Luleå HF

Sven.Savage: Lite kul ändå de senaste 6 matcherna..
Vi är klart bättre än Färjestad, men tar bara 1 poäng pga ineffektivetet
Vi är klart bättre än SKAIK, men noll poäng pga ineffektivitet
Vi är snäppet bättre än Rögle och tar 2 poäng
Vi är inte alls bättre än Malmö, men tar 2 poäng
Vi är bättre än Brynäs, men tar 0 poäng pga ineffektivitet
Vi är inte alls bättre än Djurgården, men tar 3 poäng

Förutom Röglematchen då vi tar välförtjänta poäng så har vi tagit poäng i de matcher som motståndarna vart lika bra eller bättre och inte tagit poäng (förutom mot Warulfven, dock bara 1) mot se lag vi spelat ut.....lite märkligt
Men, that´s hockey :-)

M.Lemiux: visst är det märkligt, Luleå blir man ju aldrig klok på, det vet man ju sen gammalt. Men vi leder ju faktiskt serien och övriga lag är minst lika ojämna vilket ju är intressant. Dels säger det nåt om att vi i Sverige saknar de bästa spelarna dvs spetskvaliteten är tunn och varierar i alla lag och skador och motivation kan då svänga om vågskålarna snabbt, dels säger det nåt om att serien är jämn, att alla slår alla är ju nästan ett faktum med något enskilt undantag. Sen tror jag väl också att med starka målvakter och svag kvalitet framåt så blir det också målsnålt och då får slumpen och domarna rätt stort utslag. Sen har vissa spelare för bra betalt och är bekväma t.ex i grannschtaan ... 😉

M.Lemiux: Jag håller med. Vi fortsätter leda SHL, utan att riktigt förstå varför. När laget fungerat och spelarna gjort sitt yttersta känns det som att vi nästan alltid kör över motståndarna.

Men ganska ofta har vi inte kunnat omsätta de överlägena i mål. Mot lag som Pölsan med extremt uppoffrande försvar har det nästan inte ens känts som vi varit nära att måla; i andra fall har det mer hängt på att de av våra spelare som fått chanserna inte kunnat utnyttja dem.

Men så har vi också perioder i matcher där vi blivit stillastående och där det i stället varit motståndarna som sköljt över oss. Visserligen har vi ett starkt försvar och det är inte lätt att måla på oss. Men när det blir som stora delar av matchen igår tycks vi bara slå sarg ut och vänta på nästa attack och håller det på så tillräckligt mycket ska det mycket flyt för att vi ska stå emot.

Så den övergripande frågan kokar ned till följande: Är det så - som man skenbart tror - att när Luleå ger järnet orkar ingen stå emot och vi tar över spelet och matcherna? I så fall kan det ju peka på att när vi är beredda och orkar köra så matcherna igenom blir vi vinnare. Om vi orkar?

Eller är det i stället så att motståndarna vet vad de kan vänta sig av Luleå och är därför inställda på att ta det lugnt någon period eller två för att sedan ta matchen när vi lekt rommen av oss och blir stillastående? Om detta gäller tror jag att vi får räkna med att motståndarna knappast kommer att komma till matcher med sådan inställning när det blir slutspel utan då kommer de att ge allt matcherna igenom. Och då kan det komma att bli mycket, mycket svårare för oss; då kanske det blir mer "stå stilla passiva-Luleå" än "alla kör aktiva-Luleå". Risk för att det kan ske och då blir det tufft.

Jag tänker att säsongen påminner en hel del om Bulans sista säsong med Pölsan och väl i slutspel var det laget beredda och hade ork att köra stenhårt matcherna igenom och blev otroligt svåra att besegra. Mitt hopp är att det är vad vi kan vänta oss eller i alla fall hoppas på.

När det gäller de 5-8 minuter mot Apan och mot Pölsan då de satte tre snabba mål på oss eftersom vi hamnade i allmän hönsgård och alla tappade precis allt i chocken över att något gick oss emot (varpå vi torskade två matcher som vi för övrigt dominerade stort) känns det som en pyskologi som nog Bulan kan tvätta bort inför slutspelet. sådant ska inte behöva hända då.

Jag håller med dig. Det har varit en del konstigheter senaste månaden drygt framför allt bestående av att Luleå - som annars åkt sönder motståndarna - blivit stillastående när målen inte ramlat in och bara blivit defensiva. Men jag tror och hoppas att det mer berott på att Bulan haft is i magen och inte pressar spelarna att vara slut mentalt inför slutspelet utan att han i stället vevar upp ambitioner och insatser framöver.

Med det sagt är det förstås som alltid jäkligt viktigt att få en bra resa genom slutspelet. Och det är en jäkla skillnad att få möta svåra motståndare hela tiden jämfört med att få motståndare som blir enklare och som passar en. T ex tror jag inte att vi vill möta Pölsan eller Malmö. Övriga tar jag gärna och helst av allt vill jag möta Apan för aporna tror jag att vi kör över.

Men att positionera sig under de avslutande 25% av serien som spelas under en intensiv månad med tre matcher i veckan - i denna jämna serie - ja, det blir otroligt spännande för i stort sett alla inblandade lag.

Tio dagar på oss att samla oss inför den sista fjärdedelen av SHL. Känns fint att ändå göra det från plats ett :-)

(Inom parentes sagt. För några veckor sedan drog jag en spontant önskan att eftersom det är sannolikt att Limpan Omark kommer hem nästa år vore det väl kul om han kom redan nu innan deadline 15 februari. Detta efter att snabbt tänkt att det går så illa för Salavat i år att de nog missar slutspelet. Men eftersom man okollar KHL såpass hade jag inte undersökt tillräckligt noga och när jag nu gjort det inser jag förstås att naturligtvis kommer Salavat att spela åtminstone åttondelsfinaler för gagarin Cup och kanske nå längre ändå. Så förhoppningen om Limpan till Luleå redan till våren var slarvigt lyft av mig. Sorry!)