Luleå HF

Vilken metamorfos!

Luleå började denna final, hemma i Delfinen, genom att visa lojalitet.

Spelarna gav inte 100% i kvinna-till-kvinna-situationer, åkte inte skridskor förutom ensamaktioner, hjälpte inte till i försvaret, spelade inte lagspel överhuvudtaget.

Och DamPungen tackade och tog emot, alla gav allt och laget samverkade helt perfekt.

Luleå förlorade första två matcherna och allvarligt talat var siffrorna för små - DamPungen var helt överlägsen.

Men nu har Luleå skärpt sig och spelar på alla sätt den bästa hockey man kan och det har inneburit att Dampungen krymper, tappar självförtroendet och allt som var så bra tidigare är idag bortblåst.

Luleå har ledningen med 1-3 och efter de lägen vi sett kunde det ha varit betydligt mer.

DamPungen hade nyss PP men lyckades inte måla och det var nog en chans de behövt ta. DamPungens hopp står till att vid sina få kontringar slumpvis få in 2-3 för att få chans att vinna matchen och SM, trots att de varit så utspelade.

Senaste minuterna efter PP har DamPungen dock böljat tillbaka och försökt i anfall efter anfall.

Stå emot nu, Luleå.

Vi ser gärna fram emot att DamPungen får gå ut offentligt för att tigga biljettpengar och komma upp till Delfinen för avgörandet av SM-finalen.

Intervju med Damkronornas förbundskapten i paus. Hon säger det förstås inte rent ut. Men antyder och vi vet alla vad det handlar om för Damkronorna.

Betonghäcken i Olympiska Kommittén, stödd av hockeyförbundet, drev igenom att ge all makt till PorkaBork, som utövade detta ansvar med en ledarstil, något mindre modern än den som Djingis Khan hade, varpå många av våra bästa spelare la ner hockeyn och för övrigt kollapsade Damhockeyn, Damkronorna gjorde dunderfiasko och SOK:s betonghäck - som legat bakom hela skiten - följde upp det hela med att rycka bort OS-stödet till damkronorna.

PorkaBorks fem år vid makten tog svensk damhockey tio år tillbaka i utveckling.