Luleå HF

pjåtor: Jo, jag tror det också, men kanske har fel. I alla fall har jag ju följt Berguven i massor av år och sett honom utvecklas.

Som junior var han en mycket rörlig och väldigt reflexsnabb vakt som kunde leverera extremt imponerande matcher när han var på det humöret då han var omöjlig att passera och kunde hålla nollor trots 50-60 skott mot överlägsna motståndare.

En "gammal" typ av vakt alltså. Men på seniornivå blev det svårt att hålla nivån och andra vakter med nyare "stå i vägen/ ut som fjäril-stil" lyckades bättre. Varpå Rautio lärde om och det tog några år. Först borta i norska ligan i Lillehammer föll de bitarna på plats, sedan plockade Tommy Salo in honom i Oskarshamn och därifrån tog Rönken med honom till Luleå och sedan dess har han lirat i Elitserien SHL. Han hade då utvecklat sin vaktstil till att väsentligen stå stabilt i vägen, lugn och trygg, och det fungerar bra om man har en backuppsättning som samverkar till detta; typ kan släppa skott på distans och även frilägen/straffar, men flyttar skymmare, rensar framför mål för att hindra pass i 2 mot 0-1 och inte tillåta inpetningar på eventuella returer. Fungerar fint med Rönken/Bulanhockey alltså.

Men därutöver har Berguven varje år utvecklat spelet allt bättre. När Rönken tog med honom hem var han ganska stilla på linjen men under åren hos oss blev han allt tryggare, kom ut snabbare och längre mot skyttar, när han kunde lita på sina backar och läste också spelet allt bättre och kom i förväg ut 1-2 meter för att styra undan passa eller blockera motståndare som tagit sig fram för att styra.

Jag tror att hans spel på sådant sätt fortsatt utvecklats, även om jag senaste åren när han lirat för Pungen och Pölsan bara sett honom i matcher mot Luleå.

Jag tror att när han nått tillräckligt långt och behärskar den vaktstil han arbetat fram skulle han även kunna ta fram den "unge Rautio" vid behov, dvs instinktiv reflexartad kamp a la Hasek. Får se om det händer men många målvakter blir bara bättre med erfarenhet och det är fullt möjligt att han kan ha sina absolut bästa år framför sig.

Kom jag ihåg att berätta att under Berguvens alla år i Luleå har sammanlagt fem matchtröjor han burit auktionerats ut? Och fyra av dem hänger på väggen på mitt kontor;-)

Så noterar vi att hockey-Einstein i Apboken, apmonstrumets sidekick, förklarar att Apan tappat några poäng på sistone men det beror bara på att de är fysiskt nedtränade och tänder på alla cylindrar när slutspelet börjar; speciellt när de släpper fram det hemliga vapnet fläskberget.

Ungefär samma förklaring som i fjol, men då handlade det tydligen om att de var mentalt nedtränade för att bli bästigast i slutspelet där de lyckades bli utslagna i kvartsfinal.

Visdomsorden från sidekicken står som spön i backen, t ex:
"Ta storfräsare i valfri turnering. De ser ju heldassiga ut i början för de vet vad som gäller och vet vad de kan."

OK, Vi tar "The Olympic Line" i OS då. Storfräsarna från Apan, de internationella superstjärnorna. Nu lyckades ju inte highsticking nå ens lika många poäng för mål och assist som den svenska vakten Viktor Fasth från Norrbotten. Men det berodde förstås på att han sparade sig. Highsticking planerade att ösa in tvåsiffrigt mot Ryssland i final och det var förstås de andras ansvar att ta oss dit, så skulle highsticking fixa Gludet. Highsticking var förstås fysiskt och mentalt nedtränad för den uppgiften. Att han inte fick chansen att lira hem Gludet till Tre Kronor var de andras fel! Och domarnas!