Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
5. Malmö 50m +12 83p
6. Apan.. 50m +25 82p
7. HV-71 50m ..+6 80p
8. Luleå. 50m +10 78p
Imorgon
Luleå-Apan
Läjkers-Mallmö
Djurgårn-HV
Lärdag
Rögle-Luleå
Apan-Kronan
Warulfven-HV
Malmö-Morsan
Nu kan det ju gå lite hur det vill i morgon, men på lördag kommer Apan att spöa Kronan medan Malmö tar Morsan och det innebär att Luleå är körda vad det gäller topp6.
Fy satan så trist. I morgon har vi Apan hemma och i månader har vi sett fram emot att få sparka Apan ned till 7-10 och PlayIn, och Luleå har överraskat match efter match, medan Apan tappat och nu låg det inom räckhåll.
Så kommer krossen i Jönköping - som vore vi flyttade 35 år bakåt i tiden när alla drömmar grusades just i denna stad.
Vi levererade en första period där det tycktes som vore det lag från två olika nivåer som möttes - så överlägsna var vi - och sedan kommer det som ketchupflaskan, när allt som HV försöker går till. Vi kanske inte skulle bytt in Filip efter 2-0, även om Sweatts 2-0 var något Lassi normalt tar. Men efter 3-1, eller 4-1 kunde det kanske ha spelat roll. Omöjligt att veta i efterhand, för HV har sådan spetskompetens att får de fingret tar de hela handen.
Men är inte detta något av Luleås dilemma?
Det är alldeles för lite Pölsa över oss.
Hade vi haft den anda som man beundrar Pölsan för skulle vi ha tagit SM-glud inte bara 1996 utan1995, 1997, 1995, 1993, 2011 och 2000 eller åtminstone 2001. Alla de åren hade vi lag med tillräcklig kapacitet att ta Glud om vi haft den anda som Pölsan i motsvarande situation hade haft.
Men när det gäller som mest, har vi inte haft det som behövs som bäst.
Och likadant känns det nu, när vi synnerligen fint tagit oss fram till den chans vi hade i går - men väl där faller vi ihop.
Det känns lite som i sparkboll där jag är Hammarbysupporter. Aldrig lyckas, men alltid komma igen och drömmen dör aldrig. Förutom då när Sören Cratz lurade oss på alla drömmar genom att helt sonika med ett lag som byggde på försvar och länga bollar på Bengt faktiskt vinna - och sedan blev ingenting som förut. Jag tillhörde de som samlades på Medborgarplatsen och högt ovan, uppklättrad i en lyktstolpe, insåg jag hur fel det var: "Hammarby Svenska Mästare"! Det kändes direkt fel och det hade varit enklare att ta "Hammarby Åker Ur!"
Ja. lite haltar jämförelsen men ändå. Sport är sport.
Visst kommer jag att se fram emot Apmatchen i morgon och visst kommer jag att hoppas på vinst, även om Apan kan ha repat mod efter den (domarhjälpta) vinsten mot Djurgårn, medan vi i motsvarande grad kan vara stukade efter att ha varit så överlägsna första perioden mot HV och ändå bli krossade. Och visst har HV chans att ta ifrån Apan topp6 - om vi spöar Apan - men HV har svåra motståndare sista två.
Nåja.
Vi kommer tillbaka.