Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Många av det gamla gardet med sportradioutbildning hade det där självklara vinnande. Översatt till spelare skulle jag kalla det hammarbyanda, något som också funnits hos DIF just eftersom de vanligen kom från Bajen eventuellt då med Huddinge som moderklubb. En vinnarattityd när match pågick, men hur cool som helst utanför och alltid underhållande i intervjuer.
En enorm skillnad mot dagens "profiler" som aldrig har mer att säga än typ: "nej, vi spelade vårt spel. Nej, det gick bra. Nej, vi måste åka mer skridskor och nej, vi måste gå på mål."