Luleå HF

Forsberg 1978: Ovälkommet av flera skäl.

A) Visserligen har Kovacs inte kommit igång riktigt på topp ännu i höst, men så har det sett ut förut också och när det lossnat, har det lossnat rejält. Hans snabbhet och målsökande hockey gillar vi, dessutom att han inte är rädd för att ta ett snack på isen och reta gallimatias på motståndare.

B) Kovacs känns som en triumf och fin marknadsföring för Luleå Hockey. På samma sätt som vi tog upp Linus Klasen och utvecklade honom, liksom Kovacs, att förstå att medverka i hela laget både framåt och bakåt, och bli bättre hockeyspelare; uppskatta och trivas i Norrbotten fast de var Stockholmare. Och i Kovacs fall hängde han ju personligen i luften efter tuffa personliga upplevelser året innan, men nu har han funnit sig själv och stabilitet dessutom med sin partner Murase som också hon kommit upp från Riktiga AIK till Luleå Hockey och de dessutom nyligen blivit föräldrar. En härlig saga helt enkelt.

C) Utvecklingen av svensk elithockey där klubbarna, längre tillbaka, lirade med mer eller minre samma lag år efter år och bara typ 2-4 spelare byttes ut. Sedan kom explositionen med det väldiga suget av svenskar över Atlanten, kompletterat med detsamma till KHL och kontinenten varpå klubbarna blev alltmer tvungna att rekrytera nya spelare varje år. Inom Elitserien hade man en informell överenskommelse att INTE värva från varandra dock, under pågående säsong. Men den förste som sket i det och i lönndom började sno spelare av varandra under säsong var förstås "nej, han har jag inte värvat" Looben som ljög hur mycket som helst. Allt detta ledde till att förutsättningarna, som vi kände dem, krackelerade rejält och numera ser vi inte ett utan flera lag som byter ut halva laget från säsong till säsong.

Apeländet dök ju upp i Elitserien mitt i detta och sedan f d NHL-scouten Anders Forsberg identifierat vad Apan behövde och låste fram dessa spelare på fleråriga kontrakt lyckades Apan lira med i stort sett samma lag några år, medan full kalabalik rådde i övriga klubbar. Och därmed tog Apan några Le Mans och inbillade sig att det berodde på att de var så "bästigast på allt" men nu har ju verkligheten nått i kapp också den plastklubben.

Öret har ju varit kreativa och duktiga på att scouta och rekrytera spelare, men vanligen från utlandet och liknande. Men så öste de på med pengar och snodde Palushaj av Pölsan vilket var ett nytt steg. Nu fungerade det inte, eftersom Palushaj oturligen skadade sig.

Men om ryktet nu talar sanning - och det borde det väl göra, numera läcker det ju så det stänker om det - så har nu Öret redan i början av november gjort upp med Kovacs att komma till dem nästan ett år senare. DET är verkligen att flytta fram insatserna och så långt i förväg tror jag inte andra klubbar agerat. Men om Öret nu gör det, blir andra också tvungna. Vilket känns trist; bland annat eftersom vi har kvar att möte Öret tre gånger till i serien och kanske möter dem i slutspelet. Vilket blir lite knepigt om vi har en spelare som redan skrivit på för dem...

Det där kände vi ju av redan när Looben värvat Hento i lönndom, trots att Hentos brorsa påstod motsatsen, och vi mötte Warulfven i kvarten och Tre Kronor-vakten Hento inte var att känna igen utan slängde in puck efter puck och till slut fick bänkas, men det var försent och vi åkte ut mot Ulfven.

Är väl så det ska bli men inte känns det bra. Speciellt för supportrar att ena året hylla den ene och andre och nästa år är de våra motståndare. Men kollar man trupperna på de andra SHL-klubbarna ser man attt där finner man 1-2 hela lag av f d Luleå Hockey-spelare.

Ur led är tiden.

Burgarraseriet har brett ut sig över landet, på gott och ont, men jag tycker att de större kedjorna nu börjar bli tämligen mjäkiga och ointressanta - t.o.m. när de kommer med "heta nyheter" blir det blaj och inte sällan serveras man "produkter" som stått till sig varpå bröder känns som skorpa och hamburgarna som...pölsa, tror jag, även om jag inte vet hur den gävliga "maträtten" smakar.

Frågar någon mig hävdar jag att det finns/fanns bara två riktiga ställen, igenkligen. Järnvägsgrillen i Luleå samt original-Frasses i gamla Estellahuset, också i Luleå. Förstås.

Men nu har det hänt något. En nykomling på brugarmarkanden - lite dyrare - men överlägsen smak. Och också den från Luleå. Förstås, igen.

Bastardburgers! Kände faktiskt inte till detta men råkade på den igår i Solna Centrum. Hamburgare med namn som "Ney YorK", "London", Luleå". Lite dyrare, men överlägsen smak och design från början till slut: de gör allt själva, inklusive brödet och t o m egen öl vid namn "How to be a bastard" som är en ljus ale. Mycket god öl, lite IPA-drag över den ändå - och jag som absolut inte gillar IPA - men just denna med bara lite IPA-karaktär var god.

Förstås, förstås.