Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
I en normal verksamhet skulle det nationella förbundet med stöd av hela hockey-Sverige se till att ha detta under god kontroll. Det som tyvärr hände var att förbundets starke man Richard Fagerlund för bortåt 20 år sedan fattade ett dåligt beslut och la över stor del av ansvaret i händerna på "klubbarna i Elitserien" vilka organiserat sig i "Ligan", syftande till den hockeyliga som utgör landets högsta hockeydivision, men som numera allt oftare leder tankarna till gangsterligor.
Ligan arbetade länge med förslaget att stänga ligan för andra klubbar. De som ledde det initiativet var Looben och Warulfven och de hade starkt stöd av åtminstone Frölunda och - tror jag - Djurgårn. Under den dåvarande debatten yttrade bl a Looben att "lag som MooDoo" var ointressanta för ligan. Och med sådana uttalanden behövs inte mer för att förstå att dessa representanter för alltid var fiende till det som nästan alla av oss menar med hockey, och sådana nissar kan man aldrig lita på.
De försökte till för bara några år sedan åstadkomma en stängning, men de fick inte med sig det stöd de behövde.
I stället har de försökt stänga ligan i praktiken.
Exempelvis har de kräääävt att alla lag som ska få spela i den fiiiina SHL måste ha ex antal sittplatser och liknande, vilket tvingat lag som Karlskrona att bygga ut fulla extraläktare till jättekostnader. Dessa exktraläktare står nu tomma match efter match, och Kronan har som följd av utgifterna / avtalen med kommunen en svår ekonomisk situation med följd att de har svårt att rekrytera de spelare de behöver och inte speciellt konstigt att de får kämpa i botten.
Vidare krävs ekonomiska reserver för att få spela i ligan. Det är något man delvis kan acceptera: vi kan inte riskera att ett lag plötsligt drar sig ur serien och vi får en haltande tabell och inställda matcher. Men hur ofta har det hänt? -Aldrig! Vilket inte utesluter att det skulle kunna hända i framtiden, men de krav som ställs måste vara rimliga. Inte ett sätt att försöka smygstänga ligan.
Fortsatt har Ligan slagits för att förändra villkoren för avancemang, nu när de inte lyckades stänga ligan. Helst skulle de väl vilja komma ned till att allsvenska lag behöver vinna 12 av 13 matcher mot ett bottenlag i SHL för att få avancera upp. Hur som helst försökte ligan åstadkomma så svår uppgift som möjligt för de allsvenska lagen för att åstadkomma en spärr i praktiken. Vilket man gjorde genom att få stöd för att avveckla kvalserien. Nu har spärren inte fungerat "perfekt" hittills, men vi får se.
Vidare har vi ersättningen från Cmore där ligan beslutat att det lag som avancerar till SHL inte får samma ersättning som de andra klubbarna, utan får lämna ifrån sig en del till den klubb som åkte ur, med en motivering som får normalbegåvade att skratta på sig. Detta är helt sjukt och naturligtvis skulle Ligan bli straffade om detta unkna påhitt prövades av juridisk instans. Nu brukar jag ju inte hänvisa till fri konkurrens och marknad i US of Disneyland och liknande, men skulle Ligan kört en sådan variant som de gjort här på andra sidan Atlanten skulle de väl förlora C-morepengarna för fem år som följd av brottslig kartellbildning.
Avtalet med Cmore är ändå det värsta och Cmore lurade bort Allsvenskan från Viasat utan att Allsvenskan insåg att så snart de skrivit på blev de maktlösa och deras tidigare uppskattade och utmärkt presenterade produkt las ned för att i stället bli trälar under den maligna symbiotiska bildningen Cmore-Ligan. Cmore betalar alltså 20 ggr så mycket till varje SHL-klubb som till de Allsvenska klubbarna - en snedvridning som är så elakartad och stötande att varje morgon jag vaknar utan att tidningarna visar upp hur de ansvariga handbojade leds in i häktet känns som en förlorad dag.
Jag ser bara en väg ut ur detta. Nästan alla klubbar ägs av sina medlemmar och det är dessa medlemmar som måste åstadkomma den sportsliga revolution som krävs. Genom att samla in hela landets hockey för att ta makten över det nationella förbundet med huvuduppdraget att leta fram regler som kan användas för att ta ifrån den makt som Rickard Fagerlund tyvärr gav dem: en makt och ett ansvar som de missbrukat så att man vill kräkas.
Jag är förstås fullt medveten att när jag talar om "gangsterligan" består den av just nu 14 klubbar och en av dessa klubbar är Luleå Hockey. Jag är ju medlem och därigenom "delägare" av Luleå Hockey och liksom varje seriös hockeysupporter är jag min klubb trogen i vått och torrt.
Men det finns en gräns. Och i detta fall har gränsen överträtts: i denna fråga delar jag inte Luleå Hockeys och de 13 andra klubbarna i gangsterligans uppfattning. Här är jag på motsatta sidan och det är jag för svensk hockeys framtid.