Luleå HF

Perro:
Bara för att domare ska slippa hör Jimmies gnäll..

"Benen försvinner" - ett av de vidrigaste hoten mot en rättvis hockey!

De som bryter mot reglerna i hockey ska utvisas men om någon agerar filmar för att lura domarna att motståndarna brytit mot reglerna ska denne utvisas.

Det kan låta tydligt, men studerar man området närmare finner man en komplicerad gråzon som tyvärr lag kan utnyttja om de har en strategi att fuska. Ett lag som utser en lagkapten som är en känd filmare och som officiellt förklarat att han fuskar om det behövs för att laget ska vinna riskerar förstås att han i lönndom utvecklar medspelarna i den konst han behärskar bättre än andra: att fuska.

1. Tydlig utvisning
2. Gråzon
3. Tydlig filmning

När vi närmare studerar handlingar som faller inom gråzonen finner vi att den måste innehålla båda av följande moment:
• Det ska ha förekommit något som kan misstänkas vara tydlig utvisning
• Det ska ha förekommit något som kan misstänkas vara tydlig filmning

Enligt de flestas uppfattning betecknas detta område som innehållande en s k förstärkning. Det vill säga att ett regelbrott har förekommit och den som utsatts överdriver konsekvenserna i syfte att tydliggöra för zebrorna vad som hänt så att regelbrottet upptäcks och syndaren blir utvisad.

Allvarligt talat: hur ofta händer det att zebrorna visar ut någon för en förstärkning?

Mycket sällan. Och då handlar det i stort sett alltid om att den "förstärkande parten" varit så usel på att utföra uppgiften att det blir löjligt att se. Vanligen kommer förstärkningen flera sekunder efter gärningen och blir så där löjligt utförd genom att en spelare försiktigt låter sig glida ned på isen.

Varför? Därför att spelarna som regel är utvecklade att spela hockey, inte att filma.

Men. Kan man tro att inom området 2. Gråzon bara inträffar de väldigt ovanligt förekommande tillfällen när zebrorna dömer dubbelutvisning för "vanligt" regelbrott på den ene, "filmande förstärkning" på den andre?

Nej, naturligtvis inte. Den som funderar på saken inser att naturligtvis förekommer den en j-a massa händelser som skulle kunna insortes under området 2. Gråzon, men lika bra inser man att det är ett helvete för zebrorna att kunna avgöra den saken i blixtsnabb, intensiv modern hockey. Som regel väljer zebrorna att döma för utvisning, eller - mer sällan - att inte alls döma något.

Kan detta problem för modern hockey och rättskipning utnyttjas?

Ja, naturligtvis. Om man har anlag, vilja och ambition för att fuska.

Och som vi vet finns det en sådan "spelare". Vi talar om SHL:s äldste spelare, en stenåldersprodukt som själv knappast hänger med riktig hockey längre eftersom han är för gammal och stel och långsam och har väldiga problem med fart och balans.

Men filma är han en jävel på och vederbörandes erfarenhet och kompetens på ormådet är fullständigt överlägsen. Ingen har som han vidareutvecklat denna "gren" av hockey till sådan fulländning. Jag har studerat denne expert, denne mästare inom området "fusk i hockey" i många år och kan se att han bildat skola inom tre områden.

a. "Påkörning av misstag"
Den här aktionen genomförs så att mästaren först beslutar sig för vilken motståndare han ska köra över. Hans favorit är motståndarmålvakter men det har han gjort så många gånger att han numera ofta kan välja backar framför motståndarmål i stället och rätt utfört ser han till att han och backen båda faller över målvakten som är det egentliga målet vilket idirekt lyckas.

När mästaren vet vad han ska göra tar han sats och accelererar mot målet men innan han når fram vänder han sig och tittar åt ett helt annat håll varpå hans extremt överdimensionerade arsle blir den kroppsdel som liksom en murbräcka dammar in i den motståndare han siktat in sig på. Samtidigt passar han på att ramla över allt och alla vilket dels ger ökad påkörningseffekt, dels förstärker intrycket av att "det var inte meningen, det var en påkörning av misstag, jag såg inget och det var nog jag som blev påkörd bakifrån".

b. "Upptrappningen"
Det här är måstarens främsta vapen, något han arbetat med i åratal och det är förvånande att han fortfarande lyckas så ofta med denna trots att alla är beredda på det. Men mästaren har utvecklad en intuitiv känsla att snabbt förstå exakt hur långt han kan driva fas 1 med tillåtelse av zebran.

Fas 1. Mästaren utsätter valfri motståndare - vanligen det andra lagets viktigast back - för upprepade attacker med klubban. Tidigare hade han en förkärlek för crosschecking, men numera har han i ökad omfattning satsat på hakning och/eller slashing.

När mästaren då gång på gång hugger med klubban på motståndaren - som själv är fokuserad på skeenden ute på isen där pucken befinner sig - utan att zebrorna sätter stopp för skiten, kommer de flesta att hugga tillbaka lite slentrianmässigt och ej så utstuderat uttänkt men för att försvara sig.

