Tarasov: Det största dilemmat är snarast under vilka villkor som svensk damhockey på "elitnivå" får agera. Sämsta villkor, fått välja träningstider sedan pojkar 6-8 år tagit sina och så vidare. Pungen för två år sedan fick be om pengar för att ha råd att åka till Luleå och spela final. Apan la helt framkt ned den damhockey de några år tidigare tagit in från Bergsbyn, för att frigöra pengar för att köpa en halv herrspelare och så vidare.
De svenska damerna som fightats på högsta nivå har fått betala för nöjet att spela i Riksserien/SDHL och i landslaget, genom att ta ut semesterdagar eller lediga dagar utan lön för aatt komma till träningsmatcher/träningsläger. Och detta gällde då duktiga damhockeyspelare upp i åren ofta med familj och barn, där de måste få allt att gå ihop såväl socialt som med hockey.
Ändå har Sverige fått fram ett antal riktigt duktiga damhockeyspelare som burit landslaget och där alla samlats för att göra sitt yttersta och då nått framgångar mot de andra bästa landslagen. Och då ska man veta att lag som Kanada och USA samlades under långa tider för att spela ihop sig inför mästerskap, ungefär som CCCP/CSKA Mockba på sin tid.
Där släpper de in galningen Porkaborck som kräver 100% satsning av alla för att hålla käft och lyda farbror Porckaborck. Under hela sin karriär har Porkaborcken också regelbundet när han kommit till ett lag sparkat någon/några av de största stjärnorna för att gjuta rädsla och obrottslig lydnad hos de andra.
Det här skulle hjälpligt kunna fungera i ett elitherrhockeylag som tappat sugen och där lagspelet saknas medan spelarna skiter i att anstränga sig.
Men i damhockeyn fanns det inga möjligheter. Sverige är ett litet land och har få spelare som kan matcha de bästa spelarna i andra länder.
Då hade vi forwardsstjärnan Asserholt från Djurgårn där det vara ungefär så här: hon hade verkat i Sverige och US och hade parallellt med hockeyn en civil karriär i familjeföretaget som långt i förväg planerat ett möte för viktiga ekonomiska planeringar och avgöranden och de viktiga familjemedlemmarna hade planerat in så att de kunde vara på plats i US för det för företaget och familjen avgörande mötet. Då lägger Porkaborken ett "träningsläger" samtidigt, 2-3 år före OS och när hon inte kan vara med förklarar Porkaborken att "nu är det slut med dalteriet, är du inte med här får du inte vara med om 3 år då MITT lag ska spela Gludfinal i OS 2018".
Ungefär så. Sedan körde han igång sin "vinnande hockey" bestående i att alla spelar lika mycket typ och alla är utbytbara vilket landslagsspelarna insåg inte skulle leda till framgång utan tvärtom. Och försökte tala med Porkaborken som förklarade att "nu gör vi som jag säger och den som inte håller käft åker ut". Varpå damlandslaget kontaktade förbundet och villa ha ett möte med dem för att förklara sin syn och sina villkor.
Men gubbarna sänkte damerna och informerade Porkaborken som sparkade de största stjärnorna.
Ja, och så rullade det på och Porkaborken fick alltså välja fram en A-B-uppsättning av damhockeyspelare som han samlade i sjuhundra träningsläger och matcher och nu fick vi facit.
Alltför många av de svenska stjärnorna var alldeles för kassa och genom att de inte höll måttet och levererade misstag gick det åt helvete.
De spelare som Damkronorna hade behövt hade lagt av hockeyn eftersom förbundsgubbarna sålde ut dem.
Och Porkaborks Gludlag spelar bottenfinal mellan blåbärsnationerna Korea och Sverige...
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
De svenska damerna som fightats på högsta nivå har fått betala för nöjet att spela i Riksserien/SDHL och i landslaget, genom att ta ut semesterdagar eller lediga dagar utan lön för aatt komma till träningsmatcher/träningsläger. Och detta gällde då duktiga damhockeyspelare upp i åren ofta med familj och barn, där de måste få allt att gå ihop såväl socialt som med hockey.
Ändå har Sverige fått fram ett antal riktigt duktiga damhockeyspelare som burit landslaget och där alla samlats för att göra sitt yttersta och då nått framgångar mot de andra bästa landslagen. Och då ska man veta att lag som Kanada och USA samlades under långa tider för att spela ihop sig inför mästerskap, ungefär som CCCP/CSKA Mockba på sin tid.
Där släpper de in galningen Porkaborck som kräver 100% satsning av alla för att hålla käft och lyda farbror Porckaborck. Under hela sin karriär har Porkaborcken också regelbundet när han kommit till ett lag sparkat någon/några av de största stjärnorna för att gjuta rädsla och obrottslig lydnad hos de andra.
Det här skulle hjälpligt kunna fungera i ett elitherrhockeylag som tappat sugen och där lagspelet saknas medan spelarna skiter i att anstränga sig.
Men i damhockeyn fanns det inga möjligheter. Sverige är ett litet land och har få spelare som kan matcha de bästa spelarna i andra länder.
Då hade vi forwardsstjärnan Asserholt från Djurgårn där det vara ungefär så här: hon hade verkat i Sverige och US och hade parallellt med hockeyn en civil karriär i familjeföretaget som långt i förväg planerat ett möte för viktiga ekonomiska planeringar och avgöranden och de viktiga familjemedlemmarna hade planerat in så att de kunde vara på plats i US för det för företaget och familjen avgörande mötet. Då lägger Porkaborken ett "träningsläger" samtidigt, 2-3 år före OS och när hon inte kan vara med förklarar Porkaborken att "nu är det slut med dalteriet, är du inte med här får du inte vara med om 3 år då MITT lag ska spela Gludfinal i OS 2018".
Ungefär så. Sedan körde han igång sin "vinnande hockey" bestående i att alla spelar lika mycket typ och alla är utbytbara vilket landslagsspelarna insåg inte skulle leda till framgång utan tvärtom. Och försökte tala med Porkaborken som förklarade att "nu gör vi som jag säger och den som inte håller käft åker ut". Varpå damlandslaget kontaktade förbundet och villa ha ett möte med dem för att förklara sin syn och sina villkor.
Men gubbarna sänkte damerna och informerade Porkaborken som sparkade de största stjärnorna.
Ja, och så rullade det på och Porkaborken fick alltså välja fram en A-B-uppsättning av damhockeyspelare som han samlade i sjuhundra träningsläger och matcher och nu fick vi facit.
Alltför många av de svenska stjärnorna var alldeles för kassa och genom att de inte höll måttet och levererade misstag gick det åt helvete.
De spelare som Damkronorna hade behövt hade lagt av hockeyn eftersom förbundsgubbarna sålde ut dem.
Och Porkaborks Gludlag spelar bottenfinal mellan blåbärsnationerna Korea och Sverige...