Luleå HF

pyts: Förstår och delar allt det du skriver.

Själv tror jag fortfarande att det kommer att vända, som jag trott det ska varje match länge nu, utan att vi kommit upp ur gropen och speciellt illa har det gjort när vi kollapsat totalt delar av matcher och låtit puckarna gå in och gå in och gå in.

Och ju längre säsongen liiiiiider desto mer smyger sig en oro på med en liten svart fågel på axeln som viskar en i örat.

Men då tänker jag att vi faktiskt legat mycket sämre till många säsonger och allra värst var det säsongen 2007-08. Men även då klarade vi det och slapp kvala, vilket vi aldrig behövt göra för att hålla oss kvar i Elitserien SHL under 39 säsonger; helt unikt, det är bara vi som sluppit sådant i Sverige.

Så, kan vara lite moralhöjande att lyfta hur det såg ut den säsongen. Kommer i nästa inlägg!

Sven.Savage: Visst fan ska detta laget upp ur gropen och visst fan ska vi längta efter att bli de äckligt jobbiga som ingen vill möta när det drar ihop sig. På sedvanligt Lulemanér skakar man av sig ångesten lagom till ett dygn före nästa match och börjar TRO PÅ DET som man kör med i en annan klubb i en annan sport men med samma engagemang oavsett division - Degerfors IF.

Sven.Savage: Växjö har väl aldrig fått kvala?

Elitserien 2007-08

55 omgångar spelas. Vid vinst 3 poäng, vid oavgjorda matcher 1 poäng till vardera laget samt förlängning 5 mot 5 där ett suddmål ger bonuspinne, utan mål delas ingen bonuspinne ut, straffläggning sker ej.

Luleå hade hela 16 egna produkter i laget (bl a janne sandstrm öch anders burström) inklusive hela 10 juniorer, eller som just tagit steget upp från juniorlaget där de tränats av Rogern Rönnberg som tagit över i seniorlaget. Rogern hade dock under alla år aldrig kört Omark och Harju i samma lina. AV någon anledning menade han att det var omöjligt. Först nästa säsong fick de chansen framåt jul men då bara som en nödlösning, sedan Tommy Miettinen skadat knät innan match. Succén för the Övertorneå Connection var omedelbar men Rogern har alltså ingen cred alls för det, tvärtom. Denna extrema majoritet av egna Luleåprodukter (Apan har aldrig haft liknande) kopletterades av bl a spelare som Lubos Bartecko, Pekka Saravo, Pavel Skrbek, Jaroslav Obsut m fl så Luleå borde haft ett lag som kunde tagit för sig tyckte man.

Men det som fallerade – förutom att Rograrna misslyckades – var målvaktssidan där tänkta vakterna Mattias Modig och Jere Myllyniemi kastade in puckar och landade på 87% räddningar, Berguven hade man kastat ut till Bofors och 17-årige Anders Nilsson tordes Rogern inte ge spaden. Med armbågen bjöd man då in Gusten Törnqvist som fick ta 85% av matcherna inklusive allt på våren i detta ej fungerande lag. Men när det gällde som mest, gav Gusten sitt Luleå det bästa han någonsin gjort och räddade ungefär 91% av skotten under säsong – en av de allra största hjältarna för oss denna extremt tuffa säsong.

Efter 47 spelade omgångar står streckstriden mellan Luleå, Pölsan och Morsan. Luleå låg tre pinnar före de två övrihga och Morsan hade -10 jämfört med de övriga.

Men under de närmaste fem matcherna tog Morsan hela 11 poäng, medan Pölsan tog 4 poäng och Luleå bara 3 poäng. Och efter att ha slaktats av Hovet i en match med 8-2 hade Luleå ”avancerat” till att ha sämst målskillnad av de tre lagen.

Med bara tre omgångar kvar att spela läg Morsan 5 p för Luleå och 7 p före Pölsan. Men Morsan hade kvar att möta båda konkurrenterna i s k sexpoängsmatcher. Trots det räknade man allmänt med att Morsan helt säkert skulle klara sig – laget hade ju visat kanonform matcherna innan.

