Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Jag håller med dig om OS. Tittade lite på damkronorna,men det var så vämjeligt att jag heller såg på annat. Svenska målvakter OK, men backarna något grymt usla. Sattes de under hög press -som mot Japan - blev de helt jävla lost och hade ingen aning om vad göra. Dessutom lämnade över pucken som nybörjare gång på gång. Och de flesta forwards tillförde ingenting alls.
Första gången jag gick på damhockey var på Hovet Damgården-Luleå och det var skitkul. Inte bara det att jag överraskades av att de var så pass duktiga. Dessutom fick jag till min förvåning inse att visst fan kunde de spela fysiskt även om de inte fick leverera monstertacklingar. Och det var skitkul att se en hockey där inte spelarna hela tiden var på och jävlades med klubborna på motståndarna.
Sammantaget spelades hockey utan en j-a massa avblåsningar hela tiden.Och inget tjafsande med domarna.
Följden blev att en period tog inte 30-45 minuter utan typ <25 minuter och hela matchen över på drygt 1,5 timme. Då funderade jag över vad jag missade av den extra timme som herrmatcherna tog: tjafs och skit och sega byten. Skit, alltså.
Så jag blev överraskad och fick en helt annan inställning till damhockey. Men då talar jag om damhockey a la Luleå Hockey.
Deen j-a skit som galningen Porkabork presenterade ger jag inte mycket för. Amatörmässigt klantande av dilettanter, som bäst.