Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Beundras, hyllas, pekas ut som föredöme av samtliga spelare, samtliga lag, samtliga intresserade av damhockey i Sverige och andra länder.
Men så finns det ett litet antal maligna apor som på nätet hånar och hatar vår damhockey, och detta med stöd av den sektmentalitet av närmast psykiatriskt valör, som karakteriserar enstaka företrädare för Apan. I synnerhet ApPea, denne säkerställde brottsling som förklarar att Apan har "hela blygdens lag" och definierar blygden som Norrbotten och Västerbotten, med en megalomani som applåderas bland pure white trash med sex fingrar och samma efternamn, medan övriga världen skakar på huvudet.
• Apans damlag som får stryk med tvåsiffrigt av SDHLs bottenlag?
• Jämfört med världsmästarna från Luleå Hockey?
Det är som att se en slemmig gråsugga krypa fram från gyttjan, upptäcka en örn flygande på 1000 meters höjd, varpå gråsuggan kvider "jag kan minsann flyga bättre än du, men jag vill inte"....
Eller som att läsa ett "inlägg" av det ena apmonstrumet, medan det andra monstrumet hoppar av hysterisk glädje och jublar åt "poesin" samt rekommenderar Nobelpriset i litteratur till gråsuggan/apmonstrumet...