Luleå HF

Osj02: Jo. Tufft läge nu för att uttrycka det lindrigt.

Man kan förstås påpeka att lag, som ligger under med 1-3, vanligen har 2/3 ev. återstående matcher på bortais - vilket är ännu värre att hämta upp - medan vi har 2/3 hemma. Efter vår senaste hemmamatch är det inte omöjligt att tänka sig att vi skulle kunna vinna två matcher till hemma. Men det kräver också att vi vinner mellanmatchen i Scandal-i-Analium, vilket är liiiiite svårare, med tanke på att vi nollats två gånger av två möjliga där nu.

Ett troligare scenario är väl tyvärr att vi torskar redan i morgon och slås ur semifinalen med 1-4 i matcher.

Jag kan tycka att vi förlorade den här semifinalen under period fyra i första matchen.

Vi började första matchen bra men Fulunda överraskade oss genom att utnyttja andra perioden-läget med långt till byte då de kastade sig fram och tvingade oss fast i egen zon, med följd att de fick nära att byta, medan våra spelare tvingades fast i långggggggga byten och då fick de fram den kalabalik som till slut ledde till att de fick fast några puckar.

OK, det var överraskande, men man kände sig då inte helt uppgiven och efter den fenomenala upphämtningen till 3-3 hade jag nog - om vi vunnit övertidsperioden - känt att "va fan, vi fixade det. De lurade oss, men vi var starka nog att ordna upp det". Och då hade jag nog trott att den här semin tar vi, nu kan de inte överraska oss och lura oss igen.

Och läget kom efter sju minuter in på förlängningen, då den vilt sluggande norrbaggen osellirolsen åkte ut då han smällt till Jesper i ansiktet med klubban.

Vi tog fram ett bra PP och hade vi då fått in 4-3 skulle nog den här semin ha grejat sig. Det hade sannolikt räckt, det var nära, men vi lyckades inte måla.

Vilket följdes av att Fulunda fullständigt körde över oss den perioden. Samma strategi som i andra - att utnyttja långt till båset-läget - med den skillnaden att nu gjorde Fulunda det t o m ännu bättre än under andra och känslan när de fick in 3-4 några minuter för slutet var att man aldrig någonsin varit med om ett mål som så mycket och så länge hängt i luften.

Match 1, period 4, där sänktes vi.

Sedan dess har Bulan fått spelarna att repa mod och skärpa sig; vi har kämpat och lyckats allt bättre vid sarger och när de högcheckar oss, men när våra forwards fått motlut/oflyt och inte sätter de chanser de fått - ja, då räcker det inte.

Möjligen räcker det så pass att vi vinner hemma men torskar borta. Och eftersom Fulunda snodde hemmaplansfördelen när de vann fjärde perioden match 1, så innebär det att vi torskar hela matchserien. Antagligen.

Inte så lite påminnande om finalserien 1997. Luleå hade då sannolikt ett ännu bättre lag än 1996 och hade seglat rakt igenom slutspelet med förkrossande 3-0 och 3-0 i matcher, medan Warulfven fått slita som fan, bl a slutspelets allra längsta match någonsin, då de vann mot Trottoarkanten.

I finalen vann Warulfven sina hemmamatcher och vi vann våra hemmamatcher. Förutom match ett, då en vilt kämpande Ulfv överraskade tog matchen till oavgjort - och vann förlängningen. Och därmed hela j-a finalen.

Ungefär som det kanske slutar nu, 22 år senare, och med Fulunda som överraskande vinnare.

Så, vad väntar oss nu?

1. Luleå kan inte mobiliseras igen utan faller nu och åker ut med 1-4 i matcher?

X. Luleå lyckas morska upp sig och tar matchen i morgon, men blir överkörda på onsdag och åker ut med 2-4.

2. Luleå tar hemmamatchen och får äntligen medflyt på onsdag och vinner även i Scandal-i-Analium varpå ställningen är 3-3 i matcher och allt får avgöras i Delfinen på fredag?

I skrivande stund skulle jag nog uppskatta chanserna till

1. 60%
X. 30%
2. 10%

Så...helt kört är det väl inte. Börjar våra forwards få medflyt och få in puckarna så....

Som alla vet destruerade SOKs Peter Reinebo med sitt lydiga vapen, galnlngen PorkaBork under fem år och konsekvenserna kommer att leva kvar i fler år framöver, sedan de Damkronor som dessa stenåldersåldringar krossade t o m ramlat ned i Dam-VMs B-grupp. Var fanns #metoo när de behövdes?

Men Damlejonen gå det bättre för. De har en ledning som tar med sina bästa spelare, i stället för att agera som PorkaBork att mobba ut dem och blockera dem för all framtid.

Ikväll spelar Damlejonen VM-final mot Dam-US of D. Det är första gången något annat lag än US och Kanada möts i final, sedan Damkronorna 2006 gjorde det.

Damlejonen leds av Luleås stjärnor Jenni Hirikoski, Michelle Karvinen och Ronja Savolainen, som låg bakom triumfen i semifinalen.

Vilket år för dessa Luleå-stjärnor! Först världsmästare för klubblag, sedan svenska mästare för 3e året av 4, och nu minst Silver för landslagets i VM!

Damhockey, när det är som bäst. Hanterad av gender-jämlika Luleå, inte av stenåldersgubbar.