Luleå HF

Och med varm hand uppdaterar vi tabellerna.

Först den aktuella ställningen, baserad på poäng per match. Helt nödvändigt när det skiljer upp till 4 matcher spelade mellan lagen.

Vi kan konstatera att vi nu har en stabil toppkvartett som kanske inte kommer att sprängas, även om mycket talar för att seriens i särklass mest formstarka lag Warulfven kommer att ta sig ikapp och formera en kvintett innan serien går i mål.

Nere bland strecken lutar det mot att Malmoe blir riktmärket för Timret, om de ska undkomma kval mot Djurgårn.

Djurgårn är ju alldeles avhängda och klara för kval. Men kan därför fokusera på den uppgiften och ha ett lag som är förberedda när den tiden kommer. Och på senare tid har gårdarna gjort allt rätt genom att rekrytera spelare som kan väntas stärka laget samtidigt som man gör sig av med blysänken. Jag undrar om det inte blir så att det lag som går upp mot DIF i kvalet kan förbereda sig på allsvenskan 2022/2023.

Sedan har vi prognostabellen, där vi räknar farm hur det ser ut efter 52 omgångar, förutsatt att alla lag fortsätter i den form som trenden senaste tio matcherna indikerar.

Här imponeras man kanske mest av Warulfvens starka klättring, samtidigt som Röglet behöver få upp farten igen.

Men också av hur Pölsan och Pungen tillhör de lag som går bäst, bakom Ulfven, och hur de är på väg att lämna streckkalabaliken. Samtidigt som att Öret kan komma i rejäla bekymmer om de inte lyckats skärpa till sig.

Trevligt att höra Robert Ohlsson förklara att Luleå vann eftersom man var bättre. Under många år har ju mummelklockare och CryBert med flera vägrat ge minsta lilla erkännande till motståndare; förluster har ju endast berott på domarna alternativt att Apan varit fysiskt eller psykiskt nedtränade.

Robert menar också att Apan blev långa. D v s att laget inte satt ihop; att de högt pressande inte lyckades, blev överspelade varpå motståndarna mer enkelt kunde ta sig genom mittzon och in i apzon utan att hindras av backcheckande forwards. Ska man jämföra kan man se på Pölsan där nye härlige finske tränaren fått laget att inte bli länga alls utan som regel väl samlade mellan röda och egen blå stänger upp så jäkla bra att de tvingar motståndarna till bara dumpningar som pölsorna då är beredda på och lärt sig hyggligt hantera. Pölsan VET att de inte kan etablera en optimal hög press och väljer ofta bort att försöka; lag som Luleå och Röglet är skickligare på den höga pressen och törs våga satsa rejält på den vilket kan sänka motståndare om de inte effektivt kan spela sig ur det; gäller att ha rörliga och samspelta, kreativa backar framför allt.

Hockeyterminologin utvecklas med den nya generationen tränare. Nu förklaras skeenden inte så mycket med de klassiska vi måste åka mer skridskor och vi måste utnyttja våra chanser utan med begrepp som tar med hänsyn till spelet utan puck "vi blir långa", "vi blir runda", "vi blir sköna", "vi blir mysiga", men som alltid i hockeygrammatikens underbara värld använder man presens för att tala imperfekt, liksom djupare förklaringar av preciserad anledning sammanfattas med "nånschtansch" inklusive att nya spelare mediernas att besvara varje fråga med "Nej, men..." för att få några extra sekunder på sig för att hinna tänka ut ett lämpligt svar.