| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 13% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 27% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
· · 
Jonte är ett särskilt kapitel. Han var ju sjuk i anorexi och själv tycker jag att klubben borde ha hjälpt honom till terapi, vilket inga klubbar före eller efter heller gjorde. Men likväl som man numera försöker verka för en verkan mot hjärnskakningar, borde man också i hockeyn inse risken för ätstörningar och pyskiska komplikationer och därför motverka sådana.
Osten bedömde helt riktigt att Jonte inte dög och gick maximalt hårt åt honom för att få honom att lämna Luleå, men Jonte vägrade, trots att Osten hotade med att sätta Jonte att sälja varm korv på läktaren. Vilket Jonte förklarade att han gärna gjorde, för de 180 000 Luleå betalade honom i månaden.
Jonte var inte BRA på isen på den tiden och lite tycker man att han borde ha insett sin egen del i det som hände, men där verkar han vara helt blockerad. Och när spökskrivaren brännvinsjournalisten tillika Luleåhataren lockade fram "Jones sanning" var det inte oväntat att denna bok fick den karaktär och det innehåll den fick.