Luleå HF

Dembo: Nja;-)

Jag drog bara på en fuling, eftersom Apan är så köpgalen. Hento är Daniel Henriksson, f d Luleåmålvakten och Linus Omarks kusin. Under en längre tid hänvisade alla de rykten som spreds till Hentos brorsa.

Till det framkom att Hento inte har någon brorsa;-)

Är tåget kört nu? Kommer Apan att ta kvarten, vinner de nu med 4-2 i matcher?

Kanske.

Grejen är den att Luleå kom till kvarten som ett helt annat lag än Apan väntat sig och de blev snarast överrumplad. Speciellt som de lyckats så bra under våren i SHL medan vi lyckats. Och alla förståsigpåare utnämnt aporne till jättefavoriter.

Det blev en chock för Apan och det satte ned krafterna på dem. Match för match blev det svårare för dem och lättare för oss. Visst, det var hela tiden synnerligen jämnt, men mentalt satte sig svårigheterna i apskallarne. Det blev mer och mer Luleå, mer och mer vi som ägde kvartsfinalen och för varje byte, period och match växte vi och krympte Apan. Ju längre kvartsfinalen pågick desto mindre talade för Apan och det satte sig mer och mer mellan öronen speciellt på apbackarna.

Inledningen av fjärde matchen var ju talande. Första minuterna lyckades apbackar vid tre tillfällen, pressade bakom eget mål av luleåforwards att ge tillbaka pucken genom misstag där de blindslog puck till Luleå eller helt enkelt gav upp. Och redan tredje misstaget hände det - pang-pang ett kliniskt avslut fram till 1-0. Och hela första perioden och fortsatt andra perioden var det Luleå som var större, Apan mindre.

Så kom de fruktansvärda fyra minuterna. Powerplaykollapsen. Fyra minuter som vände matchen och troligen serien.

25.19 Apa utvisad 2 minuter (sex man på is)
26.05 1-1
26.37 Apa utvisad 2+10 minuter (checking to the head)
28.48 1-2

3.29 minuter då Luleå spelar PP 3.20 av dessa och 0.42 t.o.m. 5 mot 3.

Utan att måla. Däremot släpper vi in 2 mål! Blev vi övermodiga? Ja, det är klart. Släpper man in ett mål i PP har man varit övermodig. När det i princip i PP släppts in TVÅ mål har man varit extremt övermodiga, på gränsen till dårskap.

Första målet börjar med ett "vanligt" pass i PP till blå linjen men där har Luleå precis två spelare bara 4-5 meter från varandra och passet kommer mot en punkt mellan de båda, som då avvaktar kort då ingen bestämt sig ta puck. När de upptäcker att swingerli stöter försöker den ene av dem - Erik - att desperat rädda pucken men swingerli är bråkdelen av en sekund för snabb, stöter pucken ur zon och kan ensam åka helt fri ned mot Lassi.

OK... men det räddar nog Lassi. Det har han gjort förut. Varje gång. Och det ser ut som det ska, Lassi är följsam och swingerli lyckas inte alls, ser det ut som.

Men! Precis innan swingerli når fram och chansen är förbi, drar swingerli snabbt pucken åt vänster och lyfter en backhand in i krysset bakom Lassi.

En bra prestation, ett snyggt mål. T.o.m. ett j-a snyggt mål. Faktum är att det är så snyggt att det knappast kan förklaras av att det var swingerli som gjorde det: så bra är han inte, inte alls. Så jag uppfattar att han bara chansade med ett bära-eller-brista-försök med mycket liten chans att lyckas. 100 sådana försök och han skulle satt ett av dem.

Men det här var den hundrade gången.

Det där målet ruskade om skallarna i Luleå. Det som inte kunde hända, hade hänt. I tolv perioder hade allt gått vår väg och steg för steg var det vi som alltmer tog över den här kvartsfinalen. Och nu, i trettonde perioden, var det upplagt för PP-mål för oss och sedan skulle Apnackarna falla bara allt lägre.

Men så plötsligt kvitterade Apan och dessutom lyckades de för första gången göra ett riktigt mål på Lassi. Och det satte sig mellan öronen på oss.

En halv minut senare får vi dessutom ytterligare en utvisning på Apa och får spela 5 mot 3. Men fortsatt är vi förvirrade och lyckas inte alls. Samtidigt som att Apan verkar ha vaknat och insett att det kan löna sig att kämpa. Vi lyckas inte alls utnyttja de drygt 2,5 minut PP vi har efter 1-1 och när tiden runnit ut klantar vi oss igen och Apan kommer i en kontring, där Apan Johnson mediokert bara vispar in en puck framför mål som ska passera mål och då slänger sig Erik och slår undan pucken, tänker han, men slår den snyggt förbi en chanslös Lassi.

1-2. Och ridå.

Resten av perioden en kamp men i slutminuterna ett taffligt agerande följd av att highsticking får gå med puck mot mål från favoritvinkel. Ett skott därifrån av highsticking blir inte mål, det vet vi, eftersom han försökt många gånger. Är väl där uppe i ungefär 30 skottförsök på Lassi som räddat samtliga. Mellan highsticking och Lassi är emmertid Sondell och highsticking gör det bra. Han viker in och med Sondell som skymmande drar han på ett skott som Lassi inte ser avlossas, eftersom Sondell är i vägen. Och si på fan. Puckjäveln går in. Ett bra mål av highsticking, bara attt erkänna.

1-3. Och ridå. Inte som efter 1-2 utan nu på riktigt. Vid 1-3 inser nog de flesta av oss att det var ajöss med den här matchen och så blir det förstås också.

För första gången gjorde det mål på riktigt genom swingerli och highsticking. Och på köpet fick de två flytmål där först en invispad puck slås in av Erik, följt av en ännu mer osannolik invispad puck av Apan Hugg i fjärde träffar "fel/rätt" och styrs in till 1-4.

Och vad betyder det för fortsättningen?

Jag tror att det blir avgörande. Visst, vi hoppas att Luleå kan bryta ihop och komma igen. Fortsätta vara lika starka som vi varit tidigare i kvarten. Trots "de fruktansvärda fyra minuterna". Jag hoppas verkligen att vi kan det och att vi steppar upp igen.

Men det "jättemomentum" vi byggt upp under tolv perioder är definitivt borta. den pendeln har svängt över till Apan nu och värst av allt: det VET varje Apa. Den tidigare tendensen att vika ned sig finns inte längre. Nu kommer det att ge fan allt och fan det kommer nog att fungera för dem.

Vi hade Apan i ett järngrepp men vi lät apjäkeln slingra sig ur det.

Under de fruktansvärda fyra minuterna genom Powerplaykollapsen.