Luleå HF

Dagen efter kvällen före.

Warulfvens strategi under slutspelet att överraska och stjäla första matchen borta för att därefter bara ta hemmamatcherna i Karlstad fungerade mot Apan, fungerade mot Röglet och var nära att fungera även mot Luleå.

Efter två perioder spelade tycktes matchen vara på väg just dit. Warulfvens tunga, snabba och påhittiga spetsforwards tryckte på rejält i vår zon. Ställningen var 1-1 och sammantaget hade det varit ganska jämnt med en väldig kamp från båda lagen som någotsånär stängde ned motståndarna. Men ju längre matchen pågick desto mer började det tippa över åt warulfvskt håll.

Men så lossnade det för Luleå tidigt i tredje perioden.

Först genom 2-1 efter en fantastiskt fin upprullning i Ulvens försvarszon där Limpans femma genom snabba och precisa pass inklusive ett antal tunnlar på ulvar tog fram en chans för Honka, där Ulfvavakten Furch visserligen var med, men Honka hängde in pucken högt när han pricksköt mot minimala lucka ovan Furchen.

Och det följdes snabbt av ytterligare ett snyggt mål av Luleå. Detta genom en helt individuell prestation av Einar Wolf, som snabbt avancerat in i Ulfvarnes zon, och fram till en plats högt upp i slottet, där han fångats in och omringats av hela 4 ulfvar som 0-2 meter från Einar helt omringat honom. Och förväntades förstås ta pucken av honom. Men då klappade Einar pucken mellan benen på den ulv som stod i riktning Ulvens mål och vakten Furch blev överraskad, då han räknat bort risken att skott skulle komma. Och perplex inte hann med alls. Och detta 3-1 i början av tredje sänkte Ulfven totalt. Oväntat för dem, eftersom deras strategi fram till dess fungerat perfekt och det lutade starkt för att de skulle stjäla matchen och därefter bli klara favoriter att ta hela finalen.

Och inte bara det utan dessutom att Luleås 3-1 följdes av sådan enorm glädje bland hemmapubliken. Visst, att åka under med 3-1 i Delfinen brukar rätt säkert betyda att man förlorar för inget lag kan som Luleå stänga ned matcher när det behövs. Men här handlade det i första hand om att Luleås mycket uppskattade kämpe Einar äntligen lyckades göra mål och inte vilket flytpek som helst utan en härlig individuell prestation. Och Einar, lagkamraterna, tränare och ledare och supportrar strålade i kapp och i Delfinen skanderades EINAR, EINAR, EINAR, EINAR och Ulfvarne - som bara någon minut innan känt att allt var på väg åt deras håll, förlorade all tro på att de skulle lyckas vinna matchen. Och därefter stängde Luleå ned Ulfven under resten av perioden. Ja, fyllde dessutom på med ett vackert 4-1 av Tyrre som satte sista spiken i Ulvens matchkista.

Två mycket starka lag med starka anfall och försvar i en mäktig match, som kunde slutat med vinst för vilket som helst av lagen, men som Luleå tog hem.

En härlig match och som förtjänar att hyllas som en sådan.

Finalen kunde nu ha stått 0-1, men den står 1-0 och det är bättre, det är sedan gammalt. Och efter matchen var det närmas stiltje i Luleå där löven på björk, vide-sälg al och asp knappt rörde sig:-)

Man skulle önskat att efterdiskussionerna kant stanna där, med kommentarer som gällde den hockey som spelats och de insatser lagen stått för, vilket var imponerande och låg på en betydligt högre nivå än övriga åtta lag som fått gå in i slutspelet men sorterats bort av de värdiga finalisterna Luleå och Warulfven.

Men så blev det inte och det beror på två saker:

a) Warulvens försök att vinna fördelar hos zebror genom att sprida rykten om att Luleå skaffar sig PP genom förstärkningar.

b) Svensk elithockeys glidning till att numera acceptera brutala och regelvidriga påhopp som "en del av spelet".

OK då. Då har vi kommit dit och jag tror att det kan reta upp Luleå att kämpa än mer. Det tackar vi för.