| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
skarmavbild-2017-08-01-kl-120112_17.png
Nu fyller det andra apmonstrumet på med "ja det har framkommit att Qatar plockade in Lundeström när han bara var 13 år gammal. Klubben tog honom från hans familj och tvingade honom att slava och jaga efter sargutpucken dagarna i ända."
Ljuger som vanligt alltså, fast det nedan beskrivits att det var Isac och hans pappa som sökte kontakt med Luleå Hockey eftersom grabben var oerhört intresserad och talangfull och insåg att för hans utveckling vore det allra bästa att han fick spela med andra på liknande nivå. Vilket han inte kunde göra i Gällivare men däremot i Luleå. Under något år testade och lät Isac åka ned till Luleå då och då för att delta i träningar och matcher, för att med detta som underlag bättre kunna välja precis rätt för honom.
De kom överens om att satsa och då flyttade Isacs pappa med honom till Luleå för att säkra att den unge pojken skulle klara av den nya miljön. Mycket imponerande av familjen att ta ett sådant beslut som innebar att makarna och barnen fick bo 30 mil från varandra i Norrbotten. Men de var alla överens om att göra detta för Isac och n. 4-5 år senare, när Isac gjort kanonkarriär i Luleå Hockey och Småkronorna och i somrades draftades i första rundan till NHL och skrivit kontrakt med Anaheim tror jag att Isac och hans familj anser att den uppoffring de gjorde var värd mödan.
I svensk hockey har man länge arbetat för att ge unga pojkar möjligheter, men samtidigt ta hänsyn till individen och inte lura dem att lämna vänner, familj och hemmiljö förrän de är mogna för det. Dessutom har man varit angelägen att inte lura små barn att tidigt som robotar drillas in i en enda sport utan har accepterat att unga pojkar måste få pröva på det ena och det andra och när de så är mogna för det kan de besluta att satsa på hockeyn.
I storstäder är avstånden mindre och sådana beslut kan tas något tidigare, men i Norrland är avstånden ofta så stora att det blir tvunget för den pojke som ska söka sig till en av de fåtal klubbar det handlar om, måste de inte sällan lämna sin hemstad oc familj för att flytta 20-50 mil hemifrån.
Alla är inte mogna för det. Här är det otroligt viktigt att man tar hänsyn till varje individ och inte lurar dem att fatta beslut som blir förödande för deras allmänna utveckling och mognad som människor - inte bara hockeyspelare.
När det gäller t ex Luleå har det alltid varit så. Unga pojkar har kunnat spela kvar t o m i närliggande klubbar som Brooklyn, Piteå, Boden, Kalix och ännu mer när det gällt pojkar uppifrån malmfälten, t ex Kiruna och Gällivare-Malmberget. Det där har hanterats med omdöme och omsorg.
Som regel blev det naturligt för pojkarna att söka sig till Luleå i samband med att de sökte in på Luleås hockeygymnasium, men i en del fall var pojkarna inte socialt mogna att flytta hemifrån om så behövdes redan som 15-16-åringar och då avvaktade man. I enstaka fall tog pojkarna och deras familjer ännu tidigare beslut; så var det för Isac.
Men med Aplasse och Apwallman ändrades allt. De jävlarna började ringa runt till talanger från andra klubbar och klubbars upptagningsområden tidigare än de klubbarna. Ett-två-tre-fyra år innan det som var brukligt, kom Aplasses och Apwallmans samtal med komse, komse och ofta lyckades det. Så unga pojkar blev naturligtvis otroligt glada att de var "sedda" av Elitklubben som "trodde på dem" och efter ett antal "komse, komse" blev de ofta övertalade att gå till Apan för småpengar.
Aplasse och Apwallman stal på så sätt talanger av framför allt Burkölen och Luleå och på hemsidan skrev Apgalningarna "vi är hela Norrbottens och Västerbottens lag" ungefär som Pea ylar när de nu tagit upp damhockeyn igen.
Men hur skötte de pojkarna?
Inte bra. Så unga och så mottagliga och utelämnade sket Apan i sitt totala ansvar för individer och utsatte dem i stället för sektmentalitet a la Apan. De som inte blint och tyst lydde varje order utsattes för tryck och press av pennalistiskt slag. Så långt gick det att pojke efter pojke lämnade Apschtaan och åkte hem efter att ha blivit så taskigt behandlade och historierna avlöste varandra i tidningarna.
Till slut blev Skolinspektionen tvungen att gripa in och efter utredning fälldes och bestraffades hockeygymnasiet i Apschtaan för kränkande särbehandling som var absolut förbjuden enligt regelverket för skolor. "Läraren" på hockeygymmet - dvs junisanställd av Apan - som stått för denna pennalism intervjuades i tidningar och förklarade att han "stod för vad han gjort och skulle göra det igen". Då intervjuades hans chefer i APklubben och de ställde sig på pennalistlärarens sida.
Till slut var Skolinspektionen tvungen att hota med att stänga hockeygymmet och flytta alla eleverna till Umeå och först då gick Apans överstepräst ut offentligt och förklarade "vi har gjort fel och ska inte göra om det".
Fy satan vilket pack.
Men konsekvensen blev att pojkar lämnade Apgymmet för andra städer och andra brydde sig inte om att söka sig dit fortsättningsvis. Sedan flera år lyckas Apan inte längre locka norrbottningar eller pojkar från södra västerbotten till gymmet och får nu köra sitt "komse, komse" till pojkar i Sydbotten och Norge.
Aplasse och Apwallman insåg att klockan klämtade och att Apan inte längre skulle kunna förse klubben med dugliga spelare från junislaget. Så de drog, medan de fortfarande kunde slå sig för bröstet som "enastående ledare" i apkrönikorna. NU har Näsan och andra fått ta över och än så länge hankar de sig fram, men insalget av dyra köpespelare ökar och ökar och på sikt kommer Apan att falla.