Luleå HF

Sven.Savage: Jämn och spännande match där vi var strået vassare och värda vinsten...synd bara att det fula tilltaget på Olausson inte straffades alls, riktigt skamligt att domarna missar såna fulcrosscheckingar.
Synd också att Gustavsson tyckte att Frölunda skulle få ett mål i slutet av matchen för att öka spänningen då Luleå kontrollerade händelserna helt.

M.Lemiux: Ja, detta Frölunda. Emil Larsson berättar att Bulan förklarat att "Frölunda är tröskeln" - det vill säga att om Luleå vill vinna Gludet måste man kunna besegra Frölunda.

Men imponeras av Bulans klokskap - att sätta en målbild i huvudena på spelarna där de vet att varje gång de möter Frölunda måste de göra allt för att vinna och att fixar de inte det spelar inget annat någon roll.

Och visst är det drabbningar som har en j-a massa intressanta ingredienser.

Till att börja med förklarar både Rogern och Bulan att lagen påminner om varandra och det är ju helt korrekt. Det är mest tydligt när lagen INTE har puck för då gör samtliga spelare på isen sitt yttersta för att stänga ned motståndarna och INTE släppa in dem i slottet. På så sätt blir det jävligt få målchanser när lagen möts och som hockeyälskare uppskattar man och beundrar man det spelet.

Jag är väl medveten om att de "låtsasjournalister" som påstår sig skriva om hockey inte begriper det där. "Starka försvar", låter det i en bisats och sedan skriver de bara om mål och målchanser, utan att förstå den Riktiga Hockey som pågår och den tillfredsställelse vi hockeysupportrar känner när vi ser Våra Spelare kämpa och ge allt varje byte.

Så, visst, försvarsspelet är på många sätt detsamma men det finns definitiva skillnader.

T ex att Luleås spelare är specialister på att vara på den gubbe de bevakar så infernaliskt att denne aldrig får chansen att i vår zon vara rättvänd mot vårt mål för att spela, passa eller skjuta puck. Medan Fröundas styrka mer är att klämma fast motståndare mot sarg och vinna dessa dueller.

Båda lagen försvarar frenetiskt slottet för att inte släppa in någon där - ska motståndarna tillåtas skjuta ska det ske från distans när vi inte lyckas komma med blad mot puck eller vara i skottlinjen och då öppnar vi upp för att målvakten ska se och ta långskottet.

Det som KAN rucka på det där är forwards framför mål och mot det använder Luleå energi medan Frölunda med större och starkare backar använder tufft fysiskt spel, gärna över gränsen. men det spelet - att placera forwards framför mål - får inte ofta betydelse mellan oss eftersom lagens försvarsspel i övrigt vanligen inte tillåter många skott på mål överhuvudtaget - och då spelar det ingen roll om det står en Joel eller en Connolly där framför och strider.

Men visst finns det skillnader spelskickligt. T ex anser jag Luleås backar med stöd av forwards är SHL:s överlägset bästa att samspela sig ur egen zon. Vilket innebär att motståndarnas försök med hög forechecking ofta är dömt att misslyckas: Luleås övriga spelare söker upp positioner där de är passningsbara och Luleå är riktigt duktiga på att spela sig ur sådana försök av motståndarna att pressa oss högt: försöker de, så kommer vi loss och kan spelvända mot osamlade försvar. Det fungerar perfekt mot de flesta lag; minst bra kanske mot Warulfven som återvänt till nittiotalshockeyn där laget vid förlorad puck vanligen snabbt är hemma vid egen blå för att mura igen och styra motspel att fastna fem meter in vid sarg som bäst.

Frölundas fördel å sin sida har bestått i att de betalt dyrt för trollgubbar i första hand Ryan Lasch som genom sin skicklighet lyckas skapa helt oväntade ingångar till slottet och därigenom ta fram chanser och lägen som de igen-kligen inte ska få annars. Vi har själva inte riktigt de spelarna på senare år men om rykten talar sanning och vi får hem våra båda Linusar till nästa säsong...då jävlar! Jag anser både Limpan Omark och Linus Klasen vara klart bättre än Lasch och andra och förstås överlägset mycket bättre än t ex Oscar Möller som plastlaget Apan betalat enorma pengar för att ha som galjonsfigur.

Och förstås special teams. Där Luleå har landets absolut bästa box, men även Frölunda har en väl fungerande box. Och så sorgebarnet PP där Luleå har seriens sämsta PP tillsammans med bottenlaget Trottoaren. Medan Frölunda hat landets bästa PP - när de har köpespelaren Lasch på isen.

Om det BARA handlade om det ovanstående skulle jag tro mer på Luleå - i så fall skulle laget med den hetaste viljan gå segrande ur striderna. Och där tror jag att Luleå med Bulan som härförare har en fördel - han kommer att se till att laget ger precis allt. Rogern? Nej, faktiskt tror jag inte så mycket om honom, även om han är Luleåpojke och utvecklats av oss. Rogern imponerade INTE i Luleå utan höll på att ta oss ned till kval och risk för Allsvenska. Sedan var han bas för Småkronorna som tog Gludet, men det tror jag var ett tämligen självspelande piano. Och på senare år har han hyllats för Frölundas framgångar men även där tror jag att han betyder mindre. Där handlar det i stället om att Frölunda i decennier spelade bort sina fördelar genom en enorm köphysteri fast de hade fördelen av jätteregionen Västra Götaland som serverade klubben med hur många talanger som helst; vilka sparkades ut eftersom sparkbollsledarna i Frölunda hellre köpte ihjäl sig. Nu beslutade man ta till vara på sina egna talanger och sedan - med stor börs - köpa in lämpliga och dyra komplement. Och det är orskaen till framgången, knappast Rogern alltså. Tror inte ens att han bestämmer om laget, det är snarare Joel Lundqvist som styr och ställer där.

Men det riktigt stora problemet och det riktiga problemet för oss är att frölunda plockar fram brutalt och fult spel när det krävs för att vinna. Backar som delar ut sjuhundra monstercrosscheckingar i ruggen på våra forwards och frölundaforwards som siktar in sig på att "råka" träffa huvuden på våra spelare samt dela ut tjuvnyp a la vad de försökte med 1996.

Men kom i håg att Bulan var med i finalen 1996 och har varit med i stort sett alla gånger vi mött Frölunda i slutspel därefter också.

Medan zebrorna helt tappar fattningen och tillåter detta fulspel!

”Och det fantastiska är att detta fortsätter, att dessa satans hockeymördare får hålla på som det sker”.

Vi har ingen Fredrik Svensson i laget, ingen spelare som självständigt kan sätta stopp för frölundadiktaturens kreatur. Men. Jag tror att Bulan håller på att mentalt förbereda laget på att stå upp mot frölundafulspelet, som alltid är värst nere i Scandal-i-Analium.

Om en dryg vecka spelar vi period 1-3 av CHL-semifinalen mot Frölunda i Scandal-i-Analium och då jävlar har vi chansen att visa att vi kan stå emot fulspelsfrölunda. För att en vecka senare mötas i Delfinen för period 4-6 och eventuell förlängning/straffar. Vi har fördelen att spela hemma vid avgörandet eftersom vi efter insatserna under hösten raknas som bästa laget i CHL:-)

Det här blir första rejäla testet för Bulans strategiska målbild av Frölunda som tröskeln. Lyckas vi då har vi också lagt grunden för när vi senare ska möta Frölunda i semifinal eller final. Och också då tror jag att vi kan ha hemmafördel, efter att ha landat högre i SHL:s sluttabell. Kanske plats två som förra säsongen eller kanske plats ett:-)

GO, BULAN, GO!