Luleå HF

Byter tråd till Skellefteå AIK Forum för några kommentarer. Tro det eller ej, men när jag skriver i denna tråd brukar jag hoppa över gliringarna i syfte att respektera vettiga personer som Knegarn och Blizzard, för vilka detta Forum för Skellefteå AIK skapats, sedan deras rättmätiga forum ockuperats av troll som bara öser förolämpningar på de båda, om de skriver där.

Men det jag skriver om den klubben - oberoende av om det är här i denna tråd eller i Luleåtråd - är som alltid baserat på fakta och objektivitet förstås.

Nu gällde det klubbens nye center, Pyatt. Han har ju tidigare i karriären bedömts som duktig skridskoåkare, inte så stor och inte så hemma i fysiskt spel då han riskerar komma bort, s k tvåvägscenter där hans offensiva kvaliteer kanske inte varit så framträdande utan snarare hans defensiva förmågor, användbar i boxplay etc.

Och med detta har han lyckats få lira över 400 NHL-matcher. Inte som någon stjärna, men laglojal och fyllt en plats, fast gissningsvis inte i någon 1a- eller 2a-lina.

Men senaste säsongen gick det inte så bra. Ottawa sparkade iväg honom i början av januari när de rensade lite bland spelare för att kunna hämta in Anders Nilsson för att täppa till den akuta bristen på vakter på NHL-nivå. Pyatt skeppades genom flera uppgörelser från klubb till klubb och hamnade till slut i AHL och fastnade där hela våren. Under hösten 2018 i Ottawa hade han reducerats till en brunkar i en fjärdelina och inte ens där lyckats han impa tillräckligt.

Av allt att döma en spelare som hade fått respass från NHL och som riskerade att aldrig komma upp igen utan att fastna nere på hockeyns bakgård AHL.

Så visst. En center som kunde tänkas lockas av att komma till SHL och dessutom knappast så dyr att t o m ekonomiskt skadeskjutna Skellefteå hade råd med honom. Inte så oväntat att Erik Forsell skulle spåra upp Pyatt under den för Skellefteå så oerhört viktiga jakten på en fungerande center; något de saknat i flera år nu.

Men är han det som Skellefteå behöver?

Som alla vet lägger Skellefteå i första hand upp spelet på att få en förstalina som producerar framåt. Visst, de andra linorna får gärna också leverera men i många år och troligen fortsättningsvis också har linorna 2-4 varit tämligen tama framåt och det enda som ibland fungerat är när ettrige Wingerli haft hyggliga komplement i fjärdelinan och kunnat ösa på.

Så för övrigt har laget väsentligen handlat om att fungera för att hindra baklängesmål. Vilket varit svårare för Skellefteå på senare år. Dels eftersom de saknat vakt som imponerat - och svårt att tro att det blir bättre kommande säsong; dels eftersom de haft för dåliga backar - nu anses det ju att de förbättrat detta eftersom några "egna" tagits "hem" men att det blir bättre behöver man nog avvakta och få se, ínnan man tror på det; dels eftersom Näsan fyllde på linorna på spelare som inte var precis inställda på det hårda jobbet och defensiva uppgifterna för vingar - som alla lag i SHL numera måste spela med, sedan Rönken visade vägen med Luleå för nu nästan ett decennium sedan; kommer detta, linornas defensiva jobb att bli bättre i år? Det vet man inte, men de har ju i alla fall sparkat många av de köpespelare som inte direkt var intresserade av det hårda jobb som krävs.

Men Skellefteås stora ambition är alltså att, mellan Lindström och Möller, få in en center som kan åstadkomma att dessa duktiga skyttar serveras med puckar i lägen där de är obevakade och i bra lägen.

På senare år har det ju inte fungerat alls. Snarare att de fått de flesta skottchanserna långt ut och i lägen som alla kunnat läsa åratal i förväg och då lyckas de inte. Visst, hyggligt med i poängligan men det beror ju i första hand på att de fått alla framåtchanser för Skellefteå, t ex den dominerande tiden i PP.

Och då frågar man sig: kan Pyatt fixa detta?

