Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Det gör inte jag.
Min uppfattning är följande.
Apwallson pysslade med att träna junisar i Kiruna. Inte speciellt framstående. Men han fick ju direktkunskap om vilka duktiga junisar som spelade i olika lag i norra Norrland.
Det var den senast skrivna meningen som var övertygande, när Aplasse J, den misslyckade junistränaren från pite, värvade apwallson till Apan. De båda förenades i sitt avundsjuka hat mot Luleå Hockey, föreningen som helt tagit över i Norrbotten-Västerbotten och Aplasse köpte ned Apwallson till Apan.
Där påbörjade de båda det arbete som ledde till att Apan under några år etablerade sig i Sverigetopp och hur gick det till?
Ja, för det första hade utsugningen av spelare från Elitserieklubbarna exploderat när NHL/AHL tog för sig allt flera, samtidigt som KHL öppnat upp och även de rensade friskt i Sverige. I Elitserien raderades lagens trupper ut varje vår och klubbarna fick ofta fylla på halva laget med nya spelare varje sommar. Många hämtades från AHL; enstaka lyckträffar, men många misslyckade. De svenska elitklubbarna rensade ordentligt från andra svenska elitklubbar, när de rika köpelagen i sydbotten köpte allt de kunde uppifrån landet. Speciellt HK Arslet och Pungen köpte som aldrig förr - Pungens ansvarige har i efterhand i live SeMer skrattat gott åt hur de varje säsong stal Luleås bästa spelare "inga problem. Jag lovade bara att höja deras lön 4-5 gånger".
Ja det var en villervalla och få klubbar kunde hålla uppe nivå och standard. Det öppnade för att en icke speciellt duktig klubb kunde ta sig till "topp" eftersom konkurrensen var så svag.
För det andra satte Aplasse J och Apwallsson igång med sin telefonterror. De ringde i lönndom upp alla de duktigaste junisarna i framför allt Burkölen men också i Norrbotten och norra Finland och körde sitt "komse, komse, komse" till unga pojkar ända ned till 12-årsåldern. "Du får fria klubbor, fria skridskor, vi tror på dig, vi ska ta dig...ända...till...N...H...L!" lovade de tvenne aporne. På så sätt lyckades dessa sluga, illasinnade lura till sig en sor andel av lovande talanger i norr: Vissa lyckades inte alls nere hos sekten och nehandlades vidrigt. Men många gick det bra för och då presenterades de som äkta approdukter från egna blygden.
För det tredje hade Apan köpt in en etablerad NHL-scout som huvudansvarig tränare. Anders Forsberg. Denne kunde med sitt känsliga öga identifiera duktiga unga seniorspelare för Apan att köpa in, spelare som behövdes för att komplettera Aplaget och det nya spelsystem som Forsberg etablerat för Apan - dvs inte bara tuta och kör framåt (som det alltid handlat om hos Apan; med många plusmål, men vanligen med fler minusmål). Forsberg hade identifierat att Jonas Rönnqvist i Almtuna etablerat en ny hockey där alla utespelare också deltog i försvaret och då köpte Forsberg in Rönkens andretränare Crybert som skulle kunna berätta om Rönkens planer.
Så var bakgrunden och det tog Apan till toppen.
Då hände det! Våren 2013 högg Aplasse J och ApCrybert Forsberg i ryggen och han fick 15 min på sig att städa ur skåpet. Det är VI ANDRA, som är Apan, förklarade Aplasse J: nu är det jag som bestämmer och har sista ordet om vilka som ska spela!
Hur det gick? Ja, Anders Forsberg hade byggt upp ett vinnande lag som tog SM två år i lag. Det var ett självspelande piano, någon tränare behövdes inte, och spelarna var kontrakterade flera år så det lag som vann 2013 var kvar till 2014 och vann igen.
Varpå Apledningen förklarade att sekten var bästigast i landet på att utveckla hockeyspelare och aptränarna var världshockeyns Einsteins. Dårar som Trasans mats vennersohn köpte det direkt och sjöng Apans lov - krävde att Sverige till OS skulle skicka Apan bara och så vidare. Och den samlade ointelligentian sjöng aptränarnas lov.
Uppblåsta som fan lurade de Zürich att köpa i Apwallson som huvudtränare med Aplasse J som assisterande tränare. Hur det gick? Åt helvete förstås. Nere i Schweiz kunde de inte sitta och ringa junisar sent på kvällarna och deras kompetens som tränare var allvarligt talat som bäst medioker, snarast skitkass och Aplasses CV som junistränare i pite liksom Apwallsons CV som junistränare i Kiruna var bara blaha blaha. Zürich blev till slut tvungna att sparka de båda värdelösa aporne.
Men hur var Apwallson som huvudtränare för Apan, med galningen Crybert och mummel-klockare som assisterande?
Ja, det vete fan. Jag såg honom aldrig göra något imponerade. Det han märktes mest genom var hans ideliga klagande på zebror. Varje gång Apan torskade var det samma visa. Aldrig spelarnas fel. Aldrig tränarnas fel. Aldrig pga att motståndarna spelade bra. Nej, det fanns bara en enda orsak: det var zebrornas fel! "Vi blir behandlade med en fruktansvärd brist på respekt av domarna!" var en typisk eftermatchkommentar av Apwallsson.
Vad har Apwallson pysslat med senaste tre åren, sedan han fick sparken av Zürich?
Ja, det vete fan.
Man får nog anse att det är en extrem risksatsning av Burkölen, även om sekt-Apan är otroligt avundsjuk på att Ölen knep "deras demontränare".
Nu är ju Burkölen ett jäkla bra lag, så kanske Apwallson "lyckas" ungefär som han "lyckades" när han myglade till sig det bord som Anders Forsberg dukat.
Men det skulle inte förvåna mig speciellt om Burkölen blir tvungna att sparka den meningslöse Apwallson redan under hösten för att få spelet att fungera som det ska.