Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Tennismässigt är ju konkurrensen större och spelarna mer vältränade och Federers dominans imponerar ju enormt; troligen skulle han väl utklassat såväl Burken som andra på sjuttiotalet. Men Burkens genombrott följt av fem Wimbledon och 5 Öppna Franska på den tiden är svårt att slå; tänk att grabben la racketen på hyllan som 24 år ung! Jag håller på Burken, fast jag vet att jag har fel.
Hockey. Hamnar i liknande där, eftersom jag nog inser att Super-Mario borde man hålla på, igen-kligen, men skimret över Gretzky är svårt att motstå.
Men sedan är vi uppe i den riktiga kampen och då blir det än svårare. Båda är ju helt suveräna fulspelare, även om de valt något olika inriktning på sitt fusk.
Måste jag välja tror jag att jag tar Fläskberget som det yppersta svinet, eftersom han aldrig någonsin kan anklagas för att spela hockey, medan highsticking vid tillfällen har lagt en del duktiga pass och avlossat några perfekta skott.
Fläskbergets höjdpunkt i "karriären" är väl när han helt obegripligt av gnomen mårts släpptes fram i Tre Kronor och "tordes" fuska mot en liten norrman. Kolla in på bild 2 hur båda benen försvinner. Helt suveränt, bara Lee Goren som lyckats med något liknande, då han spelade i (förstås!) Apan.