Det vet man inte. En liten kille som brukar komma bort vid fysiskt spel låter inte direkt som det som klubben helst skulle önskat placera i det obekväma slottet för att ta de tuffa uppgifterna för att avlasta Lindström-Möller.

Det här förstår Forsell naturligtvis, men jag tror att han fått acceptera att ta det han kan och har råd med. Pyatt - om han kan studsa tillbaka och fungera som tidigare i karriären - kan förstås visst leverera ett hyggligt spel. Men: är det den typ av spelare som de skulle önskat stoppa in mellan möller-lindström?

Om inte, kan detta Skellefteås extrema fokus på att få till en förstalina för dessa herrar riskera att bli något som kan dra klubben ned på allt lägre placeringar i tabellen.

Tror jag.

En annan brännhet fråga inför säsongen är förstås följande:

Är det möjligt att vi till våren 2020 kan få se Skellefteå möta Burkölen om en plats i SHL säsongen 2020-2021?

Kanske.

BURKÖLEN
Burkölen har ju inte räckt till på många år utan harvat någonstans i mitten av allsvenskan utan att kunna hota uppåt och med chans att avancera till SHL.

Men nu har de fått in Per Kenttä som ansvarig. Kenttä lyckades ju lyfta upp lilla Asplöven till en allsvensk position under flera år och nyss lyfte han Oskars att för första gången avancera upp i elitserien SHL. Med sådana meriter kan man inte räkna bort Burkölen i år. Jag vet i stort sett ingenting alls om laget, men med Kenttä i ryggen finns förstås definitivt chans att Burkölen kan bli ett av de två allsvenska lag som får chans att ta sig till SHL. Därefter blir det svårare för de allsvenska lagen för närmaste fem åren därefter är det bara ett enda lag som kan ta sig upp i SHL.

SKELLEFTEÅ AIK
Visst, laget har senaste åren lyckats ta sig upp bland topp sex och garanterad plats i slutspelet, där de 2/3 senaste åren dock försvunnit direkt i kvarten.

Men långt in i säsongen senast var det oklart om de ens skulle nå plats 10 och uppåt. I vår lyckades det ju, men hur blir det nästa gång?

Även om de blivit av med CryBert är det ungefär samma tränargäng som inte speciellt imponerat och det är mycket tydligt att man inte längre har råd att konkurrera om klasspelare utan får nöja sig med lite billigare i hopp om att det ska fungera. Men av allt att döma kommer de ändå att köra vidare med "Skellefteåhockeyn" vilket inte fungerat speciellt och enda hoten är sönderlästa.

Och till det kommer att Skellefteå på alla fronter riskerar vara på en sönderfallande bana: ekonomiskt och sportsligt med ett stort antal ledare som nu försvinner och ersätts av andra som med få undantag inte alls imponerar. Och till det kommer att få klubbar har en sådan historia som Skellefteå där stora och imponerande framgångar nästan omedelbart kunnat konvertera till ett totalt fall hela vägen ner.

När man ser över vilka klubbar Skellefteå har att konkurrera med kommande säsong har vi:

• Brynäs IF
• Djurgårdens IF
• Frölunda HC
• Färjestad BK
• HV 71
• IF Malmö Redhawks
• IK Oskarshamn
• Leksands IF
• Linköping HC
• Luleå HF
• Rögle BK
• Växjö Lakers HC
• Örebro HK

Om Skellefteå får det tungt även i år - hur många av dessa lag kan bli räddningsplankor; hur många kan Skellefteå räkna med att de kommer att ha bakom sig?

I mina ögon Oskarshamn. Är inte alls säker på att de kan räkna med att komma före något av övriga lag, om de får kämpa i motvind.

Och skulle de bli lag 13 i SHL samtidigt som att Burkölen blir #2 av de allsvenska lagen att nå kval för SHL...ja, då har vi kval i Västerbotten, och i det läget har Skellefteå allt att förlora medan Burkölen har allt att vinna och med sådana förutsättningar brukar det bara kunna sluta på ett sätt.

Skellefteå-Burkölen i kval våren 2020 - kan det bli så?

Kanske.