Luleå HF

Huge: Hej där!
Ja, att ni är så bra att ni får släppa folk till OS plus att ni tycks råka ut för skador dessutom ger ju oss bättre chans.

Själva är vi ju inte så bra att vi har OS-standard. Dessutom relativt skadefria just nu tycks det. Senast, mot gårdarna i lördags saknade vi bara Olle och jag vet inte varför. Sannolikt var det väl lite vinterkräk eller influensa som går nu, men i så fall är han tillbaka. Olle har ju en historia av ryggproblem annars, men det tycks inte ha varit aktuellt under säsongen så det borde det inte handla om. Vi får se.

Plus för er med Berguven, som alltid gör bra matcher MOT Luleå men å andra sidan har vi Emil som, som säkert gärna trissar upp lönen inför att ni ska köpa hem honom (hur kunde ni missa Emil?). Enda hotet mot att ni tar honom för nästa säsong är väl att just nu är han så jäkla bra att jag kan tänka mig att många klubbar - kanske t o m utanför Sverige - kan vara beredda att öppna rejäla plånböcker för att rekrytera pojken. Det är faktiskt helt sjukt hur bra han är. Senast mot Djurgårn pangade han in 3 av 3 straffar och förutom att han är en jäkla fin målskytt, är han snabb, påhittig, och modig. Plus att han är riktigt duktig på att lira fysiskt när det behövs. Ser inga som helst svagheter för Emil, tvärtom, bara uppsidor från vilken vinkel man än observerar pojken.

Allra härligaste insatsen när vi var nere och spelade mot Apan senast. Apan hade 1-0 i första perioden och zebrorna hade nyss placerat Anton Hedman 10 minuter i båset för inget annat än att han var starkare än den Apan som försökte attackera honom. Aporna vädrade medgång och publiken krävde fördelar av zebrorna.

Då seglar store kioskflickfavoriten Bud Holloway fram och ska vara elegant, men den mindre Emil sätter en fin tackling, varpå Bud ojar sig på isen en stund innan han kliver av med ont i axeln och sedan blir han borta många matcher.

Det var helt juste, inget fel med det, men sektapan anser ju att inget är juste annat än det apan gör och blir gramse. Inom en minut ska galningen highsticking lindström hämnas och kastar sig fram i ett brutalt överfall för att krossa en lulespelares huvud mot sargen. Och åker på match och avstängning. J-a ful spelare den där highsticking, och nu i sekten har de totat i skallen på honom att så där får han uppföra sig; slå klubban i ansiktet på folk och så vidare. Medan han komplett misslyckas i alla andra länder och likaledes i Tre Kronor mot bättre lag - eftersom han då blir feg och bara vågar hålla sig ifrån hetluft.

Alltnog och medan; Bud försvann, highsticking försvann, och Luleå vände på matchen, spöade Apan med 1-3 utan bekymmer.

Och allt tack vare Emil:-)

Nåja. Ni är ju alltid helt omöjliga för oss och det var ju tragiskt tydligt i första matcherna, men i senaste - som jag väsentligen missade - menade ju flera av er pölsor att Luleå faktiskt varit bra och kanske förtjänat poäng. Kanske ligger det - som du säger - väl till för Luleå-viktoria på torsdag. En hel del talar förvisso för det.

Förutom det faktum att ni nästan alltid spöar oss:-(

Pajalafinten, ja! Visst har vi snackat om den och här kommer den igen:-)

Jo, det var ju helt andra tider. 1970-80-talet och målvakterna hade inte mycket mer skydd än armbollsvakter. Det vimlade av luckor i burarna och målen drällde in. Ingen väntade sig att vakten skulle ta något skott igen-kligen, så varje räddning var en topprestation.

Nutida vakter är ju fr a så stora som möjligt med så rejäla skydd som reglerna tillåter och det primära uppdraget blir att stå i vägen, att bilda en mur upprätt eller nere som fjäril.

Men så var det inte förr. Nästan alla vakter var små men framför allt j-t rörliga och förutom speluppfattning och förståelse var de allra viktigaste verktygen snabba reflexer och en imponerande plock.

Och det hadde Mats Blomqvist. En av de vassaste plockar världen skådat.

Hela spelet var ju annorlunda dessutom. Försvarsspelet outvecklat, det handlade mest om att anfalla ungefär som Apan alltid inbillat sig att hockey går ut på och därför öst in mål framåt, men de flesta säsonger silat ännu fler bakåt.

Att forwards skulle hjälpa till i försvaret fanns knappt på kartan. När de tappat pucken stannade de högt upp och diskuterade tipsrader eller kvällens äventyr medan backarna fick jobba.

Och genombrotten var många. Numera är det ju vanligt att inte någon gång under en välspelad match kommer en hockeyspelare fri med målvakten. Men så var det inte förr. Att forwards fick komma nakna från blå hände hela tiden, och vakten fick jobba som fan för att hantera sådana attacker.

Blomman hade en specialare. I stället för att åka ut och riskera bli passerad, stannade han kvar ganska nära buren och litade på reflexer och plock och när han var på det humöret klippte han till med Pajalafinten. Då gled han ut åt höger och lurade anfallaren att tro att han felbedömde var målet var och därför lämnade stor lucka till vänster om sig. Gudars skymning - det finns folk som var med på den tiden som lovar att ibland åkte han t o m så långt till höger att han lämnade hela j-a målet tomt!

Grejen var den att anfallaren lurades tro att här var det öppen buren och para att panga in pucken och det gjorde han, i det öppna målet.

Men då kom Blommans blixtsnabba plock och nöp pucken!

Gissa om supportrarna var lyckliga efter en sådan match (det var på den tiden alla matcher i Delfinen inleddes med att arenan helt mörklades varpå lulesupportrana tände tomtebloss på läktarna - maaaaagiskt) när de vandrade över mjölkuddsbron fram till Stadspuben i norra hamn för att kvällen igenom över Key-Beer efter Key-Beer från Nyckelbryggeriet som låg ett stenkast bort diskutera Pajalafinten over and over again:-)

Allt fler spelare flyr det underminerade vraket Apan. Nu är det köpespelaren Ellis som lämnar sekten och går till Warulfven. Och som vanligt räknar vi med att de som inte står ut hos sekt-Apan - laget utan tränare - blir tongivande i andra klubbar. Typ Calof för Läjkers m fl.

Apan öppnar börsen och köper vidare.