Luleå HF

Sven.Savage:
Har ni kollat in semers program hockeylabbet, meD Oldeen/Cambro plus Tomas J i 8 första avsnitten, sen är supermålisen efter det. I nåt av de programmen analyseras vad ni gör bra men det togs även upp lite förbättringspotential. Cambro gillar jag att lyssna på, torr statistik men verkar kunnig. Om jag inte minns fel var ni väldigt bra på att ta er ur egen zon snabbt. Men minns i övrigt inte så mkt men man får säkert reda på varför ni leder serien där ;)

Tarasov: Tack för bra tips, ska kolla vid tillfälle.

Har ju hängt med rätt mycket i NHL på senare tid och där - hockeysatsestetikens Mecka - har de på senare tid formligen exploderat i nya möjligheter att sätta siffror på insatser. Man är ju imponerad över hur mycket folk/tid som måste gå åt för att sitta och korrekt markera upp varje delinsats av varje spelare matcherna igenom.

Men det ger ju en jäkla massa ettor och nollor och när sådant finns att tillgå kastar sig ekvilibristerna över möjligheterna att illustrativt presentera och analysera vad data står för. Jag följde en sådan långdragen , välillustrerad kommunikation mellan ett par math majors med specialprogramvaror och till slut kändes det som man befann sig i kultrullen Brazil när Archibald Harry Tuttle kliver in och förklarar att "Listen, this old system of yours could be on fire and I couldn't even turn on the kitchen tap without filling out a twenty-seven B stroke six... bloody paperwork."

Det är lite lustigt det där. S k forechecking har alltid förekommit; mest har det handlat om vilka forwards som lagt energi på det; många har valt att vila i väntan på återtagen puck och långpass.

Men Rönkenhockeyn därefter fortsatt av Bulan hos Pölsan och Luleå satte denna höga press i koreografi fint synkroniserad av inte en utan fem spelare.

När Luleå började med detta tvingade vi ofta backarna till misstag eller usla pass varpå vi erövrade puck i deras zon när de var som mest sårbara och vi fick många gratismål.

Numera har ju nästan alla lag ett sådant spel åtminstone delar av match - såg senast när vi mötte Djurgårn hur en luleback bakom eget mål hade puck - men attackerades inte av en och inte av två men av tre gårdare!

Därpå följer behovet av att ha samspelta backor stödda av linor för att spela sig förbi dessa pressare - och gör man det, ja då kan man gå till angrepp mot svaga motståndare som saknar de flesta spelare.

Luleå har blivit ganska duktiga på det där (när vi vill och inte alla står stilla) och det innebär att det ter sig som ett bättre försvar att dra ned spelarna framför puck, som t ex Warulfven gör när de fått in 1-0 och sedan dödar matchen hur mycket som än återstår.

Vi har ju fördelen att ha Erik Gustafsson som visar vägen. Det spelar ingen roll hur och hur många han pressas av - ingen kan ta av honom puck och han hittar nästan alltid vägar att runda pressarna och att hitta det bästa pass som finns på isen. Det där ger ju stimulans till de övriga - fr a jesper som lirar med honom och har utvecklats enormt under säsongen; är en riktig klippa nu. Likaledes Lill-Nisse, också en jäkligt snabb och duktigt offensiv back.

Ja, med den bakgrunden tänker man att förmågan för en back att snabbt spela upp puck till ett synkat lag som går till attack mot motståndare som tappat några forwards högt blir en helt annan sak än en back som pressas medan medspelarna står stilla och inte ens medbacken söker upp position för att bli spelbar; dvs som Luleå såg ut under inledningen av hösten.

Inte helt lätt att visualisera detta komplexa skeende satsestetiskt - en erfaren och koncentrerad expert ser det ju, men då ska denne också vara en objektiv bedömare. Jaja, mycket med detta:-)