Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Undra på att samma Bros för någon vecka sedan förklarade att lill-nyllet var bortskämd som vägrade spela för Toronto eftersom han "bara" erbjöds drygt 6 miljoner US dollar per år kommande 7-8 år, trots att han anser att han var värd bortåt 8 miljoner US dollar.
Det är nya tider nu.
Men även om det så är kan jag inte annat än att hylla Bros som en som gjorde hockeyn värd att följa. Ungefär som jag tänker om Magnus Wernblom - trots att han är den direkta orsaken till att Apan gick upp i elitserien.
Tuffa spelare som var beredda att stå för vad de gjorde, som kunde ta en fight om det behövdes och som älskades/hatades av alla hockeyintresserade beroende på vilket lag man höll på; ingen var neutral.
Här snackar vi profiler på riktigt. Inte som när tabloiderna smaskar på en en rubrik "TV-profilen bla bla..." om någon, som skött lamporna i avsnitt 73 av "Bonde drar en Tarzan".
Och på inget sätt jämförbara med sådana fegisar som delar ut jockar och fläskisar men aldrig kan ta en fight, utom då den gång när Fläskberget försökte skalla sönder Rahimis knogar, medan Highsticking aldrig någonsin vågat stå för vad han gjort utan bara smaskat klubban i ansiktet på motståndare följt av att gömma sig bakom ett koppel apjuisar, den skitfege jäveln.
Tänk att denne fege, jävla utdelare av jockar har typ 50 ggr bättre betalt än legendEN Bros hade...
Jag mår illa.