Fas 2. Nu är upptrappningen på gång och nu gäller det bara för mästaren att leta upp rätt läge att agera. Det kommer när spelet förflyttar sig så att zebrorna vänder sig mot målområdet där upptrappningen pågår och precis när zebran tittar dit väljer mästaren att agera. Innan dess kan mästaren ha delat ut 10-15 hugg och fått en handfull hugg som svar, men plötsligt faller han till isen, svårt skadad efter det senaste hugget han mottagit. Hugget i sig kan iofs vara det minst brutala av alla som utdelats men för zebran som bara ser ett klubbhugg och att den som blir huggen ramlar pladask på isen är det svårt att inte blåsa utvisning. Det enda skydd han har emot detta är kunskapen om att mästaren fuskaren men med en visselorkan från publiken i Apkraft arena är det enklast för honom att blåsa ändå. Som en domare officiellt förklarade saken när han i ett avgörande skede i schtaan tagit en utvisning på en bortaspelare som han visste var helt fel "hade jag inte visat ut där skulle jag inte kommit levande ur schtaan".

c. "Benen försvinner"
Här har vi det senaste nytillskottet. Mycket effektivt, välfungerande och oerhört svårt för zebror att värja sig emot i ett intensivt skede av match. Jag har sett mästaren utveckla detta under senaste åren och därefter har han tränat upp sina medspelare på utförandet och i viktiga matcher kan man nu se minst 2-3 eleganta "benen försvinner" utföras av olika apor.

För den som studerar hockeyfusk innebär apmatcherna numera så extremt fina tillfällen att i detalj studera detta, likt vore man en expert på att bedöma skridskodans, simhopp eller gymnastik och får se helt nya ekvilibrister framföra något som ingen annan tidigare har lyckats med.

Och det ljuvliga i att "benen försvinner" är att för den som tränat på utförandet, är det faktiskt inte svårt att genomföra alls, men så svårt att upptäcka för den publik, de kommentatorer och de domare som får äran att beskåda "benen försvinner". De skickligaste aporna lyckas t o m lura den spelare som visas ut att tro att han varit skyldig!

Enklaste sättet att beskriva "benen försvinner" är att visa hur mästaren tränar upp sina medspelare i konsten. Så här lyder instruktionerna:

1. Du väntar in ett läge då du känner att en motståndare med klubba eller kropp vidrör dig på ett sätt som inte är tillåtet. Visst, som alla vet sker det hundratals gånger per match, utan att domarna gör något åt den saken, men det beror på att de som vidrörs inte kan konsten att låta "benen försvinna".

2. När du då blir berörd av klubba eller motståndare och det sker i ett läge där ni tampas om puck så att du säkert vet att domare håller koll på er är det dags att agera.

3. Lyft båda benen från isen. Klarar du inte att göra det direkt kan du börja med att lyfta det ena benet, men du måste omedelbart efter också lyfta det andra benet.

4. Följden blir att du faller pladask på isen. Mycket svårt för zebran att stå emot, det är så övertydligt att risken för att han ska blåsa för förstärkande filmning är så extremt liten att den inte finns. Och t o m om det vevas repriser på Jumbotron eller på SeMer kommer bedömningen att bli att "visst, det ser man ju att han slår med klubban mot kroppen" eller "visst, det ser man ju att han är på honom med armen eller benet eller något".

"Benen försvinner" har framför allt i år tagits i bruk av aporna och den enda risken är att någon elak jävel finstuderar händelserna och påpekar att "Vad var det där? Det finns ju ingen fysisk anledning till att båda benen plöstligt ska försvinna där! Är det en filmning?"

Ju längre säsongen gått, desto skickligare har aporne blivit på att elegant utföra "benen försvinner" och desto mer frekvent använder man sig av den. Den som studerar saken finner att nu finns det så många tillfällen och duktiga utövare att aporne iofs skulle kunna genomföra 40-50 "benen försvinner" varje match.

Men då skulle de förstås upptäckas. Så nu ser man att de lagt upp det så att "benen försvinner" begränsas till att bara få utföras i känsliga skeden när en match står och väger eller avgörs. Då kan man räkna med att det kommer ett "benen försvinner" förr eller senare.

I den utstudare strategin för fusk ingår också att se till att matcherna blir "fysiska" genom att buffla och tjafsa och puckla på och se allmänt förbannade ut så ofta man kan och varje blockerad puck eller annan avblåsning är ett gyllene tillfälle för detta. På det sättet drar man igång en elakartad stämning som man själv är van vid - för så gör man hela tiden - men som kan få motståndare och zebror att bli obekväma och inte sällan innebär det att utvisningssiffrorna galopperar iväg. Vid ett sådant scenario med många utvisningar och talrika skärmytslingar blir klimatet extremt gynnsamt för genomförande av perfekta "benen försvinner".

Visst, i vissa matcher kommer man själv att få en massa utvisningar men det är skit samma. Under grundserien innebär det att man får en väldig träning i såväl PP- som boxspel och därmed har man överlägsen erfarenhet av special teams framåt vråen och slutspelet när sådan kompetens kommer att vinna matcher.

Det finns självklart hur många vackra exempel som helst på "benen försvinner" och senast igår i den viktiga matchen mot Warulfven såg man tre eleganta utföranden av apor.

Men jag illustrerar det hela nedan av ett "benen försvinner" med vilket Apan lurade stackars Timrå och vann redan i omgång två av serien när Pudas ordnade ett 4 mot 3-PP vilket ledde till matchvinst. Ett extra bonus för att Pudas skickligt genomför ett ensidigt "benen försvinner" genom ett extremt och omotiverat 180° lyft att det högra benet men får zebran att tro att det är en "attack från vänster" som orskar detta. 5,0 på detta mästerverk!