I omgång 53 fick Luleå stryk igen, av Styvben. Men Pölsan smällde in 4-0 i sista perioden hemma mot Morsan och vann med hela 7-2. Och Vips förstördes Morsans målskillnad. Men Morsan låg ändå 5 poäng före Luleås som nu var bottenlaget, 2 poäng också efter Pölsan. Så Luleå ansågs klara för kvala och de flesta hade väl givit upp.

I näst sista omgången åkte Luleå till just Morsan för match. Sören Persson hade full lekstuga och ”hittade” att 8 av 9 utvisningar skulle Luleå ha. Luleå vände dock 1-0 till 2-1 och lyckades 4 min in på tredje perioden och lyckades försvara resultatet matchen ut. Samtidigt torskade Pölsan sin match och det innebar att Pölsan var färdiga för kval.

Nu stod det mellan Morsan och Luleå och vi var 2 poäng och ett plusmål bakom Morsan.

Luleå mötte Timret i Delfinen, medan Morsan mötte Pungen borta. Läget var sådant att Luleå måste ta 2 poäng mer än Morsan för då skulle vi passera dem och de skulle hamna i kval. Detta tack vare att Pölsan fyra dagar tidigare spöat Morsan med hela 7-2, innan de själva blev fast i botten. Hade det varit bara 4-2 eller så skulle vi behövt ta 3 poäng fler än Morsan i sista.

Efter första perioderna hade vi Luleå-Timret 1-1 och Pungen-Morsan 2-1.

I andra perioden tog Timret ledningen 1-2 mot Luleå men i slutet av perioden satte Omark 2-2 och sedan Lidhammar 3-2 för Luleå. Ner i Linköping gick Morsan i kapp Pungen och hade 3-3 inför tredje perioden.

I sista perioden försvarar Luleå sig frenetiskt mot Timret och lyckas hålla ställningen. När det återstår 2 minuter TAR TIMRET UT MÅLVAKTEN OCH KÖR 6 mot 5!

Varför? Helt obegripligt! Timret hade inget alls att vinna i sluttabellen, de var redan klara op plats 5. Men för oss var det skrämmande: om vi vann med 3-2 eller 4-2 saknade betydelse. Men skulle Timret kvittera till 3-3 betydde det nästan säkert att Luleå skulle hamna i kval. Nå vi lyckades freda målet och med 19 sek kvar satte också Robin Lindqvist 4-2 vilket iofs saknade betydelse. Luleå hade tagit efterlängtade 3 poäng och det innebar att om Morsan inte tog 2 eller 3 poäng av Pungen skulle Luleå kliva upp till plats 10 oxh slippa kval.

I Linköping hade Pungen tidigt i sista perioden gått ifrån 3-3 till 5-3 och det jublades i Delfinen när det rapporterades. Men Morsan kom tillbaka och satte 5-4 och sedan i PP också 5-5!

Då återstod 12 minuter att spela i Linköping och eftersom Luleås match var klar mycket tidigare stannade spelarna på isen och publiken på läktarna och alla följde rapporteringen från Linköping.

OM Morsan gjorde ett mål och vann med 5-6 var Luleå i kval…. Morsan tryckte på och tryckte på och med 4 min kvar får de PP! Morsan är bra i PP, har redan i matchen gjort 2 mål på 4 PP. Men trots att det är väldigt nära mål för Morsan står sig 6-6 och tredje perioden tar slut och vi ska få förlängning.

Förutsättningarna är enkla. Om Morsan gör ett mål i sudd är det Luleå som kvalar, annars klarar vi oss.

I Delfinen kan man höra en knappnål falla.

Och efter 1.22 av förlängningen smäller f d Luleåspelaren Thomas Surovy (hat trick i matchen) in 6-5 för Linköping och genom detta sista mål efter 330 matcher av Elitserien 2007-8 undkommer Luleå kval.

Känslan i Delfinen kan ej beskrivas. För många spelare och supportrar är detta den största lycka man känt efter säsong med Luleå Hockey bakom avancemanget till Elitserien 1984 och SM-gludet 1986.

Det var en säsong då hjältar föddes och för mig var den störste av alla Gusten Törnqvist.