| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
När det gäller MooDooismen fanns det en tid då i stort sett alla i laget bar namn som slutade på -in och dessutom bar två av spelarna samma ansikte. Efter utredning drogs slutsatsen att det där hade Modo hittat på för att förvirra och förtrolla motståndare, som inte skulle ha en chans att hålla koll på Modo-spelarna.
När klubben dessutom lanserade en ny klubbtröja som dominerades av något som ingen kunde tolka som annat än ett visitkort från en hund - och stackars Werner, synnerligen generad sattes att vara mannekäng för att lansera tröjan - förstod alla att syftet var att motståndarna skulle tappa spelet, förtrollade av den oförklarliga tröjan.
Med dessa trollerier och mystifikationer som grund var kopplingen till VooDoo-kulter närliggande och för att poängtera detta myntades beteckningen MooDoo. Nu har jag inte kollat upp saken men utgår från att den varianten - MooDoo - numera helt dominerar och är tveksam på om någon mer än de närmast sörjande ens kommer ihåg vad "Modo" är?
I samma anda är förstås DaMooDoo en självklar konsekvens. Tydligt och talande.
När det gäller det andra laget finns en annan men lika självklar förklaring. Om du kommer ihåg hur det var när Pungen kämpade sig upp i Elitserien hade de en massa konstigheter för sig, när det gäller namnet. De talade ofta om sig själva som "Cluben" - en beteckning som skulle fått din engelska engelskalärare att må illa och lika illa var det bland övriga hockey-Sverige - med undantag för kopieklubben Apan förstås, som raskt hängde på och döpte om sig till "Skellefteå Hockey Club", säkerligen med tron att de därmed skulle bli mer internationella och spela hockey på NHL-nivå.
Pungen kom ju också ut på nätet och då sket de i "Cluben"och kallade sig i stället för Link ping, och så placerade de en puck mellan Link och ping som de kreativt och innovativt menade skulle tolkas som ett "ö".
Link och ping lät ju snarare som IT-termer och vanligen när vi talade om laget sade vi Pingen bara.
Men så etablerade de sig i Elitserien och eftersom staden så länge längtat efter ett etablerat lag på elitnivå i någon sport fanns där massor av intressenter som tankade in stålar och Pingen fick "god ekonomi" för att förstärka laget och blev tidigt bäst i skolan på att landa nordamerikaner innan Läjkers kom in och var ännu bättre.
Men med så mycket stålar att spendera började Pingen också köpa i Sverige. Djurgårn blev snabbt varse att Pingen bjöd så bra att de köpte över de bästa gårdarna och DIF hade inte resurser att sätta emot. Och så hämtade Pingen spelare från andra klubbar i Elitserien också. Luleå exempelvis hade väldigt dålig ekonomi att konkurrera men Osten blev bäst i Elitserien på att leta upp spelare i Allsvenskan som andra inte trodde på, men landa in dessa i Luleå där de ofta fick chansen att utvecklas till spelare på Tre Kronor-nivå. Och vad hände? Pingen köpte direkt över dessa spelare och vi vet exakt hur det gick till eftersom Mike Helber erkänt precis hur i TV: "Jag lovade dem bara 4-5 ggr så hög lön så kom de."
Nu har du bakgrunden, och nu förstår du varför "Pingen" konverterade till "Pungen".
Att Pungens damlag självklart fick bli DamPungen är ju lätt att förstå. Nu kan man kanske invända att en "dampung" finns inte, men då stämmer den ju synnerligen bra med en förening som kallar sig för "Cluben" - en term som inte heller finns.
Jag är övertygad om att allt det jag skrivit ovan har Ludwig von skrivit innan jag skrev det. Har han det inte, har han säkert ändå tänkt det.