Luleå HF

Senast i SeMer hade de en intressant diskussion och hockeytaktik

Fast jag tycker att det snarare gäller hockeystrategi - ett system man planerar för innan match - än hockeytaktik - förändringar man genomför under match.

De menade att det var Rönken som införde detta i Almtuna 2008. Och sedan lyfte Rönken och Bulan Luleå Hockey i SHL med Rönkenhockeyn.

Men som väntat förvirrade de till det och menade att SM-vinnarna präglar vilken "hockeytaktik" som andra lag väljer. Typ att "Apan vann 2013 och 2014 och sedan ville alla, som Apan, köra presspel. Men så vann Läjkers SM senast med styrspel, så nu vill många spela styrspel.

Rent skitsnack förstås. Rönken införde den höga pressen, samt ytterligare som korta och intensiva byten med backchecking hela vägen ned och dessutom krav på att samtliga spelare deltog intensivt i spelat utan puck.

Det var en vinnande hockey och de flesta lag insåg att de kunde kräva mer av sina spelare och följde efter. Och detta viktiga - att samtliga spelare gör sin plikt i spelet utan puck - är här för att stanna. De lag som tillåter divor misslyckas, om de nu inte har en j-a massa bra spelare så att latmaskarna kan koncentrera sig på att stanna kvar vid bortre blå.

Att Apan vann 2013-2014 har inget alls att göra med att de övertygade landet att lira presspel, snarare att de genom Anders Forsbergs försorg hade rekryterat en j-a massa dugliga spelare. De körde visserligen med den strategiska hockeyn utan puck men det var eftersom Forsberg insett att någon j-a ordning måste det finnas i ett försvar även för Apan.

När det gäller den högra pressen kräver den sina spelare som är snabba och går på fysiskt inklusive att forwards måste samarbete så att inte bara en utan när det är lämpligt två eller tre forwards pressar motståndare med puck i genen zon.

Men lag som kan forsvara sig bra mot hög press - genom att backar och stödforwards är rörliga och söker upp ytor för pass i egen zon - kan neutralisera hög press. Jag skulle vilja påstå att Luleå är ett av de lag som är allra bäst på detta. Och det innebär att de lag som ohejdat kör hög press på oss får räkna med att bli överspelade och vi kan komma i fina spelvändningar när vi tämligen enkelt kan få passera en övergiven mittzon.

Poängen med den höga pressen är att tillämpa den när det passar, men välja rätt och när den är riskabel och tillåtande spelvändningar, snarare sikta på att låsa ingångar i mittzon innan egen blå.

Så spelar Luleå numera - det som den självutnämnda expertisen kallar hybrid - men det beror inte på att vi lite apar efter Läjkers. Utan det beror på att allt fler lag lärt sig att spela sig ur hög press; vilket inte många behärskade tidigare. Bulans vidareutvecklingen har inneburit att vi pressar högt när vi får bra betalt för det men annars tätar till bättre i mittzon, släpper inte in spelare centralt i slottet och smäller fast dem mot sarg eller sarghörn om/när de kommer in. Inne i vår zon SKA de vara så pressade att de tvingas spela med rygg mot vårt mål för att försvara puck och det gäller då att våra spelare är vakna så att de kan snabbt neutralisera rörliga motståndare som söker upp ytor för att ta emot pass.

Det jag tycker att vi skulle behöva förbättra är just det - att alla spelare ska vara så vakna att de håller koll på motståndare som söker upp ytor för att få pass i bra lägen och att de är på och nära sådana. Det fungerar ofta, men när vi släpper in mål är det ofta för att någon enskild spelare inte hängt med och tagit sin gubbe.

Och det andra att förbättra är förstås vårt spel framför eget mål där man skulle önska att vi spelade tuffare. Tyvärr har vi inte tillräckligt med starka backar - bortåt två meter och runt hundra kilo - som skulle vara önskvärda för de uppgifterna. Våra backar blir därigenom tvungna ersätta kraft med energi att aktivt vara på, men då och då fallerar man, står mer och tittar på när motståndarna får göra fulmål.

Alltnog och medan. Visst, de flesta lag påstår att de fokuserar på att spela sitt spel och mindre bryr sig om vad motståndare pysslar med. Men det är förstås blahablahaspråk. Sanningen är att spelsystemet - strategiskt OCH taktiskt - måste baseras på vad motståndarna kan tänkas komma med. Och en viktig del av modern hockey är att alla lag behöver kunna spela Rönkenhockey när de har läge för det. Och klarar av det. Ta årets Warulfv exempelvis. Som jag ser det försökte de, men insåg att de inte tillräckligt konsekvent kan klara av att pressa högt och att de då blottas rejält för vändningar. Och då valde man att gå hem till den styrhockey som är enklare för spelarna och som mer effektivt hindrar vändningar gärna redan i mittzon. Det går fått Ulfven att bli tätare och då kan de enklare vinna matcher eftersom de har så pass skickliga forwards att utnyttja de offensiva lägen de får.

Fast...enligt den självutnämnda expertisen i SeMer har ingenting hänt hos Ulfven. Annat möjligen att de småhärmar Läjkers, som ju "vann SM".

(inom parentes sagt: den avgörande anledningen till att Läjkers lyckades slå Röglet i finalen var att Apan i semi skadat så många av Röglets spelare, som hämnd för att de blev utspelade)

Sven.Savage: Utan MoDo ingen bra hockey…