Luleå HF

Sven.Savage: Apropå blixtschack och fianchetto.

Man mötte ju en del duktiga gnetspelare i klubben när man var ung , var det blixt hade man ju större chans att vinna , så Larsens öppning med löpare till b2 i andra draget gjorde att gamlingarna blev förvirrade och la en massa extra tid i början, vilket gjorde att man kunde spela på tid resterande minuter

puffe: Har säkert 2-3 uppsättningar med klassiska Staunton-pjäser men efter drygt 30 års uppehåll är detta vad jag hittar i brådrasket. Om ni offrar ett torn får ni översätta till Bror Duktig eller åtminstone ett svin så man hänger med. Hästen heter Kalle då...nu saknas bara ett bräde.

En stor guldstjärna till den som ser vilket ölflak som är bakgrund , är ju lite svårare när man bara ser insidan.

Ja, att inte spela e7-e5 mot e2-e4 borde vara förbjudet

puffe: Jo, det är mycket psykologi som har betydelse i schack. När jag började spela körde jag kungsgambit som favorit och gillade det komplicerade anfallspel man pangade på med. Men när folk inte besvarade 1. e4 med e5 fick man i stället lira alla former av halvöppna spel som de valde och hade koll på.

Samtidigt hade jag själv som svart tonat in på siciliansk drake eller kungsindiskt och blev allt bekvämare med att ställa upp en kungsfianchetto med snabb rockad. Och då gick jag över till 1. Sf3 som vit för att göra detsamma. Blev förstås ett mer slutet spel men eftersom jag kände mig så hemma i alla möjliga varianter kunde jag spela sådana partier snabbt och som du säger - gamlingarna blev snabbt knäckta i blixt när man drog och slog klockan omedelbart första 10-20 dragen; stressade kom deras misstag och då högg man!