Luleå HF

Robin Kovacs.

Stockholmskille från riktiga AIK. Får pris som allsvenskans bästa junis som 18-åring och också som 19-åring. NHL-draftad som 18-åring i tredje rundan, som nummer 62, för NY Rangers.

Väljer att ta chansen i Nordamerika redan som 19-åring och får spela hela säsongen i Rangers farmarlag i AHL och det går inte bra: få pinnar framåt, usel plusminus. När han kommer hem efter säsongen har han och hans bäste kompis - de har varit vänner hela livet - varit nere i Nynäshamn och ska hem till Sthlm. De åker i varsin bil och tar ett oerhört dumt och katastrofalt beslut. Det handlar om en väg med många raksträckor och vid den tiden relativt tomt på andra bilar. Och de ökar farten, hetsar varandra att dra på och det blir ett scenario väl känd från en massa filmer från fr a US of D. De kör om någon enstaka bil och andra uppskattar farten till uppåt 250 km/tim; Kovacs själv menar att det handlat om 150 km/tim.

Men kompisen klarar inte att kontrollera sin bil och kör av vägen och omkommer. Kovacs döms för den vårdslösa fortkörningen; körkortet dras in och han får bara köra med lärare; han får böta 1500 kr.

Några månader senare åker han över till US man det fungerar inte. Han är helt knäckt och ger upp. Åker hem.

Hösten 2017 skriver 20-åringen på för Luleå Hockey. Tanken är att han ska komma helt ifrån sin tidigare miljö till lugna Luleå där han ska få koncentrera sig på att försöka bli hockeyspelare igen, men framför allt att han ska läka som människa.

Vi vet förutsättningarna när han kommer. Den här pojken kommer att vara helt under isen länge framåt, förstår vi, men hoppas att han i miljön i Luleå ska kunna läka och komma igenom den svåra kris han befinner sig i. I första hand "komma ut på andra sidan" som en starkare och fungerande människa. Och om hockeyn då kommer att fungera för honom, desto bättre. Men i första hand handlar det om att rädda en spillra, en ung pojke som tappat greppet om tillvaron.

1,5 år senare.

Robin har med lugnet i Luleå och med stöd av kamraterna i Luleå Hockey kommit igenom det hela och hans hockey fungerar allt bättre. Förra säsongen fick han igång och bidrog han med fart och fläkt och denna säsong har han vridit upp sitt spel ytterligare en nivå där han modigt vågar sig in rakt på mål där det är tufft och fysiskt och Robin spelar aggressivt och kommer ofta i småtjafs med fysiskt elaka motståndare. Dvs hockey har lossnat och Robin har återfunnit sig själv som hockeyspelare och håller på att ta nästa utvecklingssteg.

Privat är han tillsammans med riktiga AIKs damhockeymålvakt, Minatsu Murase, en av landets bästa vakter. Minatsu blir gravid, avbryter hockeyn och flyttar upp till Robin i Luleå under 2018 och föder på hösten deras barn. De unga tu - bara 22-23 år gamla! - är synbarligen lyckliga och stolta på bild med sin dotter.

Nu i vår återvänder Minatsu till riktiga AIK och tar spaden igen och hon är omedelbart i toppform. I en match mot Luleå håller hon AIK kvar i matchen och Luleå behöver övertid för att vinna. Nu ska också åttondeplacerade DamGnaget möta serievinnarna i kvartsfinal och med en så stark målvakt som Minatsu är segern inte klar i förväg. Men numera spelar man bäst av fem vilket reducerar risken för att sämre lag ska överraska och slå ut bättre. Vi får se.

Robin spelar vidare i Luleå Hockey och om något har han efter dotterns födsel i höstas blivit en klart bättre hockeyspelare. Nu har vi uppehåll i serien innan 25% avslutande matcherna och Luleå Hockey just nu i serietopp.

Jag tycker att det är en härlig, ja helt underbar historia och är glad för den unga familjen och önskar dem all lycka i framtiden. Och jag är stolt över Luleå Hockeys medverkan i denna saga.