Luleå HF

Blister Brigade: Nejdå, det blir nog av:-)

När hockeysektionerna i Luleå Sport och IFK Luleå lyckades bryta sig ur moderföreningarna för att gå ihop startade hockeyn på riktigt i Luleå. De båda klubbarna hade ju tagit upp hockeyn redan i början av 1930-talet och här har således spelats hockey betydligt längre än bandyklubben Apan som började lira på riktigt först efter andra världskriget.

Den förenade klubbarna sponsrades av stålproducenten Seard Åberg och tog namnet efter dennes företag. Modell för den nya symbolen stod Kent Sundén, ett legend inom Luleås sport som inte bara var med och spelade upp Luleå Hockey i Elitserien - han var också med och spelade upp IFK Luleå i Allsvenskan i fotboll efter att man besegrat SAIK (ja, inte Apan, utan Sandviken AIK) med 2-1 en kall och mörk höstkväll på fotbollsstadion Råsunda.

Seard lämnade föreningen efter ett par år; man böt namn till Luleå Hockey och la en puck bakom stålmannen och därmed var det vackraste av klubbmärken skapat. Unikt, vackert, vinnande.


Med detta märke rasade Luleå rakt igenom seriesystemet ända upp i Elitserien och etablerades snabbt som en av landets klubbar.

I mitten av 90-talet pågick en allmän NHLifiering. Alla klubbar skulle lägga till djur till namnet och på matcherna spelades hammondorgel så snart det blev tyst. Det var vidrigt.

Luleå tog en björn. Apan valde först en myra. Sedan skulle de bli stingheads men så småningom valde de att ta en Apa som symbol.

Samtidigt etablerade vi björngapet, som vi fortfarande använder för att släppa in våra spelare i Delfinen. Alla andra klubbar har ju hittat på egna varianter - men Luleå var först!

OK, vi blev svenska mästare med björnen, men de som varit med ville inte släppa stålmannen utan ville ha tillbaka honom.

Nu talar vi nutid och några marknadsintresserade hittade på att Luleå skulle ha en "modern björn och tog fram ett nytt märke som liknade en varg.

Men nu var råttet mågat för supportrarna som kontaktade Luleås ledning och förklarade att a) man ville INTE ha den nya björnvargen b) när nu saken var uppe på bordet ville man ha tillbaka stålmannen.

Såja, såja, menade ledningen: ni får lita på oss, vi begriper det här med modern marknadsföring. Det blir björnvargen. Det har vi redan beslutat och det går inte att ändra på.

OK, svarade supportrarna. Om någon månad är det årsmöte. Då infinner vi medlemmar oss och sparkar hela den styrelse som beslutat om detta och så sätter vi till en styrelse som fattar ett nytt beslut.

Varpå föreningen fick krypa till korset. Björnvargen försvann. I stället tog man tillbaka stålmannen och har sedan dess lirat ömsom med SM-vinnarbjörnen, ömsom med stålmannen.

Och nu talar det mesta för att framåt våren kommer beslutet att helt återgå till stålmannen.

Jodå. Det blir av:-)

Sven.Savage:
Ja det var en mörk tid där på 90-talet, visst var Malmö först? I kombination med en dokuspåa som las ned. Iofs ingen dum ide att kunna följa ett lag på det sättet.