Luleå HF

Paus nu.

Matchen inleddes på så sätt att DIF gav järnet och är snabba som fan, men de kände sig tvungna köra lite för snabbt för att själva hinna med och slog bort en hel del puckar på felaktiga pass. Gissningsvis förstås ett försök att köra över oss med hopp om att vi inte skulle hinna med. Men Luleås pressförsvar höll DIF som regel borta från farligt område och som regel med rygg mot mål, dvs mindre farligt.

Ju längre perioden pågick, desto mer kom Luleå in i det hela medan DIFfarna mattades av en del.

Väsentligen en jämn period utan egentliga målchanser med undantag för under Luleås första PP då Luleås spel var strålande och 0-1 hängde i luften.

Sammanfattningsvis således viss fördel Luleå efter första perioden, men som alltid mellan Djurgårn och Luleå på senare år: fina kämpainsatser från båda lagen som väsentligen tar ut varandra.

Trist bara att höjdhopparen stör tillställningen så för jävligt. Usla beslut i anti-Luleå riktning inledningsvis, följt av att sedan blundade han kompesatorisk för en utvisning på en Luleåspelare för att "jämna ut" konsekvenserna.

Vore det inte enklare att bara döma efter reglerna?

0-0-dyrkarna Apan lyckas hålla 0-0 efter en första period då Apan skämt ut sig rejält.

Det börjar med att fläskberget - vem annars - ska tackla en Pung vid sarg sedan denne spelat bort pucken. Men fusk-fläskberget har smygit upp vänsternäven och slår Pungen i ansiktet. Men det ser domarna och fläskberget åker ut som vanligt.

Fläskbergets fulheter har retat igång resten av aporna och inom en minut har de kastat sig över Pungarne i ett "rallarslagsmål" där SWINgerli bakifrån har slitat hjälmen av Sörensen för att slå på honom. Då ilsknar Sörensen till och spöar upp SWINgerli efter noter och sliter t o m av SWINgerli hjälmen för att ge honom några rejäla kyssar. Men när de båda då blivit jämspelta och SWINgerli inte får hjälp av store Alm och andra apor i närheten fegar han ur (ungefär som fläskberget varje gång det blir rättvis kamp) och kryper ihop varpå Sörensen klubbar ned honom på isen.

Den ende Apa som någonsin kunnat slåss - nu räknar jag inte MooDooisten Wener på sin korta sejour - var ju Martin Lundberg men han vägrade ju komma "hem" till sekthärvan Apan och lirar nu för Läjkers. Ingen apa kan slåss.

Pinsamt.