Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Och allvarligt talat. Jag inser att mitt förslag att varje svenskt landslag och klubblag ska pensionera tröja # 21 i de flestas ögon är inte bara överdrivet utan också löjligt hitta-på.
Men. Jag skulle uppskatta mitt hockeyliv bättre hela mitt liv, om svensk hockey skulle fattat ett sådant beslut.
Visst har det funnits massor av hockeyhjältar som ägt svensk hockey under någon period och flera under många år. Många med stor talang, med imponerande målproduktion och efter att ha satt de där avgörande målen som för alltid lever kvar.
Men allvarligt talat. Börje Salming är något helt annat. Ingen jättestor talang alls men en man som var villig att ge precis alls för den hockey han spelade. Vars lag kunde leda en match med 6-0 när han i slutet av tredje perioden slänger sig och täcker skott med kroppen. Med ett hjärta för hockey som t.o.m. gick över det man i Kanada och Toronto väntade sig och som vann allas hjärta genom det. Den lille pojken från norraste norr som förlorade sin far i gruvan vid fem års ålder och sedan gav allt för hockeyn i Kiruna AIF, i Pölsan och i Toronto. Och med ett hjärta för hockey och en personlighet som vann medspelare, supportrar men också motståndare och alla överhuvudtaget. Alla som älskar hockey älskar Börje Salming.
Jag har ju träffat mannen vid ett antal tillfällen och han är helt enkelt underbar. En världsstjärna, men helt avspänd och lika snäll och trevligt mot alla han möter. Och alltid med ett leende och ett glatt humör så att alla som har med honom att göra bara trivs och njuter av att prata med honom.
Och vid sidan av detta är han så tryggt rätt i allt exempelvis när han går in för att ge stöd till samernas rättigheter eller direkt ställer sig på Kiruna AIF:s sida när klubben väljer att spela i regnbågsfärger.
Jag tycker att Börje Salming är en sådan unik person att även andra av Sveriges bästa och främsta hockeystjärnor skulle uppskatta att han som symbol fick den uppskattning det skulle innebära att pensionera samtliga #21 i landet. Och när han nu drabbats av Lou Gehrig´s Disease vore det en lycka för honom att få denna ultimata hyllning medan han fortfarande är hyggligt OK. För det blir inte länge till.
Och för andra människor nu och sedan att förstå att det är rätt som människa att vara på riktigt.
Det vore mig en lycka att leva i ett land och leva ett hockeyliv där man om 10 år, 100 år, 1000 år fortfarande skulle känna till och hylla the one and only.
Börje Salming.