras två förstafemmor till 80% bestående av köpespelare kan få igång den hockey de ibland lyckas med. Och om övriga spelare samt försvarsspelet kan nå en acceptabel nivå. Medan det för Luleå främst gäller om hela laget fungerar och på så sätt kan stoppa Apan framåt för att ta över det övriga spelet.
samtidigt kan slumpen påverka på så sätt att det kan ramla in mål för ena laget trots att matchen igen-kligen är jämn och hamnar Apan under med 2-0 kommer det nog bara att reta upp dem att göra ännu bättre i från sig: Apan kan ibland chockstarta men vanligare är att de är mer beskedliga tidigare i matchen för att härja vilt mot senare delar. Däremot är jag inte så säker på att Luleå kan komma igen från 0-2. Vi har fortfarande inte Bulanhockeyn helt säkrad och att ha tryggheten att bara trumma på även om man kommer under med några mål? Nej, så känns det inte ännu. Och dessutom har vi fr a tidigt i säsongen gång efter annan tappat spelet när vi ska stänga matcher och speciellt tredjeperioder har varit svaga.
Helt klart är att det finns risk för att PP/BP kan få en avgörande betydelse. Det är ju lite av en färskvara men kollar vi statsen ser vi att PP inte varit totalt framträdande med 18% för Apan och 18% för Luleå och bara typ 10e plats i ligan. Men BP-statsen ger obehagliga rysningar. Apan har bäst i serien med närmare 90% medan Luleå har bedrövliga 73% med bara Skånelagen bakom oss.
Det känns ju som att det är i högsta grad nödvändigt att det inte blir många utvisningar för det kommer att ge Apans 1a- och 2a-femmor utmärkta chanser att panga sönder oss, när vi är för få spelare på isen för att stoppa dem. I detta ligger att det vanligen blir tuffa matcher mellan Luleå och Apan och Apan har i match efter match på senare tid visat att när de har det svårt kör de igång maximalt med att tjafsa och bråka - vid varje situation framför eget och motståndarmål, efter varje målvaktsblockering, vid och efter varje närkamp vid sargen.
Så helt avgörande idag kan bli att vi får zebror med is i magen som låter spelarna avgöra detta; skulle vi få visselipiekåta zebror som utdelar en massa PP talar mycket för att Apan vinner, även om det blir lika utvisningar för båda lagen.
Ja, va fan. Nu är vi ändå där. En match man längtat efter hela säsongen. Ja, igen-kligen i flera år. Senaste åren har ligan vanligen lagt två möten mellan Apan och Luleå direkt i säsonginledningen - ett upplägg som opassat Luleå rejält och vi har nästan inte fått någon pinne med oss från dessa möten. Nu får vi i alla fall mötas först sedan serien kommit rejält igång, vilket vi önskat i flera år och nu får vi se hur det går.
Retur redan i övermorgon i Apschtaan och skulle vi torska idag kommer det att kännas riktigt j-a illa förstås...