Luleå HF

Sven.Savage: Håller med dig. känns som att vi förlorade en pinne idag.
Ingen toppmatch men bra studs tillbaka efter Oskarshamn matchen och vi är bättre än Djurgården matchen igenom. Tyvärr har vi ruggiga problem att göra mål, Luleå skapar mängder av farliga chanser i matcherna (ja, utom mot Oskarshamn då) men puckuslingen vill bara inte in. Djurgårdens bästa spelare var Olle Alsing och målramarna (fyra träffar hade vi väl?) och i Luleå tycker jag att Hållander börjar bli riktigt intressant. Emil Larsson har en bit kvar i matchtempo men vi fick se många vassa skott av honom iaf och hans 2-1 mål var en riktig fullträff :-)
Skönt att Petter fick avgöra matchen, dels för att det var ett tag sedan han nätade sist och dels för att han missade ett mer eller mindre öppet mål i andra perioden..

M.Lemiux: Håller med om Hållander, han blir allt vassare. Och Einar har ju slagit igen stort som matchavgörande sniper. Samtidigt har Kovacs blivit mer osynlig, men där finns potential att lyfta igen; detsamma för Brännström. Och Petter tycks vara på väg att komma igång. Dessutom har the Gun Gunler talangen att fylla på och kommer också han att slå igenom.

Och då har jag inte ens nämnt sniper-Fabbe!

Det jag vill komma fram till är att Bulans lagbygge har förvisso lyckats, men allt ovan nämnt har varit ytterligare bonus till detta - att så många av våra spelare har skicklighet och vilja att spetsa till Bulanhockeyn och det känns riktigt bra.

Till det vill jag också addera Jespers och ännu mer Lill-Nisse synnerliga skicklighet att själva bidra till anfallshockeyn genom rörliga och kreativa lösningar. Speciellt imponerad är jag av hur dessa två unga backar med stor skicklighet och snabbhet är beredda att ta upp pucken ända från egen zon och - om det inte finns bra passningsalternativ - åka förbi motståndare efter motståndare som ser närmast stillastående ut och hinner inte alls med när Jesper och Lill-Nisse accelerar och hittar inbrytningar. Lill-Nisse dessutom härligt offensiv att antingen själv fylla på obevakad på någon sin där han kan måla om han får puck (typ hur han gjorde sitt första SHL-mål) eller, när han själv avancerar in och ner med puck, hitta medspelare i liknande position.

Nej, det är verkligen överljuvligt att se.

Usla självutnämnda s k experter i media som SeMer och tabloiderna upprepar som apor att "Luleå är väldigt defensivt" och tror att de då talat vist. Indikerar ungefär att Luleå bara försvarar sig och hela laget deltar med ambition att döda hockey så att åskådarna kan föredra att se målarfärg torka. Plus anfallsmässigt nöjer oss med att dumpa ned puck och sedan trycker på för att - om motståndarna gör något misstag - flärpa in pucken mot mål och hoppas på skymningar och felstudsar.

Dessa låtsasexperter är ju helt vilse i pannkakan. Se hur elegant och samspelt våra backar och övriga spelar sig fria genom rörlighet och perfekta pass när motståndarna försöker pressa högt, vilket vanligen misslyckas mot Luleå: vi är för bra för att spela oss fria från sådant.

Eller hur snabbt, rörligt och kreativt våra sniperspetsar nämnda ovan - med stöd av skicklige Ilomäki, Tyrväinen, Olle och Connolly centralt jagar livet ur motståndarförsvar till luckorna och målchanserna kommer.

Och då har jag bara nämnt vårt spel MED puck. Att vårt spel UTAN puck är närmast historiskt perfekt har jag inte ens nämnt. Längre tillbaka fanns knappt något försvar. Backarna fick mer eller mindre självständigt ta hand om anfallande forwards och matcherna slutade ofta med 5-10 mål per lag. Är det denna "roliga, anfallsglada hockey" som de s k experterna (läs: skitsnackarna) vill ha tillbaka kanske?

Sedan har försvaren utvecklats på olika sätt. Vi hade Djurgårns uppställning efter linjen där inga motståndare släpptes in i deras zon. Vi har haft Ulfvens styrspel där man fr a bevakat slottet. Vi har tjeckernas variant med nästan boxspel i försvaret, kopplat med kontringsskickliga snabba forwards. Och så vidare. Men Rönken och Bulan har tagit försvarsspelet till nästa och högre nivå och i stort sett alla andra lag har följt efter - annars är de chanslösa.

Men vi gör det bäst. Vi supportrar har ju haft svårt att acceptera att vi saknar stora starka backar som rensar framför mål men faktum är att på senare tid fungerar försvarsspelet så bra att det är nästan omöjligt för motståndare att ta sig in i slottet med puck överhuvudtaget. De mål vi släppt in under säsongen är så få att om vi kan hålla detta säsongen ut kommer vi att sätta ett rejält nytt rekord i minst insläppta mål.

MEN. Missa inte att trots att forwards "tvingas" att delta i försvaret och inte - som i vissa andra klubbar av Apkaraktär - fått stå uppe vid bortre blå och vila för att "orka" med att attackera när de får puck; trots det, så har vi så pass starkt och effektivt anfallsspel att - läs noggrannt nu - LULEÅ HAR BÄSTA MÅLSKILLNADEN I SHL!

Den såg du inte komma, swikegård, aprunkarlindberg, trasabrahamsson, sexpressnysare, semerpetter och så vidare.

Frågor på det?

Hur långt räcker det här? Ja, vi får se. Får vi möta Apan i slutspelet kommer de säkert att ge tänder och ögon för att slå oss. Får vi Öret kan ingen jävel veta hur det kan gå. Kan Röglet få med alla spelare är vi inte ens säkra för dem. Wariulfven är som bekant Warulfven och börjar deras försvarsspel fungera ja då... och så värsta hotet: huvudjägarna Frölunda. Kan vårt spel fungera även när Frölunda ökar på med brutalhockeyn och förmågan att få zebror att köpa förstärkningar?

Det vete fan. Men jag tycker att dagens Luleå Hockey har så j-a hög kvalitet att det mycket väl kan bli ett gludlag. Men...Hockey är hockey.

Redan i övermorgon när vi ska spela period 4-6 av CHL-semin mot Frölunda lär vi få veta mer. Visst kan vi vinna. Men vi kan också torska med stora siffror. Frölunda har gjort det förr, gång på gång, och i synnerhet i CHL:s grupp- och slutspel.