| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
VM-final mellan Småkronorna och Småkanada. Vi har nästan aldrig lyckats vinna detta Glud, även om det skedde för några år sedan, men annars har det bara hänt en enda gång tidigare och det var länge sedan.
Är vi - som vanligt - chanslösa? Igen?
Jag är inte så säker på det.
Ibland har vi i olika sporter haft svenska lag som bara inte kan stoppas. Som är så trygga i sig själva att de kommer att göra allt de kan för att nå målet - no matter what!
Lag som inte kommer att vika ned sig trots att de möter det bästa som världen i övrigt kan erbjuda.
Är dessa småkronor ett sådant lag?
Jag vet inte. Jag hoppas. Men jag vet inte.
Vi har några spelare som presenterats som våra största stjärnor, som kommer att bli avgörande. Liksom varje gång - varje år - när media lyfter upp de, som de bedömt vara våra bästa, de spelare som ska vinna titeln för oss.
Och som nästan alltid har nautraliserats och när det gäller som mest inte kunnat leverera. Ibland eftersom de krisat ihop och inte kunnat göra sitt bästa. Men vanligen eftersom motståndaren varit väl förberedda och - efter att ha scaoutat vårt lag - vetat vilka de ska plocka bort för att vi ska falla.
Blir det så, igen?
Nja, det kunde ha blivit det. Redan i kvarten. När alla våra i förväg presenterade stjärnor försvann och blev osynliga - eftersom de blev neutraliserade eller eftersom de inte hade vad som krävdes eller vad det nu var.
Men då klev en av våra mer anonyma formationer - Lulelinan - fram och vann mot Schweiz.
Och i senaste - kanske den svåraste - matchen mot US of D mobiliserade vårt lag betydligt bättre, faktiskt så bra att vi var helt tydligt det bästa laget även om vi mötte de "blivande titelförsvararna" enligt självutnämnda experter.
Alla var bäst, när det behövdes som mest. Vi hade ett lag där varje spelare levererade allt det de kunde. Lias klev fram och pangade in mål. Fjällby klev fram och pangade in mål. Och alla andra målade eller stoppade eller passade eller gjorde vad som behövdes. Med möjligt undantag för mininyllet som vi vet kan mer än han levererade. Och kanske mest av allt levererade Filip Gustafsson, lulemålvakten.
Att laget trots allt fixade kvartsfinalen känns som avgörande för nu kom de upp och trodde på sig själva och var inte beredda att förlora semifinalen.
Och vann den utan snack.
Kanske har vi nu återigen ett sådant lag där alla är beredda att ge det bästa de kan. Där alla vill ha puck och där alla åker sig fram till platser där de kan få puck och föra laget framåt.
Kanske är det ett sådant lag vi har på isen i natt?
Ett lag, där alla spelare blir hjältar och legender?